Jag tänker om lite, jag frångår min noggrannhet vad gäller att backa i filmhistorien ett år i taget och hoppar från 1979 direkt till 1976. Jag vill ju hänga på mina filmspanarkollegor som just idag listar sina favoriter från 1976. 1978 och 1977 kommer alltså spridas ut inom en snar framtid.
Vad gäller 1976 kan jag säga att den har en OUTSTANDING etta och en minst lika OUTSTANDIGT tvåa och trea. Alla andra filmer skulle säkert kunna byta plats beroende på dagsformen. Men just nu, just här, är det här mina favoritfilmer från ett år där jag live endast tittade på barn-TV och Nygammalt.
10. 1900
(Novecento, Regi: Bernardo Bertolucci)
Det här är inte en film man ser ostraffad två gånger, den är lång som en regnig måndag och jag ljuger inte, jag överdriver knappt för den är FEM TIMMAR OCH SJUTTON MINUTER LÅNG och bitvis rätt seg MEN den sätter sig fast. Historien berättas genom Gérard Depardieu och Robert De Niros ögon och visst kan man hålla sig för skratt men ärligt talat, det är rätt bra det här.
.
.
9. Den lilla flickan i huset vid vägens slut
(The little girl who lives down the lane, Regi: Nicholas Gessner)
Hon var himla gullig Jodie Foster, eller hur? Fjorton år gammal (men ser ur som typ tio?) och hon fixade hur fint som helst denna stora (och rätt komplicerade) roll. Martin Sheen hade den manliga huvudrollen.
.
.
8. King Kong
(Regi: John Guillermin)
Kong IS king – även 1976!
.
.
7. Carrie
(Regi: Brian De Palma)
Okej, boken (av Stephen King) var sju resor bättre än filmen men filmen är ändå bra. Tyvärr är dess svaga kort skådespelaren Sissy Spacek, det blir svårt att känna empati för en sån pass…omysig…skådis.
.
.
6. Maratonmannen
(Marathon Man, Regi: John Schlesinger)
Dustin Hoffman var i sitt esse just 1976, han var det va? Han hade jäklig tur (skicklighet?) med att välja sina roller. Good for him.
.
.
5. Network
(Regi: Sidney Lumet)
Cyniskt och brunt och välspelat om en TV-kanals profitering på en fd nyhetsankare. Faye Dunaway klär verkligen i beige. Inte många gör det.
.
.
4. Omen
(The Omen, Regi: Richard Donner)
Otäcka barn blir liksom ännu mer otäcka i otäcka filmer. Fråga bara Gregory Peck och Lee Remick. Och fråga Harvey Stephens som spelade lille Damien. Hade han lätt att få tjejer i skolan sen? Han verkade inte ha fått nån räkmacka in i skådespelaryrket efter den här filmen i alla fall. Han spelade sig själv i kortfilmsdokumentären Omenisms 2006 och samma år fick han sen ”stora” rollen som tidningsreporter i remaken av Omen. Jahapp. Dä va dä dä.
.
.
3. Alla presidentens män
All the President´s Men, Regi: Alan J. Pakula)
Men se på fan, här är han igen, Dustin Hoffman! Nu i sällskap med ingen mindre än Robert Redford och en massa skönt smattrande skrivmaskiner, vida manchesterbyxor och rediga telefonlurar. Det HÄR mina damer och herrar är bra 70-talsskit. En ”riktig” film, som man säger!
.
.
2. Mannen på taket
(Regi: Bo Widerberg)
En av dom bästa svenska filmerna någonsin. Det här är en Beck-film när Beck-filmerna var på riktigt. Det är smutsigt och oglammigt och Stockholm har väl aldrig visat sig från en mer gråbeige sida än här? Spännande som fan är det också. En fullpoängare i min bok!
.
.
1. Rocky
(Regi: John G. Avildsen)
Eyyy, Rocky. I love you. Det vet du.
.
.
Här kommer länkar till mina filmbloggande vänners 1976-listor. Hopp in å läs!
Steffo
Mikael
Johan
Henke
David
Christian
Jojje
Jimmy