Min fascination för Denis Villeneuves film Enemy fick mig att ÄNTLIGEN få ändan ur vagnen och se Incendies, eller Nawals hemlighet som den heter på svenska.
Två syskon sitter på ett advokatkontor. Deras mamma har dött och hon har efterlämnat ett antal kuvert som advokaten är satt att överlämna. Informationen att dom har en okänd bror dimper ner som en bomb, även det faktum att mamman önskar att dom letar reda på honom känns störande. Det var ingen närvarande och varm mamma dom hade, varför skulle dom bry sig om dessa kuvert? Men vilka barn är så samvetslösa att dom kan strunta i mammans sista önskan om att få detta gjort för att sedan kunna begravas i lugn och ro? Nej precis.
Jag tror det blev lite tokigt här, jag tror att jag sett Vinneneuves filmer i fel ordning. Det känns som att jag borde ha sett dom i produktionsordning för bästa möjliga upplevelse. Först Polytechnique sen denna sen Prisoners sen Enemy. Nu blev det lite hejsanhoppsan och jag tror det blev fel.
Nawals hemlighet är en bra film, inget snack om den saken. Det är också lite standard-modell-för-familjedrama-i-mellanöstern. Filmen rockar inte min värld, inte alls på samma sätt som Prisoners och Enemy. Nu väntar Polytechnique och jag håller andan.
Håller med. Här blev det lite tokigt. Det är dig det är fel på, inte filmen. 😉
http://jojjenito.wordpress.com/2012/01/15/nawals-hemlighet/
Kul att du sett den, och betyget blev ju trots allt godkänt men den verkar inte ha gripit tag i dig på samma sätt som den grep tag i mig.
Jojjenito:
Jag förstår att det är en väldigt gripande film och jag tror att jag hade känt som du OM det inte hade varit så att jag blivit så golvad av både Prisoners och Enemy. Dom där sablarns förväntningarna är inte att leka med 😉
Jag håller med om att det känns som en tidig film från en person med talang. Riktigt stämningsfullt och välgjort fram till klimax någonstans halvvägs in men sedan tappar han lite greppet och skall knyta ihop handlingen på ett något forcerat sätt.
Carl:
Verkligen! Du satte huvudet på spiken där. Tidig film från en person med talang. Och har man då sett senare (bättre?) filmer från denna person så blir den tidigare filmen mest….tidig.
Har du sett Polytechnique?
Nej, inte Prisoners heller. Men jag såg också Enemy innan Incendies och kände att hajpen var lite i överkant.
Jag har sett Polytechnique. Det var på Sthlm FF 2009. Jag gav den en svag fyra men jag tror nog jag var lite väl snäll då. Nu i efterhand är det nog inte mer än en trea. Men skickligt gjort helt klart.
http://jojjenito.wordpress.com/2012/01/15/polytechnique/
Vet Christian är förtjust i den.
Jojjenito:
Ska bli spännande att se den. 🙂
Ja, jag såg filmerna i RÄTT ordning 😉 Första var Polytechnique som jag blev mycket tagen av. Bästa filmen på ämnet i mitt tycke, bättre än Elephant (såg den först hemma, sen på filmfestivalen). Sen var det denna, Incendies. Fångande mig inte fullt ut, men bra är den. Sen kom Prisoners och Enemy. Just det, där emellan såg jag även Maelström som kom innan alla dessa, men den blev jag besviken på.
Om jag säger så här, de jag helst ser om är Prisoners och Enemy. De är helt klart mer ”mainstream” än de övriga, tyngre filmerna.
Maelström (2000) +2/5
Polytechnique (2009) 4/5
Incendies (2010) -4/5 alt. 4/5
Prisoners (2013) 4/5
Enemy (2013) -4/5 alt. 4/5
Movies-Noir:
Jag tycker både Prisoners och Enemy var ”tyngre” än Incendies, i alla fall om jag sätter likamedtecken mellan ”tung” och krävande att se. Det är inga enkla filmer någon av dom, ingen ”blajjig underhållning för stunden” direkt. Och oj vad många ” ” det blev nu 😉
Är jättesugen på att se Polytechnique nu. Måste hitta rätt dag, rätt tid och rätt omständighet bara 🙂
Hmm, jag som tyckte Prisoners var ”nästan” ”lätt” att ”se”. Nawal kändes tyngre. Men jag tror det beror på att i Prisoners så har Villeneuve blivit skickligare, så det blir helt enkelt en mer njutningsfull upplevelse trots det tunga ämnet… och Paul Dano. 😉
Jojjenito;
Hahaha, vad är väl mördare, barnkidnappare och banditer mot en sliskig Paul Dano? 😉
Fiffi, när/om du ser Polytechnique, glöm inte att se den FRANSKA versionen. Sett båda då den visades på engelska på festivalen och det funkade inte lika bra. Dock intressant att de spelade in filmen i två versioner istället för att dubba.
Movies-Noir:
Jag har sett den nu och jag såg den franska versionen. Recensionen kommer under nästa vecka 🙂