Etikett: Alicia Vikander

Publicerat

TOMB RAIDER

För fem år sedan skrev jag ett inlägg om Kvinnlighet här på bloggen och då främst om kvinnlighet på film. Jag kunde då inte undgå att skriva några rader om den förra Lara Croft på film, Angelina Jolie.

”Att springa och hoppa över stock och sten, hustak och gränder i jakten på bad guys iklädd denna BH-lösa outfit skulle för varje verklig kvinna med liknande kroppsform innebära att hon slog ut framtänderna på sig själv av bröstgunget. Angelina Jolie gör inte det. Ingen actionbrud gör det. Actionbrudar på film har kroppar som inte finns. Dom är vrålstarka i muskler som inte syns. Dom är vrålsmarta men tillåter sig bete sig som våp om situationen så kräver. Dom är aldrig hungriga, blir sällan lortiga bara blöta och blir dom blöta så är det bara på överkroppen och när dom har linne. Det vita.”

Kanske var det denna känsla inför actionbrudar som gjorde att jag ändå var rätt pepp på att se Alicia Vikander som Lara Croft i 2018-års version av Tomb Raider. Det är verkligen inte mycket av Angelina Jolie i henne och detta menar jag som något positivt. Alla dom uppenbara träningstimmarna till trots så känns Vikander ändå som en ”vanlig tjej” och jag tycker det är ett stort plus för filmen. Årets version av Lara Croft är en kvinna som yngre tjejer skulle kunna ha som verklig ”idol”, Jolies version blev mer av en…ja, jag säger ordet nu….runkdocka.

Den norske Vågen-regissören Roar Uthaug blev den som fick ta tag i Tomb Raider den här gången och jag tycker han gör det han kan med ett manus som har väldigt mycket övrigt att önska och en dito scenografi. Det här är en film som känns som den är gjord till 50% i en dator och till 50% av plast. Kanske inte så bra som helhet kan jag tycka. Däremot tycker jag att Alicia Vikander ger filmen en tyngd i sitt sätt att spela Lara som filmen mår bra av. Jag tror på henne, jag köper att hon kan hantera en pilbåge och sparka på bus och hoppa så sjukt jävla långt utan att slå ihjäl sig. På det sättet blir hon en mänskligare variant av en TV-spels-figur, alltså tvärtom mot hur jag upplevde Angelina Jolie i samma roll.

Jag hade inte jättetråkigt när jag såg filmen men jag brydde mig liksom aldrig om något. Det är en saga, en TV-spelssaga och sådana har jag svårt att investera mitt känsloliv i. Betygsmässigt är filmen närmare en trea än en etta, den är på nåt sätt okej men jag vill helst inte se om den igen. Ytlig underhållning för stunden alltså. Mycket ytlig. Men jag slutar aldrig fascineras över Alicia Vikander och hur jävla begåvad hon är på det hon gör.

30 juli släpps filmen på Blu-ray och DVD. 

Betyg på filmen:

Betyg på Alicia Vikander:

Publicerat

EUPHORIA


När Alicia Vikander teamar upp med regissören som gjorde henne till den hon är (ja, jag hävdar fortfarande att rollen som Erika i Hotell är den bäst skrivna rollen Alicia fått till dags dato – även om hon gjorde det jättebra även i Till det som är vackert), Lisa Langseth, så är det klart att jag hajar till.

Tredje gången gillt i samarbeten, det är klart dom känner varandra bra vid det här laget. Så pass bra att det är Alicia Vikanders produktionsbolag Vikarious Productions som står bakom Euphoria med manus och regi av Lisa Langseth.

Historien handlar om systrarna Ines (Vikander) och Emelie (Eva Green) och om en resa som visar sig vara den sista dom gör tillsammans. Emelie är svårt sjuk och det vet lillasyster Ines inte om. Inte heller vet hon om storasysters mål med resan men det ska hon – och vi som tittar – snart bli varse.

Kanske har du redan läst dig till vad filmen handlar om, kanske inte, men hur som helst vill jag inte spoila något här. Jag vill hellre att du tittar på filmen för jag tycker verkligen att den är VÄRD att tittas på.

Filmens ”svaghet”, som verkligen inte är en svaghet men som säkert klassas som en i boxoffice-mått mätt, är att den är tung, alltså – faktiskt – jättetung. Precis som i Hotell behandlas här riktigt svåra djupa frågor men där Hotell bjöd på en berg-och-dalbana i känslor och ibland var sådär skönt lättsamt och dråpligt rolig där tar Euphoria sig själv på stort allvar från början till slut. Inget fel i det MEN det kanske inte gör att den lockar några stora skaror att köpa/hyra den? Tyvärr, måste jag tillägga, för denna typ av film är oftast givande och ger minnen för livet men man måste också ge av sig själv för att nå dit. Man måste orka släppa in den och det är inte alltid man gör det. Inte jag heller.

