Elva regissörer fick åtta minuter var på sig att skriva ihop och regissera varsin del av filmen New York, I love you.
Det blev en samling av människoöden vars röda tråd, förutom att dom utspelar sig i just New York, är kärlek.
Längtan efter kärlek, olycklig kärlek, kärlek mellan barn och föräldrar, gammal kärlek, köpt kärlek, kärlek för en natt eller hela livet. Det som förvånar mig är bara att det känns så….urvattnat.
Många av episoderna känns som transportsträckor, några är riktigt underhållande och en står ut som en solros på en potatisåker.
Historien om den gamla operadivan (Julie Christie) och den hjärtskärande krumme hotellpojken (Shia LaBeouf) satte sig som en av amors pilar i min bröstkorg. Jag blev alldeles varm inombords, jag kände så för den där killen att hjärtat nästan brast. Det tog ett tag innan jag såg att det faktiskt var Shia LaBeouf som haltade sig fram genom hotellkorridorerna, men vilken rollprestation han gör på dessa få minuter. Jag blir fan kär!
Vill du se filmen direkt? Klicka här så kan du se den på Headweb.
Vad lustigt! Just SHia-delen hade jag väldigt svårt för. Förstod inte riktigt meningen med den, men amors pilar flög väl över mig i just i den scenen.
I övrigt storgillade jag den. Hur många ögonblick som helst som gjorde mig glad rakt igenom. 4/5 i min bok. 🙂
Har du sett Paris, je t'aime?
addepladde:
Jag har inte sett den men jag är sugen på det. Det är en kul idé det där 🙂