Det var många år sedan jag läste boken som på svenska heter Köplust och i original Needful things. Den kom ut i svensk översättning 1992 och jag slukade den med detsamma, precis som jag gjorde med dom flesta Stephen King-böcker från 1982 och femton år framöver.
Det var julafton när jag höll en ny Stephen King-bok i min hand, precis som att jag under tio års tid kände att sommaren inte började på riktigt förrän jag låg på en filt på en gräsmatta och läste årets Hamilton-bok i pocket. Det var tomt när Jan Guillou slutade skriva dessa, somrarna blev aldrig mer sig lika.
Det är nåt speciellt när man hittar en författare man verkligen gillar, det är som att man får ett gemensamt språk som blir så väldigt speciellt. Författaren skriver ord på ett papper och i min hjärna spelas bilder upp när jag läser, jag ser saker, syner, människor, platser och jag tror på det jag ser, det blir verkligt. När boken sen filmatiseras och ingenting visas upp på det sätt jag såg det, ja, det blir knepigt ibland minst sagt. Vissa böcker funkar bättre än andra (Död zon till exempel, och Lida) medans en bok som Köplust blir nånting helt annat i filmiskt format än som läsupplevelse.
Nu ska jag inte höja boken till skyarna som någon av Kings bästa för det tycker jag verkligen inte att den är, men jag tyckte den var mysig på det där Castle Rock-småstads-sättet och karaktärerna beskrevs som alltid på mänskliga vis. I filmen blir karaktärerna mer av stereotyper. Ed Harris som sheriffen Alan Pangborn, Amanda Plummer som den knepiga Nettie, Bonnie Bedelia som den flirtande servitrisen Polly Chalmers och Max von Sydow som den charmerande men mystiske mannen Leland Gaunt som öppnar en butik i staden vid namn Needful things, en butik som har allt och då menar jag verkligen ALLT.
Filmen klarar sig på dom äldre skådespelarnas professionalism för jag kan inte med all välvilja i världen säga att den unge skådespelaren Shane Meier spelar Brian Rusk med den äran. Han känns mer än lovligt otrygg i sammanhanget. Men summa summarum är detta två timmar som är svagt okej men inte så mycket mer.
.
Nästa vecka kommer en ny film med Stephen King. Ja, en sprillans ny!
Hm har sett filmen men har glömt bort den helt. Minns dock att Bergakungens sal scenen var bra utförd men det är allt. Boken var lite tradig men den är nästa på läsaomlistan av Kings böcker.
Åh jag anar vilken film det rör sig om nästa vecka den ligger i min pipeline och hör nog till bland det sämsta jag sett i Kingväg.
filmitch:
Om du orkar vänta kanske vi kan köra en samrecension på tisdag? 🙂
Jag kan bara hålla med dig, boken är betydligt bättre. Jag läste dessutom Köplust en varm sommar för evigheter sedan och sommaren blev bara varmare av att läsa den något svavelosande boken. Synd att filmatiseringen inte nådde längre, inte minst med tanke på att slutet är annorlunda.
Magnus:
Svavelosande, ja det var den verkligen 🙂
Minns att jag tyckte filmen var sådär, men gillade Max Von Sydow i rollen som butiksägaren. Har den på DVD så borde väl kanske ge den ett nytt försök.
Filmen är regisserad av Charlton Hestons son, Fraser. Vid ett tillfälle skulle Fraser ge Von Sydow lite vägledning inför en scen och en i filmcrewet gick då fram till pappa Heston, som besökte sin son och sa ”Det är inte varje dag man ser Moses säga till Jesus hur han ska spela Djävulen.” Hestons son Fraser spelade ju Moses som spädbarn i början av De Tio Budorden, och Von Sydow spelade Jesus i The Greatest Story Ever Told.
Pappan:
Den anekdoten kan vara det absolut bästa med att hela filmen blev gjord 🙂
Instämmer!
Detta är faktiskt en favorit-King för min del men jag håller med om att filmen inte ens kom i närheten av boken (förstås…). Samtidigt, eftersom det är en skräck-King-filmatisering, blev man väl inte särskilt förvånad tyvärr….
Sofia:
Jag blev nog liiiite förvånad faktiskt. Filmen är liksom så himla….njääääeeeee. Ingenting, Lättglömd. Likgiltig. Lite konstigt är det allt med tanke på vilken bok dom haft att jobba med.
Men det är väl som alltid — otroligt svårt att återskapa Kings rätt långsamma uppbyggnad på film?
Sofia:
Den enda som på riktigt skulle fixa detta är kanske Steven Spielberg?
Möjligen… Men fixar han thriller/skräck-stämningen?
Sofia:
Det tror jag – om han verkligen ville försöka. Kanske skulle vara ett sätt att blåsa liv i honom efter alla filmer han till synes regisserar med vänsterhanden.
Ja, jag hade faktiskt redan hunnit glömma bort Bridge of Spies men där var ju själva bro-scenerna helt ok i det avseendet