Två jävligt korkade poliser är satta på att utreda två kvinnomord i den sydkoreanska provinsen Gyunggi.
När ett tredje lik hittas börjar dom inse att det rör sig om en kombinerad seriemördare och våldtäktsman och en polis kommer från Seoul för att hjälpa dom. Kvinnorna som dödas är alla vackra, har röda kläder på sig och mördas när det regnar.
Själva ramhistorien är helt klart intressant, det är utomordentligt fint filmat och allt är estetiskt genomtänkt. Skådespelarna är också bra men allt känns en smula…konstigt.
Jag vet liksom inte om filmen ska spegla verkligheten, om koreanska poliser överlag är som en blandning av Gunvald Larsson och clownen Manne, om brottsutredningar fungerar lika komiskt illa som i filmen, jag vet inte och jag blir inte klok på det. Jag märker att ju längre filmen går ju mer retar jag mig på att balansgången mellan hemskheter och humor inte funkar för mig. Jag kan inte bara titta och go-with-the-flow, jag vill kunna sätta fingret på det som retar mig men det går inte och det lägger sordin på hela upplevelsen.
För upplevelse, ja det ÄR det. Av det lilla jag sett av koreansk film måste jag säga att jag tycker det är sevärt och fascinerande i all sin udda berättarstil. Memories of murder är inte en film som kommer följa mig genom livet men jag fick i alla fall två timmars rejäl koreansk kulturkrock och det händer inte mig varje dag.
Har precis samma problem med Sydkoreansk film, rena "wild mood swings" ena stunden allvarligt, spännande eller sorgligt för att sedan plötsligt bli Åsa Nisse i Fjärran Östern, märkligt. Filmerna är dock nästan alltid snygga och har ett bra manus.
Japanska och Thailändska filmer är lite mer sansade.
filmitch:
Jag ska nog ta och byta land framöver, måste testa om jag märker av skillnaden 🙂
Tycker om sydkoreansk film. Men vad är det egentligen på bilden? En penis med två armar?
???
DRL:
Ja. En blodig. 😉
Svensker altså! 🙂
Sjangerblanding er er kjennetegnet til sørkoreanske-filmer. De fleste filmer bommer, men du har Memories of Murder som treffer innertier. Denne sjangerblandingen kan være til ergelse for de fleste, men treffer filmen blink, da er sørkoreansk film enestående. MOM er en film jeg har anbefalt til mange, og alle elsker den. Men så har vi svensker….
Jeg elsker asiatisk film (Hong Kong, Japan, Sør-Korea). For å lære å kjenne filmspråket må man bare se en del filmer, det er så mye bra å hente her som man aldri får se i en Hollywood-produksjon. Men stemmer det ikke, er det ikke noe poeng å presse seg til å se filmene. Alt er en smakssak, men som alle nordmenn vet, har svensker dårligere filmsmak! 🙂
Captain Charisma:
Hahahaa, du är rolig du! 😀
Jag tror inte det är svenskar som folkslag som har dålig filmsmak i just den här frågan, jag tror möjligtvis att det är JAG, för jag tror att dom allra flesta svenskar aldrig ens har sett en sydkoreansk film. 😉
Förmodligen min favorit-korean som jag sett ett flertal gånger och som alltid är lika bra. Genre-blandning är det, men bara koreaner kan lyckas med det. Kan vara svårt att svälja för vissa, men jag tycker man här lyckas alldeles förträffligt.
Man måste tänka på att alla polisutredare kommer från landet (förutom en som skickas från huvudstaden just för att hjälpa dem). De är klantiga och lite korkade, men det är också charmen med det hela. Baseras dessutom på verkliga händelser, tror det var den första seriemördaren i Sydkorea eller liknande.
Memories of Murder får fyra och en halv koreansk seriemördare av fem möjliga 😉
Movies-Noir:
Jag förstår att du gillar den här jättemycket eftersom du till och med har den som header. För visst är det en bild från den här filmen? (blir ju skitpinsamt nu om jag har fel ;))
Du har heeeeelt… rätt 😉 Koreanerna kan sitt foto, och den passar bra till min sida.
Movies-Noir:
Det gör den verkligen 🙂