Pedro Almodovar. Hans blotta namn på en filmaffisch får mig att vilja se filmen. Ett bra betyg måste jag säga. Han känns som Spaniens lite mer färgglada och crazy variant på Woody Allen fast i samma sekund som jag skrev detta ångrade jag jämförelsen. Rejält. Det finns nämligen en STOR och genomgripande skillnad mellan dessa två manusförfattare och regissörer och det är KVINNORNA.
Där Woodys kvinnor sett ut, varit och betett sig i princip på samma enahanda sätt sedan mitten på 70-talet fortsätter Pedro att göra filmer med komplexa och egensinniga kvinnoroller och det är faktiskt få ”gubbar” i filmhistorien som klarar den grejen med samma finess som han. Han har dessutom kvinnor både i huvudroller och starka biroller och männen i filmerna är oftast ganska bleka varelser i periferin (Hej Woody, du kanske ska göra en kovänding i nästa film och inte sätta Woody-rollen i fokus som du aaaaaaaalltid gör? )
Julieta handlar om Julieta (nähä??) som spelas av både Adriana Ugarte och Emma Suárez och övergången mellan dessa två var snyggt filmad med en enkel handduk som lösning på bytet. Julieta är mamma till en vuxen dotter och filmen handlar om deras relation, eller brist på sådan, då dottern valt att ”försvinna”.
Det räcker så, mer behöver man inte veta om filmen tycker jag. Gillar du Almodovars filmer kommer du känna igen dig då man får sin beskärda del av härliga tapetmönster, knalliga röda, blå och gula inredningsdetaljer och mänskliga mörkhåriga kvinnor.
Jag såg filmen på Malmö Filmdagar tillsammas med mina filmspanarvänner. Här är deras tankar om Julieta.
Sofia
Henke
Jojje