Att heta Emil Svensson, växa upp i Lönneberga i Småland med en kuvad morsa och en hyperaggressiv och labil farsa kan inte ha varit en enkel match. Att dessutom bli inlåst i en bod så fort det passade farsgubben funkade liksom bara då. Hade det varit nu hade Emil haft BRIS på speed dial i Iphonen och varit fullt medveten om lagstiftningen kring barnaga.
Att Emil var full med bus är en sak men elak var han inte. I min värld var Emil i Lönneberga första klassens snällis. Han bjöd hem byns hungriga fattighjon för att låta dom äta sig mätta, det fanns ju så mycket mat. Han förstod vad dom behövde och han visste att han kunde hjälpa till. Att det var familjens julmat dom åt upp, ja, vad ska man säga annat än att dom kanske kunde ha lämnat kvar en liten del men likt förbaskat så var hans handling snäll, varken mer eller mindre.
Emil hade ett socialt patos och en solklar känsla för vad som var rätt och fel. Han brydde sig mycket om både nära, kära och folk i perfierin, ja, även om sin pappa som jag har så jävulskt svårt att se som något annat än en tyrann. Hans flata mamma ska vi inte tala om, hon som med gott minne och öppna ögon tillät maken att dagligen behandla sonen som en påse skit.
Att titta på och läsa Emil i Lönneberga som vuxen ger helt andra perspektiv än jag fick som barn. Jag hoppas alla unga Emils och Emilinor med bus i kroppen och ett hjärta av guld inser hur bra dom är och att det är helt okej att hitta på bus så länge man inte sätter andra i skiten. Den enda Emil satte i skiten var faktiskt sig själv.
[Tidigare månaders snällisar finns här: januari, februari och mars.]
svar: Jätte kul att du ville vara med i helgens blogg en vinnare är nu uttagen så går in och kolla om det är du, om det inte är det så passa på att anmäla dig till morgondagens tävling och ha en chans till:)
Ett tips följ mig på bloglovin eller blogken om du inte redan gör det så ser du direkt när nya tävlingar kommer upp:)
kram
Astrid var rätt bra på det där med snälla ungar som ändå är lite lagom busiga. Däremot har Emil aldrig varit någon jättefavvis för min del. Vete tusan om jag har någon Lindgrenfavorit? Kalle Blomkvist-böckerna kanske? Och "Allrakäraste syster" är fin.
Allrakäraste syster gillar jag och Emil resten kan kvitta om jag ska vara ärlig. Det roliga är att han egentligen inte är speciellt busig av sig, det mesta beror på missförstånd och lite allmänn klumpighet.
Sofia:
Allrakäraste syster har totalt gått förbi mig. Jag tycker mycket om många av Astrid Lindgrens figurer men det är många jag omvärderat som vuxen. Pippi till exempel. Hon är bara läskig även om jag gillar självständiga tjejer 😉
filmitch:
Kan Emil kvitta? Det tycker inte jag av naturliga skäl (han hade ju inte varit med i det här inlägget om jag struntat i honom) 😉
Han må vara mycket men han har ett stort och snällt hjärta 🙂
Japp nu slog min härligt usla svenska till igen. Allrakäraste syster och Emil gillar jag – resten av Lindgrens figurer kan mer eller mindre kvitta. Hoppas det blev lite mer begripligt nu 🙂
filmitch:
Jag förstod hur du menade, jag undrade mer hur det kom sig att fina fina Emil KAN kvitta? Jag tycker inte du är usel mer att det är intressant 🙂