Med fokus på: MAC AHLBERG

Vi behöver prata om Mac Ahlberg.

Ja det behöver vi faktiskt. Och nej, det ÄR inget skämt och nej det är ingen uppföljare till We need to talk about Kevin, vi behöver på riktigt prata lite om mannen som banne mig är både en myt och en legend, dock ej längre levande.

Mac Ahlberg. Född 1931 i Ängelholm, dog 2012 i Cupra Marittima, Italien. Känner du till honom? En svensk man som i decennier levt och verkat i Hollywood men som man knappast får se på en förstorad bild i ankomsthallen på Arlanda. Varför inte? Kanske för att många inte ens vet om hans existens? Hur är det möjligt egentligen?

Det här är alltså mannen som under 60-och 70-talet skrev manus och regisserade en drös vuxenfilmer, titlar som Greve Porno och hans kvinnor och Porr i skandalskolan (med den nästan gööötteböööörgska engelska översättningen The second coming of Eva) är såklart iögonenfallande när man ögnar igenom hans yrkesliv på IMDb men han ligger även bakom filmer som Fanny Hill, Jorden runt med Fanny Hill, Jag – en kvinna och Jag en kvinna II – Äktenskapet, där alla handlar om kvinnors sexuella uppvaknanden och myten om kvinnlig sexualitet på lite olika vis (den sistnämnda med Hjördis Pettersson i rollistan, bara en sån sak!).

”Var det Gud som skapade kvinnan? Eller var det Mac Ahlberg?” skrevs det i en tidningsartikel när Jag – en kvinna hade premiär och det var en film som gick upp på de flesta kontinenter och som drog en hel del folk till biograferna. Genren Ahlberg representerade brukade kallas Schwedenfilmen och hans namn på filmfodral och affischer innebar nån slags kvalitetsstämpel i sammanhanget. Hans storhetstid som”porno chic-auteur” var åren 1965-1977.

När han flyttade till USA blev det lite grövre produktioner inom samma genre och han regisserade under namnet Bert Torn eftersom han tydligen kände sig lite så just då. Lite….torn, lite…sliten. Han skrev även manus till filmerna under pseudonymen Edward Mannering.

Men det coola med denne Mac Ahlberg är att han från dessa lågbudget – och mer eller mindre tveksamma – produktioner till slut hamnade i helt andra sammanhang. Han kom till Hollywood och började jobba som fotograf i filmer av Stuart Gordon (Re-Animator och From Beyond till exempel) men också i filmer som Titta vi spökar, Ghoulies, Jakten på kraniet (aka Titta vi spökar 2) och Titta vi spökar 3 . I början på 90-talet lärde han känna regissören John Landis och då lyfte karriären ännu ett snäpp.

Landis var kanske helt rätt snubbe att lära känna vid den här tiden, efter att ha gjort filmer som Blues Brothers, En amerikansk varulv i London, Ombytta roller, Trassel i natten, Tre amigos och En prins i New York så var han rätt stor kan man säga. 1991 teamade han upp sig med den största skådisen av dom alla – Sylvester Stallone – och gjorde filmen Oscar – med Mac Ahlberg bakom kameran!

Teamet Landis/Ahlberg fortsatte samarbetet med att filma videon till Michael Jacksons Black and white och sen dammade dom av Eddie Murphy i den tredje filmen om Snuten i Hollywood (1994). Som grädde på moset, året innan (alltså 1993) stod Ahlberg bakom kameran och filmade självaste Bruce Willis i Striking Distance.

Den sista långfilmen med Mac:en bakom kameran var ”storfilmen” Evil Bong vars länk till IMDb faktiskt förtjänar ett klick för maken till ________ filmaffisch har nog världen aldrig skådat (fyll själv i lämpligt adjektiv).

Skulle det inte vara superkul att få se en BOATS om denne man? JOOOOO!! Såna här filmiska original får liksom inte glömmas bort. Tänk vilken resa han gjorde, vilket liv och så himla lite som finns dokumenterat om honom. Det är så synd! Men vill man så kan man och jag HOPPAS nån vill gräva ner sig i Mac Ahlbergs liv och leverne och göra honom själv odödlig på film. Det vore han värd.