Etikett: Alexandre Nahon

Publicerat

2 DAGAR I NEW YORK

”Sparar det lite lägre betyget till den filmen ifall det skulle behövas”.

Så avslutade jag recensionen av 2 dagar i Paris, föregångaren till 2 dagar i New York, den som fick en tvåa för att jag kände mig snäll och hade mina farhågor gällande fortsättningen och därför ville spara på ettan.

Det tog slut mellan Marion och hennes kille Jack (Adam Goldberg) som den förra filmen handlade om. Men dom hann få ett barn. Lulu. Jag trodde länge att det var en tjej men det var det inte. Lulu är en pojke. Lulu är tydligen samma typ av namn som Kim men det hade jag ingen aning om. Jag lärde mig nåt nytt av den här filmen också.

Jag lärde mig också att Chris Rock kan prata normalt. Hittills har jag inte sett eller hört honom i ett enda sammanhang då han inte oavbrutet skriker. Här spelar han radioprataren Mingus som Marion nu bor tillsammans med.

Om jag tyckte det var ett onödigt stort Woody-Allen-kalkeringspapper som Julie Delpy lagt över sin förra film och gnuggat som en tok med en blyertspenna så är det ingenting mot detta. Här påminner till och med musiken om Woody Allen med alla Django Reinhardt-gitarrer och det pratasprataspratas och det enda det pratasprataspratas om är relationer, problem och sex. Hört det förut? Ja. Har du sett en enda Woody Allen-film så har du det.

Men det finns ändå ett men – 2 dagar i New York är inte en sämre film än 2 dagar i Paris och detta trots Chris Rock. Jag bedömer dom som ganska jämna och jag tycker det är lika tråkigt som sist att jag inte faller för filmen. Jag vill ju det. Jag vill gilla det här som tusan men det går inte. Kopian är sällan mer intressant än originalet.

Publicerat

2 DAGAR I PARIS

När Julie Delpy regisserar 2 dagar i Paris gör hon två fel som jag ser det:

1. Hon försöker likna Woody Allen både när hon skriver manus, när hon agerar efter sitt eget manus och när hon försöker regissera sig själv och andra

2. Hon ger den manliga huvudrollen till en trähäst.

Adam Goldberg har samma sprudlande personlighet som den där jättehästen dom gömde soldater i i Troja. Han är hemsk. Fruktansvärd. Han ser arg ut, skitsur, trist, han gnäller oavbrutet och jag kan inte fatta hur hon kunde falla för honom överhuvudtaget. Han verkar inte förstå själv hur han kunde falla för henne heller, eller så är han bara oförmögen att agera utifrån givna förutsättningar. Svindålig är han i vilket fall. Dumt val av Delpy. Riktigt illa.

Nu tänkte jag börja skriva om andra saker i filmen men det går inte, jag känner att jag fastnat i vinkelvolten. Med risk för att låta som en ältande kärring så är Adam Goldberg så dålig att han lägger sordin på hela filmen. Även det som hade kunnat vara bra blir det inte med honom i bild. Jag känner mig orättvis som sågar honom/henne/filmen på detta vis men jag ser ingen annan utväg. Det hade kunnat bli riktigt bra. Ju. Fan. Skit också.

Jag gillar Julie Delpy, jag fick värsta feelingen för henne efter Bara en natt men där visar hon att det krävs en motspelare med karisma  för att hon själv ska lysa och där får hon det i Ethan Hawke. Adam Goldberg kan inte få en lysmask att lysa. Han skulle suga i sig den stackars maskens energi och döda den inifrån som nån form av själv-lys-svält. Jävla människa att vara irriterande.

Att filmen inte får lägsta betyg beror på att jag är alldeles för snäll och att jag vill att filmen ska vara både roligare och känslosammare än den är. Jag känner mig lite rädd för att se uppföljaren 2 dagar i New York för Delphy har inte bara bytt stad, hon har bytt ut Goldberg mot skränpellen Chris Rock och jag vet inte om det är ett dugg bättre. Sparar det lite lägre betyget till den filmen ifall det skulle behövas.

(Till filmens försvar ska sägas att OM du tycker Adam Goldberg är världens bästa skådis eller rent utav skitsnygg då kan du strunta i betyget och dissa allt jag skrivit. Då kommer du gilla filmen. Som fan.)

Filmen går att streama på Lovefilm.