Kate Forster (Sandra Bullock) är läkare, ensam och har världens snyggaste frilla. Hon bor/hyr ett mycket speciellt hus vid en sjö, ett glashus som står på pålar i vattnet, alltså det är HUR ballt som helst.
Före henne bodde en arkitekt vid namn Alex Wyler (Keanu Reeves) i huset och plötsligt börjar det dyka upp brev i Kates brevlåda – från Alex. Dom båda börjar brevväxla och det blir starten på en stark och annorlunda kärlekshistoria. Dom befinner sig nämligen inte i samma tid, hon ligger två år före honom av nån anledning. Men hon är kär och han är kär och frågan kvarstår: kommer dom någonsin kunna mötas?
Nu ska vi se om jag kan bena ut mina känslor inför den här filmen. Jag köper Bullock och Reeves som kärlekspar till hundra procent. Dom är helt kanon i sina roller, båda två. Jag tror på hennes ledsna ögon och jag jag tycker om hans blick. Det som gör att filmen skaver är storyn, den är både larvig och luddig. Jag hade mycket hellre sett en straight lovestory som inte blandade in den här pruttiga tidsaspekten. Två människor som älskar varandra men som inte kan vara tillsammans, det bitterljuva i detta är stoft nog till vilken film som helst, det hade räckt även här. Men nejdå, det ska blandas in lite mumbojumbo också.
Jag gillar både skådisarna och stämningen men filmen i sig är fånig och därför blir betyget därefter.
Nästa måndag är det dags för en ny film med Keanu i huvudrollen. En betydligt bättre film.