BACK TO THE 80´S: MASK (1985)

.

.

.

Mask var en av dom första filmerna jag spikade till detta tema. Det var väldigt många år sedan jag såg den, DVD:n stod på hyllan och samlade damm och jag tyckte väldigt mycket om den när jag var ”liten”.

Så började jag titta på filmerna jag valt ut, jag såg 80-talsfilm på 80-talsfilm på 80-talsfilm, betade av årtal efter årtal och Mask liksom tittade ner på mig från sin plats mellan Mary Poppins och Matrix.

Jag började hitta på bortförklaringar för mig själv, jag var för pigg, för trött, jag vill se nåt med action, nåt läskigt, nåt jag inte redan sett, nåt roligt, nåt med Rob Lowe, nåt dansant, nåt med benvärmare, nåt romantiskt, nåt annat, nåt som inte var en ganska sorglig verklighetsbaserad historia om en tonåring vid namn Rocky Dennis som lider av en ovanlig form av skelettsjukdom  – craniodiaphyseal dysplasia – som innebär att kalcium toklagras i kraniet och att huvudet växer tämligen onormalt. Sjukdomen kallas även Lejonsjukan då ansiktet får formen av ett lejon, eller som att han har en… mask.

Jag förstår ju varför jag drog mig för att se om den här filmen. Den är jättebra men den är samtidigt jättejobbig. Jag blir upprörd och jag blir ledsen, samtidigt blir jag glad att Rocky har sin stentuffa mamma Rusty (Cher) och ett helt motorcykelgäng av kompisar bakom ryggen. Och så Gar, mammas nygamla haff som spelas så det sprakar om det av Sam Elliott. Rocky själv spelas med den äran av Eric Stoltz, en duktig skådespelare som tyvärr verkar ha fastnat i TV-serie-biroller-träsket.

Sist jag såg den här filmen hade jag inga barn, då kunde jag se filmen tämligen objektivt, ja, som ”bara en film”. Nu går det inte. Jag har väldigt lätt att sätta mig in i mammans situation, hopplösheten, paniken, sorgen, ensamheten och samtidigt finns den där, den där otvivelaktiga kärleken till sitt barn som en varm vetekudde runt allt det jobbiga.

Mask är en väldigt sevärd film och den har åldrats fint. Jag är glad att jag till slut såg om den.

Den här filmen är en del i temat Back to the 80´s, den tredje och sista för idag. Nästa tisdag tar jag tempen på tre filmer från 1986.