Vi börjar sommarens filmresa med Mads Mikkelsen som ciceron i hans eget hemland: Danmark.
Det är 1760-talet och i Danmark regerar Kung Christian VII (Mikkel Følsgaard) , en riktig knäppgök. Den unga engelska prinsessan Caroline (Alicia Vikander), tillika kusin med den danske galenpannan, får den stora ”äran” att bli bortgift med honom och 1766 blir hon drottning av Danmark.
Den här Christian är ingen lätt man att handskas med och han blir en hård nöt för Caroline att knäcka. Hon ska alltså leva resten av livet med honom, jag får gåshud och förslitningsskador på insidan av ögonlocken, jag vill bara blunda och drömma mig bort och det är JAG det. Jag sitter i min egen soffa och tittar på karln, Caroline bor med honom, sover med honom och – nångång ibland – ligger med honom, även om han hellre föredrar, som han själv säger, storbystade horor.
På en resa till Tyskland hittar Christian en läkare han får tillit för, Johann Friedrich Struensee (Mads Mikkelsen). Denne Johann får följa med honom hem och blir Christians mentala och handlingskraftige högra hand, kanske till och med hans hjärta OCH hjärna. Att han ska fatta tycke för Caroline känns inte direkt konstigt – och vice versa, men det är en affär så tok-dömd på förhand att det här med lyckligt slut bara är att glömma.
A royal affair är en bedårande film. Jag tycker väldigt mycket om den. Jag fastnade redan efter några minuter för stämningen, färgerna, musiken och den känslan höll i sig. Det är härligt att se en kostymfilm, en historisk film, där jag inte för en sekund känner att det är skådespelare som agerar. Alicia Vikander är hundraprocentig som drottningen och hon pratar felfri danska (så långt jag med min tveksamma danska vana kan bedöma i alla fall) och att Mikkel Følsgaard lyckas spela dåren på tronen utan att spela över ska han ha en eloge för. Mads Mikkelsen passar givetvis som handen i handsken i rollen som den (med)mänskliga läkaren och jag misstänker att mängden kvinnor i världen som har honom som frikort har fördubblats efter denna film och oscarsnomineringen i fjol.
Filmen är uppe och nosar på det allra högsta betyget men når inte riiiiktigt ända fram. Men det ÄR nära.
Filmen:
Mads:
Åh, vilket fantastiskt tema!
A Royal Affair är verkligen imponerande, fyra till filmen och femma till Mads (han får alltid en femma i min bok och ja, han är mitt frikort).
Rebecca:
Haha, jag anade att han var ditt frikort med tanke på bilden på din blogg. Du ser aningens betuttad ut 😉
Kul att du gillar temat. Jag hoppas det håller i sig 🙂
Ser vi inte båda lite betuttade ut? Kom igen:) Eller kanske mest svettiga! Det bästa är att det är min kille som fotar..
Rebecca:
Haha, jodå, det är ömsesidigt. Såklaaaaaart 😉
Härligt tema, Mads är för dejlig!
Jag gillade verkligen också den här filmen, och då ska det sägas att jag ogillar kostymfilmer i allmänhet och kungafilmer i synnerhet. Om samma film gjorts i Sverige, av en svensk regissör och med svenska skådespelare, hade den säkert blivit medioker – eller vad tror du? 🙂
Gustav:
Haha, dejlig, är han det? Det kanske är det jag ska ta reda på nu i sommar. Mitt mission liksom. Är Mads dejlig eller inte. 🙂
Jag tror filmen hade blivit en pekoral om den gjorts i Sverige. Vi hade själva skrattat så vi kissade på oss åt detta men kanske hade resten av världen köpt det lättare?
Hehe, ja, säkert en riktig pekoral! Och så kanske vår knug gått ut i media och sagt att det är beklagligt hur hans förfäder porträtteras. 🙂
Är det bara jag som tyckte att porträttet av Kung Christian fick en att tänka på Sveriges nuvarande monark? 🙂
Gustav:
Jag vet inte om du sett Özz Nüjens ”Dålig stämning” som gick på SVT (finns på SvtPlay) men om man tittar på showens första fem minuter så är jag böjd att hålla med dig 🙂
Och postern: ++++ 😀
David:
Den är fin. Påminner om en dramatenpjäs 🙂
En härlig film, ett härligt kostymdrama av bästa märke.
Ja, den där Kungen var en riktig knäppgök. Och som du skriver förhållandet mellan Mads och Alicia var liksom dömt på förhand.
Jojjenito:
Blir till och med lite sugen på en omtitt, så härlig är den 🙂