Efter att två av tre skribenter på Filmmedia.se listat Mary and Max som en av dom bästa (kanske DEN bästa) filmen under 2010 så blev jag självklart jättesugen på att se den. Den har liksom slunkit ner mellan stolarna hos mig och vad passar då bättre än att den sista julhelgseftermiddagen samla hela familjen i soffan och med en Aladdinask på vandring mellan ivriga händer se en leranimerad film?
Mary Daisy Dinkle är åtta år, bor i Australien, älskar choklad, sötad kondenserad mjölk och har ett födelsemärke i pannan som ser ut som bajs. Max Jerry Horovitz är 44, bor i New York, har använt mat som ångestdämpande medel i hela sitt liv och väger således väldigt mycket för mycket.
Mary blir retad i skolan, hennes mamma dricker för mycket och pappan är en asocial varelse som hellre umgås med uppstoppade djur i källaren än med sin familj och Max saknar även han en riktig vän så när Mary skriver ihop ett brev alldeles på måfå till ett namn och adress hon hittat i telefonkatalogen så kunde hon inte ana att det var början på en hjärtskärande och innerlig vänskap som överskrider både åldersskillnader, kön och kontinenter.
Mary and Max är en varm film, en såndär som jag tror alla mår bra av att se och den är finurlig på ett sätt som gör mig alldeles lycklig. Toni Collette är rösten till Mary och Philip Seymour Hoffman är Max och trots att jag vet om det så hör jag det inte, jag tänker inte på det, för sällan har två lerfigurer varit mer levande och mänskliga än just Mary och Max.
Det här är en underbar film såhär i juletid och om någon av reklamkanalerna vore smarta skulle dom hugga Mary and Max som en barracuda suktar efter en liktorn och kanske till och med lägga den simultant med Karl-Bertil i TV-tablån – eller varför inte kl 15 på julafton? Traditioner är till för att brytas, nyskapas eller förbättras, är det inte så?
O b s ! Här kan du se trailern.
Vet inte om jag skulle klara av att slå mig ner i soffan och titta på en sådan film. Det är nog kanske så att jag känner mig för gammal med mina 41år för att titta på lergubbar. Eller så kanske det bara är det att det inte verkar så fantastiskt som jag skulle önska.
Mvh/ Roberth Ström
Roberth:
41 år är ingen ålder. Inte ens för lergubbefilmer.
Jo jag anser mig vara för gammal för att titta på sådant. Men kanske har fel. Min dotter på 14år kanske skulle gilla det. Däremot kan jag titta på andra barnfilmer som faktiskt innehåller en hel del vuxenhumor. Men det här går bort helt. Känner inte någon vuxen man (eller kvinna) som skulle titta på det här faktiskt.
Mvh/ Roberth Ström
Roberth:
Jag känner många vuxna som skulle titta på den här filmen utan problem, dessutom är det ingen Wallace&Gromit-rulle, den här tar upp allvarliga frågor och ger dessutom rätt nyanserade svar.
Jag är 38 år och ser mig själv som rätt så vuxen åtminstone. 😉
Tror dig när du säger att du är vuxen. Men jag har svårt att se en vuxen människa sitta och titta på detta.
Mvh/ Roberth Ström
Lergubbar, animationer eller tecknat spelar ingen roll huvudsaken är väl att filmen är bra?
Kom över Dr.Snuggles billigt för ett tag sen vilken fest. Min ålder? Snart 45. Har inte sett ovanstående film men den verkar definitivt intressant.
Dummaste jag hört på länge Robert. Jag känner mig också vuxen (28 år) och tittar mer än gärna på lergubbsfilmer, animerat, tecknat – det är ju själva berättelsen och dess innehåll som är viktig. Sen i vilket format man väljer att berätta den i spelar väl mindre roll.
Mary & Max är definitivt en film jag ska sätta mig ner och se. Kanske bjuder in ett par vuxna kompisar också, du är också välkommen Robert.
Mary and Max är ingen barnfilm. fantastisk är vad den är.
Roberth:
Men du har inte svårt att se ett gäng samlade vuxna titta på Kalle Anka och hans vänner antar jag?
filmitch:
Dr Snuggles är tokskön nostalgi ju. 😀
Plox:
Apropå det du skriver, med tanke på hur mycket skit på film jag (och du också kanske?) sett med vanliga människor i rollerna så känns det troligare rent procentuellt att en animerad/tecknad/lergubbsfilm ska vara riktigt bra. 😉
lisa lightning:
Fantastisk var ordet!
Hmm, var inte stormförtjust i den här filmen. Jag gillade den ganska mycket men inte jättemycket.
Och jag vet inte om Robert är ett troll eller nåt. Att det kan finnas animerade filmer för vuxna är inget konstigt. Mary & Max är inte en barnfilm, i alla fall var den inte det för mig.
Håller med dig Fiffi om att "Mary & Max" är en fantastisk film. Filmen hade en härlig balans mellan humor och tragedi, något den ibland lyckades köra parallellt till och med.
Sen håller jag med er andra om att det är innehållet som avgör om det är en film för vuxna eller inte, inte hur den är gjord.
Jojjenito:
Jag tycker inte heller att det är en ren barnfilm. Däremot är det en film som lite större barn kan lära sig en hel del av – och vuxna med för den delen ;D
Martin:
Kul att du också gillade den 😀
Roberth: Du har väldigt mycket åsikter om en film som du inte ens har sett.
Jag såg den här för kanske en månad sedan. Och av alla filmer jag sett sen dess ( o tro mig, det är en hel del…).. Så stannade den här kvar i mitt minne. Tänker nog på den minst en gång i veckan fortfarande. Vilken njutning! Vilken klokhet, värme och känsla för hur sköra vi alla är – Otroligt BRA!! ( o världens bästa voiceover för Max <3)
Snowangel:
Visst är den en otroligt fin film! Och snygg. Och mysig. Den borde visas varje jul på TV tycker jag.