Det är 1992 och arbetslösheten är hög i Borlänge. Åsa (Isabelle von Saenger) jobbar på Arbetsförmedlingen och håller en starta-eget-kurs för arbetslösa ungdomar. Hon låter dom spåna fritt och drömma, försöker få dom att klura ut nya företagsidéer som kan bli till nya och välbehövliga arbetstillfällen.
En av killarna, Jonas (Pelle Åkerström) kommer på en idé som Åsa verkligen tänder på, eller rättare sagt, hon tänder på Jonas och i ett försök att komma ner i brallan på honom godkänner hon på eget bevåg en vildmarkshajk för hela kursgänget under förevändningen att testa hans företagsidé i praktiken.
Jag blev väldigt positiv överraskad av Losers. Den är blott 72 minuter men hellre 72 tajta minuter än fler om det bara är utfyllnad. Skådespelarna är riktigt bra allihop, fotot är väldigt snyggt och musiken som är skriven av Jonas Jonasson från bob hund är alldeles på pricken för att få mig att hamna i rätt stämning i varenda scen.
Jag får inte alls den lågbudgetkänsla jag trodde jag skulle få när jag ser filmen vilket enbart bevisar för mig att begåvning och kreativitet inte kan köpas för pengar. Järngänget är en film i samma genre som känns betydligt taffligare genomförd trots mycket större namn i rollistan och antagligen en väldigt mycket högre budget.
Det är en klart intressant debutfilm från Mattias Johansson och Markus Marcetic och det ska bli spännande att följa dom framöver.
För att dyka in i filmen ytterligare, läs gärna Except Fears intervju med Losers skapare och blir du nyfiken på filmen så finns den att hyra på Itunes.