Jag har inte sett den här filmen sen jag såg den på bio hösten 1995. Det är tjugo år sedan nu. Så när jag klickar fram filmen på Netflix och den börjar och jag märker att jag minns varenda scen så blir jag banne mig lite rädd.
Visst, jag tyckte väldigt mycket om filmen när jag såg den. Den var romantisk på det där enkla gammaldags mysiga viset, sådär att det gränsar till banalt. Men bara för att den tilltalade mitt oskadade 23-åriga hjärta är det ingen självklarhet att det snart 43-åriga betydligt mer livs-tufsiga hjärtat tycker detsamma. Inte självklart alls.
En vandring bland molnen handlar om den amerikanska soldaten Paul (Keanu Reeves) som under sin tjänstgöringstid i andra världskriget skrev mängder av brev till sin fru Betty (Debra Messing) som beskrev hur han funderade på livet, vad han drömde om och hur han tänkte sig deras framtid. När han kom hem oskadd och lycklig över att åter få träffa sitt livs kärlek möts han av en hustru som inte ens orkat läsa hans brev. Det var….för mycket text….typ. Paul är en smart kille. Han lämnar den egocentriska frun tämligen omedelbums.
På tåget på väg någon annanstans möter han – givetvis av en slump – Victoria (Aitana Sanchez-Gijon). Deras ögon möts och banne mig om det inte säger klick alldeles med detsamma trots att Victoria spyr ner Pauls jacka. Victoria är på väg hem till sin mexikanska familj med ett oäkta barn i magen och hon vet att hennes far aldrig någonsin kommer förlåta henne om hon är på tjocken utan att vara gift. Men Paul är en hyvens man med inget bättre för sig, han kommer på en lösning på problemet.
En vandring bland molnen är som en filmad barntillåten Harlequin-bok. Det är en vuxensaga utan tillstymmelse till nakenscener. Det är liksom bara…mys. Varenda scen utstrålar värme, både av skådespelarna (som allihop högpresterar här och det är fint att se Anthony Quinn igen!) och av kamerafiltren som används för att ge allt en orange ton. Filmen är alltså fullskiten av instragramfilter fast femton år för tidigt.
Jag vet inte riktigt vad det beror på men filmen har ”nåt” som tilltalar mig även nu. Jag tror på Keanu Reeves och Aitana Sanchez-Gijon som ett par, allt dom utstrålar känns äkta. Och ja, du läste rätt, Keanu Reeves UTSTRÅLAR något här! Stoppa pressarna och kläm på hockeytutan men det osar passion om karln!
Om man tänker på denna film som ett hyperromantiskt familjedrama så måste jag säga att den är en liten pärla i genren. Man får PRECIS det man förväntar sig och jag blir lycklig i hela kroppen. Det är som att det där iskalla hjärtat börjat slå igen. Heja såna här omtittar!
Nästa måndag kommer ännu en film med Keanu Reeves i huvudrollen. Kan du hålla dig ända till dess?