Heeeeello Samuel Henry J Worthington – eller får jag kalla dig Sam?
Jag har aldrig riktig fattat vad som är grejen med dig, vad allt fuzz handlar om. För mig har du alltid bara varit en bitig australiensare som tagit roller i filmer där effekterna spelar huvudrollen (jag menar, hur mycket verkliga scener finns det i Avatar, Terminator Salvation och Clash of the titans?). I mitt tycke ganska trista filmer dessutom. Sen såg jag dig i Texas Killing Fields och den var helt okej, du var helt okej men jag var ändå inte övertygad om din kapacitet och eventuella storhet. Men nu sitter jag här efter att precis ha sett den på ytan rätt alldagliga thrillern Man on a ledge och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte flinade. För jag flinar. Jag är glad. Sam Worthington, I get it now. I get YOU now!
Egentligen finns det ingenting med den här filmen jag inte sett förut. En oskyldigt dömd man, den här gången polis dessutom har suttit fängslad i tjugofem år för en diamantkupp han inte begått. Alla överklaganden har nekats, det finns ingen utväg, Nick Cassidy (Worthington) kommer ruttna i finkan.
Så dör Nicks gamla pappa och han blir utsläppt några timmar för att gå på begravningen. Det blir hans väg ut. Eller ut å ut, det är helt fel ord i sammanhanget, men Nick har en plan för att bli rentvådd och den planen tänker han följa. Jag berättar inte mer om handlingen nu, för Sam, visst är det dum att avslöja för mycket? För mig räcker det med att säga att filmen är snyggt gjord, den känns påkostad, den är spännande och till och med lite smart och du är alldeles jättebra Sam. Stort skådespeleri i liten förpackning istället för precis tvärtom som jag är van att se dig. För mig får du gärna stanna i den här genren för evigt.
Wrath of the titans ligger och väntar på en tittning (gäsp!), rykten går om en uppföljare till Avatar och Simon West´s krigsactionfilm Thunder Run väntar runt hörnet. Jag kan inte säga att det bådar gott, jag kan inte säga att jag är pirrig i magen av förväntningar men nu vet jag, jag VET att du kan om du vill, det gäller bara att få chansen och att ta den. Därför får den här filmen en stark trea i betyg, enbart på grund av dig.
Play it again, Sam. Snälla, gör det.
Denna filmen vill jag se men den är på tok för dyr för att köpa. 169 spänn tar de på Discshop och på andra ställen har de så dyr frakt så det blir det samma.
Lina:
Håll koll på Headweb och Voddler och dom andra streamingsajterna vettja.
Nej, film ska ses på bio, dvd eller blu-ray, jag streamar bara serier i väntan på att de ska läggas ner, den köper jag dom =)
Lina:
Så du köper även filmer som du inte redan sett, alltså utan att egentligen veta om dom är bra eller ej?
Jopp, jag köper allt jag vill se. Jag hyr inte ens film. Det blir en del rötägg på vägen men samlingen växer iaf =D
Lina:
Det förstår jag 😀
den = sen
Har inte sett filmen men vill snabbt ge ett varningens ord för Wrath of the titans som var en medioker historia.
Filmitch:
Anade det. Clash of the titans var heller inget vidare, Wrathen bådade inte gott alls men det är skönt, jag kan lita på dig, att du ser skiten 😉
Jag har den egenskapen – dras till dessa filmer som jag på förhand VET inte är bra. DETTA kanske är mitt guilty pleasure 😉
filmitch:
Det är ju ett ganska tidskrävande guilty pleasure men det är ju ändå givande på nåt sjukt vis. Både att se filmerna, skriva om dom och att läsa recensionerna efteråt. Jag är glad att du har den läggningen, det får mig att känna mig mindre ensam 😉