Eftersom jag är en person som lider av en överdos av mansförakt är det ibland skönt att se kvinnor på film som beter sig som riktigt psykopatiska suggor. Här är det Kristin Scott Thomas som än en gång pratar franska och än en gång faktiskt imponerar en smula på mig, kanske en del på grund av språket men också för att hon är riktigt bra på att spela badass bitch.
Christine (Scott Thomas) är chef på ett stort företag och styr allt med järnhand. Hennes närmaste medarbetare Isabelle (Ludivine Sagnier) är otroligt ambitiös, målmedveten och en riktig lojal arbetsmyra. Att Christine inte nått toppen enbart på egna meriter står ganska snart klart då hon samvetslöst och manipulativt snor Isabelles idéer och tillskriver dom sig själv.
Christine lever ihop med Philippe, en man hon har ett gäng hållhakar på och denne Philippe kan inte hålla tassarna borta från Isabelle. Om det blir krångligt? Mmmmm. Om det blir komplikationer? Aaaaaaaa. Om det blir trinageldrama och lite ond bråd död? Jomenvisst sörru.
Love crime är en film som faktiskt är ganska smart, dock inte så smart som den hade kunnat vara. Den är klurig men den saknar twist(-ar), eller så tror dom som gjort filmen att dom lyckats twista till det, jag vet inte. Jag hade inga svårigheter att tänka ut slutet men sett till det stora hela så gjorde det inte så mycket. Filmen funkade, den var rätt engagerande hela vägen och skådespelarna gjorde sitt jobb.
Det är inget jag gör vågen åt och det är inget jag kommer ta till mig som ett av dom starkaste filmminnena i mitt liv men det var en schysst film och – som sagt – psykopatiska kvinnor får för lite plats i dom kulturella finrummen. Ja, i fulrummen med. Dom psykopatiska männen däremot, dom knölar sig in banne mig överallt.
Filmen går att streama på Lovefilm.
Den här har jag helt missat. En film för mig tack vare att jag lider av en dos mansförakt, älskar Kristin Scott Thomas och obviously har en förkärlek för psykopatiska subbor på film. Sagnier upptäckte jag i ”Swimming Pool”.
Ska du på visningen av Hobbit nästa måndag? Tänkte gå (även om jag inte är ett fan) och isåfall kunde det vara ett tillfälle att få träffa dig!
Rebecca:
Japp, jag ska gå på Hobbit på måndag. Vore ju jättekul om vi kunde sammanstråla. 🙂
Vad kul! Pga säkerheten går det ju inte att ha med sig mobilen in men vi kan ju ses en kvart innan filmens start utanför stora salongen?
Rebecca:
Messar dig nu så du har mitt nummer också.
Du känner nog igen mig, jag har en nejlika i jackfickan 😉
Bra! Och jag funderar på att hålla en ros i höger hand, ok? 🙂
rebecca:
Toppen! Då kan det inte bli fel 🙂
Jag däremot får vara ordentligt trött dagen efter då sonen bestämt sig för att gå på nattpremiären av The Hobbit. Han vet att jag hämtar honom mitt i natten. 🙁
Ang filmen var det ett bra tag sedan jag såg den men minns att jag gillade den. Ingen toppfilm men klart sevärd. Gillar även Kristen Scott-Thomas det var nog det som gjorde att jag greppade filmen.
Vet inte om jag öppnar en ”can of worms” här. Men jag blev lite nyfiken på detta mansförakt? Att man kan förakta olika människor av olika anledningar är fullt begripligt men vet inte om det ligger hos könet utan mer hos individen som beter sig illa.
filmitch:
Du är en snäll pappa. 🙂
Själv har jag snälla kollegor som ställer upp och jobbar för mig också eftersom dom förstår hur viktigt det är att gå på bio på arbetstid 😉
Vad gäller maskburken så utan att bli för personlig så kan jag lova dig att du skulle förstå mitt mansförakt till 100% om jag berättade hur männen i min närmaste närhet betett sig genom åren. Det handlar inte bara om svin jag läser om i tidningar eller att det bara är män som startar krig, det handlar om att ytterst få män jag känt har varit genuint hyggliga, snälla och ärliga människor. Jag önskar att det vore annorlunda och det får gärna vända nu. Jag skulle gärna se att andra halvan av mitt liv blir diametralt motsatt på den här punkten.
Det verkar vara ett trevliga kollegor du har – sådant gör en glad att höra.
Ang. mansföraktet så förstår jag ditt resonemang och önskar dig lycka till under din andra livstids halvlek. Undrar varför det är så svårt ibland för folk att vara snälla och trevliga det kostar ingenting.
filmitch:
Jag tror att det ligger mycket i att man måste tycka om sig själv för att kunna tycka om andra. Gör man det är det ganska enkelt att vara snäll. Men det finns väldigt många trasiga människor ”där ute” och jag är rätt säker på att jag inte är den enda tjejen som råkat ut för psykopater, lögnhalsar och män som sviker och förstör både i stort och smått. Vi snällisar har en förmåga att dra till oss motsatser – men nu är det slut med det för min del. Nu är min psycho-magnet bortkopplad. Optimus Prime har ärvt den. Han behövde en ny knäskål 😉
Filmitch: En dos manshat = En dos hat mot mansstrukturer, menade jag! Nu kom vi ifrån filmsnacket här:)