Jag tänker ganska ofta att jag skulle vilja ha en brandbil, en sån med hög brandstege och en liten korg på. Jag tänker att jag skulle vilja stå i korgen och trycka på knappen som för stegen upp mot himlen och när den är fullt uppfälld tittar jag ner. Där nere går människor, massvis med människor och tittar i sina mobiler. Livet pågår runt omkring men alla – ja, fanimej alla – befinner sig i en annan värld. Den virtuella.
Jag kan tänka mig att om jag står där i korgen och tittar ner så är flocken av mobilaktiva människor tämligen lika en zombieinvasion a la vilken World War Z-scen som helst, lite långsammare bara. Det går ju inte så bra att springa fort och fippla med mobben samtidigt (har jag märkt).
En scen i filmen Men, women & children påminner mig om brandstegetanken, en scen inifrån en skola. Att se små dialogrutor ovanför huvudena på mobilanvändarna förstärker känslan av att vi alla faktiskt är någon annanstans mentalt mest hela tiden.
Den här filmen är Jason Reitmans inlägg i debatten om hur livet ser ut för unga och medelålders, barn och föräldrar som är uppkopplade dygnets alla timmar. Det handlar om porrsurfning, om internetdejting, om en mamma med extremt kontrollbehov över sin dotters datorvanor och en mamma som symboliserar motsatsen genom att ständigt fotografera dottern i mer eller mindre explicita poser för hennes egen websida.
Jag tillhör Adam Sandlers allt mer reducerade fanclub och blir väldigt glad när jag ser honom i den här filmen som en nedtonad, skäggig och ordinär äkta man till Rosemarie DeWitt. Judy Greer, ständigt med en kamera i handen, är också väldigt bra liksom Kaitlyn Dever, ständigt övervakad av sin mamma Jennifer Garner.
Jag tycker Men, women & children är en bra film, dock kanske aningens lång. Jag såg den tillsammans med två sjuttonåringar och det gav ett klart mervärde till filmen att höra deras starka reaktioner på vissa scener (en scen på en toalett i slutet av filmen till exempel).
Jason Reitman har en hög lägstanivå som filmmakare och han fortsätter göra sevärda filmer, filmer som brukar tjäna på att ses om. Se bara på Up in the air. Den började på en trea, nu är det en fullpottare för mig. Även denna film kanske växer om jag ser om den?
Jag gav också Up in the air en trea först men nu har den vuxit mångfalt. En stark fyra, eller en femma till och med nu för tiden.
Min revy på Up in the air var dessutom första revyn på bloggen!
http://fripp21.blogspot.se/2010/04/up-in-air-2009.html
Henke:
Vad tror du, kan även Men, women & children växa på samma sätt vid en omtitt?
Denna tar upp ett ämne – eller ämnen, som gör mig mer intresserad än normalt om något dom flesta av oss tar för givet utan att lägga någon tanke på. Detsamma gäller i filmvärlden då jag inte riktigt kan minnas att jag sett något som tar upp uppkopplingsfenomenet vi lever i idag. Dom filmerna finns väl,
(Dumma mobil som inte piblicerar hela kommentaren åt mig på grund av några smileys jag mot min vilja råkade trycka in) … men alltför få i förhållande till omfattningen av fenomenet i sig.
Jimmy:
Det finns en del filmer som tar upp _ett_ visst problem knutet till nätet/den ständiga uppkopplingen men jag har nog inte sett någon film som likt denna tar upp detta som _helhet_. Jag tycker Jason Reitman gör det bra, man får sig en tankeställare.
Jag gillade denna. Tillsammans med Up in the Air är det mina favoriter av Jason Reitman än så länge. Up in the Air förstördes dock av festivalpubliken när jag såg den på Stockholm filmfestival 😉 Tror definitivt det är en film som växer med nästa titt.
Men, Women & Children tycker jag är en av 2014 års lite bortglömda filmer med tanke på regissören…
Movies-Noir:
Men har Jason Reitman inte gått från att vara en ”het ung regissör” efter Juno och Up in the air till en regissör som släpper filmer man får ta på sig förstoringsglas, karta och kompass för att hitta? Labor day var också bortglömd, ännu mer bortglömd än dagens film.
Fast skillnaden tycker jag är att Labor Day var en ganska ordinär och lättglömd film/historia medan denna är högaktuell och intressant. Tycker åtminstone jag.
Movies-Noir:
Tycker jag med. Jag menade mer att hans namn och gamla meriter borde kunna sälja in filmerna av sig själv lite mer än det i nuläget gör.