Etikett: Accused

Publicerat

BACK TO THE 80´S: ANKLAGAD (1988)

.

.

.

Att vara sexton år, tjej och se Anklagad på bio gjorde ont. Jag fick en inblick i en verklighet som jag tack och lov inte kände till så väl och mådde ganska dåligt efteråt. Filmen satte sig liksom i magen.

Jodie Foster vann en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll för sin gestaltning av Sarah Tobias, den unga kvinna som blir gängvåldtagen på ett flipperspel på en bar nånstans i USA. Tre män våldtar henne, tre män tittar på, hejjar och klappar händerna och en för övrigt rätt välfylld lokal gör inget alls. Men var det verkligen det som skedde? Varför ropade Sarah inte på polis? Fick hon inte skylla sig själv, berusad som hon var och med kort kjol? Hade hon inte flirtat lite väl mycket med en av männen, dansat lite för utmanande?

Att se den här filmen tjugosex år senare gör faktiskt inte mindre ont men det gör ont på ett annat vis. Det som gör ont är att ingenting förändrats. Det är samma frågeställningar fortfarande, samma påpekanden och fördömanden gällande offrets klädval, beteende, alkoholintag och betydligt mindre fokus på männen som inte har vett nog att låta bli.

Det jag upplevde med filmen 1988, att den kändes extraordinär, att den tog upp ett visserligen jätteviktigt problem men ett problem som inte var supervanligt förekommande, alltså den grejen får jag äta upp med både hull, hår och extra senap på toppen nu. Jag har blivit vuxen, 1988 var jag ett barn. Jag såg det inte så då såklart men likväl, jag hade inte varit med om så mycket, fattade egentligen ingenting om vare sig livet eller dess baksidor.

Anklagad är fortfarande en bra film. Både Jodie Foster och Kelly McGillis som åklagaren Kathryn Murphy är jättebra. Filmens dramaturgi är bra. Det som inte är bra är att filmen känns som vardag när jag ser den, vardag på ett ytterst beklagligt vis. När en hemsk film inte längre berör på grund av hur samhället blivit och hur…blasé…jag själv är, alltså det är fan inte vettigt.

När jag såg filmen 1988:

När jag såg filmen 2014:

Det här är en av filmerna i temat Back to the 80´s. Senare idag kommer ännu en film från 1988.

Publicerat

ANKLAGET

Danmark har vunnit en Oscar för Bästa utländska film tre gånger – Babettes gästabud (1987), Pelle Erövraren (1988) och Hämnden (2010). Fjärde gången kommer om en dryg månad med Jakten, om detta känner jag mig tämligen säker.

Jakten kändes så fräsch när jag såg den. Nyskapande. En hemsk vardagshistoria berättad på ett helt nytt sätt. Mänskligt liksom. Köttigt. Den var så jobbig att se att syret tog slut i biosalongen men det var verkligen mödan värt även om jag behövt sugrör uppstoppade i näsborrarna för att få luft.

Det jag inte visst då var att danskarna redan för sju år sedan gjorde en film med precis samma grundhistoria och problematik som Jakten. Anklaget heter filmen, Troels Lyby spelar Henrik, mannen/pappan som blir anklagad av sin tonårsdotter Stine (Kirstine Rosenkrands Mikkelsen) för att ha haft sex med henne. Mamman Nina (Sofie Gråbøl) står mitt emellan och ser familjen brytas ner. Dottern på fosterhem, den älskade mannen i häktet. Hur ska livet någonsin kunna bli normalt igen?

Normalt var det ja. Normalt är ordet som ekar mellan mina öron. Allt är så normalt. Det är vanliga normala människor det handlar om, det är en normal man som anklagas för detta ohyggliga brott, det är en normalt fungerande fru och mamma, en trulig  men normal tonårsdotter, det är vänner och arbetskamrater som försöker bete sig normalt, som vanligt.

Anklaget är en jättebra film. Det som gör Jakten till en ännu bättre film är Mads Mikkelsens skådespeleri, han klår Troels Lyby men det är banne mig inte med mycket. Att Jakten blivit en större film kanske beror på att regissörsnamnet Thomas Vinterberg är mer känt än Jacob Thuesen men som intressant film i incest/pedofili-genren är dom båda jämnbördiga. Jag satt och kippade efter andan nu med fast i soffan den här gången.