Jag som normalt sett inte är något fan av Eva Green måste passa på att ge henne all cred och alla applåder jag kan för hennes insats. Herrejesus vad bra hon är här! Hon, Alicia och Charlotte Rampling är skådespelarna filmen är upphängd på och denna stabila trio fixar detta utan minsta problem – och utan smink! Det slog mig efter ett tag hur skönt det var att se dessa kvinnor i närbild och dom är helt….rena. Filmen blir på nåt sätt ännu mer mänsklig när dom bjuder på varenda por, varenda rynka, varenda ryckning som finns i ansiktet. Jättefint.

Betygsmässigt står filmen och vajar mellan en stark trea och en fyra men jag tror den får landa på en trea trots att jag känner mig lite snål. En mycket BRA film är det hur som helst och jag hoppas den når ut till filmtittare både här i Sverige och annorstädes. Den är verkligen värd det.

Betyg på filmen:

Betyg på Alicia Vikander:

Igår skrev jag om Kärlek över haven med Alicia Vikander och imorgon kommer ännu en film med henne i huvudrollen, dock i en heeeelt annan genre. 

Publicerat

KÄRLEK ÖVER HAVEN

Håll i hatten och stoppa tummen i mun för nu blir det Alicia Vikander-bonanza här på bloggen i dagarna tre! Det hör nämligen inte till vanligheterna att en stor svensk skådespelare är aktuell med tre filmer samtidigt och inte vilka tre filmer som helst. Det här är tre filmer som visar på olika sidor av Vikanders skådespeleri, tre helt olika genres.

Men vi börjar idag med filmen som fått den patetiska svenska titeln Kärlek över haven. Har det nåt med hennes förra film Fyren mellan haven att göra? Ska hon ”bli en Mel Brooks eller Goldie Hawn” då varje film säljs in som något likadant? Det våras för… blev Mel Brooks signum, Tjejen som… blev Goldie Hawns. Alicia Vikander riskerar att fastna i havet…-filmer och DET är inget plus. Originaltiteln på dagens film är Submergence och varför den inte hade kunnat heta det även i Sverige övergår mitt förstånd.

Den tyske regissören Wim Wenders är känd för en hel del stora titlar: Himmel över Berlin, Paris, Texas och Faraway, so close (In weiter Ferne, so nah! eller Fjärran, så nära! som den heter på svenska) för att ta några exempel. Han gjorde även en film 2015 som heter Every thing will be fine som jag varit nyfiken på ett tag men inte sett än. Nu har han alltså satt tänderna i J.M Ledgards roman Submergence och gett huvudrollerna till Alicia Vikander och James McAvoy.

Dom spelar Danielle Flinders och James More som blir förälskade i varandra och när James hålls fången av jihadister i ena änden av världen och Danielle dyker utanför Grönland hålls denna kärlek vid liv med hjälp av minnen och längtan. Det är så jag uppfattar filmen i alla fall. Den är lite ”hoppig” kan man säga då historien gungar fram och tillbaka genom nutid och dåtid och jag kan säga att för egen del är detta ofta ett berättarsätt som inte funkar så bra. Jag kommer liksom ur fokus hela tiden, man tillåts aldrig koncentrera sig i bara det man ser utan måste hela tiden vara beredd på att tas ur kontexten och acklimatisera sig någon annanstans.

Tyvärr, för filmen och för mig, är det därför det känns som att ingenting funkar. Jag känner noll kemi mellan Vikander och McAvoy och det är ju också något som är rätt viktigt i en kärleksfilm. Trovärdigheten. Glöden. Passionen. Var för sig tycker jag dock att skådespelarna gör vad dom kan och jag skyller denna jättemiss på dålig personregi, inget annat. Båda två är alldeles för bra skådespelare för att inte kunna spela mer förälskade än dom gör här. Men filmen, alltså filmen, den kan man både ha och missta. Att se Alicia Vikander agera är dock aldrig trist. Tycker jag.

Betyg på filmen:

Betyg på Alicia Vikander:

Jag gav filmen en 2:a i podcasten Snacka om film men när jag satte mig ner och skrev om filmen ångrade jag mig. Det får man göra.
Imorgon och på onsdag kommer det ännu mer Alicia här på bloggen. 

Publicerat

TULPANFEBER

När en film har ALLA förutsättningar att bli något alldeles extra men snavar på skosnörena och hamnar med öppet gap på trottoarkanten, ska jag då vara en Edward Norton-människa och sparka till filmen i bakhuvudet så tänderna flyger ut mot gatstenarna (a la American History X) eller ska jag klappa på den lite försiktigt över ryggen och säga halledudanes så tokigt det blev här dåååå.

I det här fallet känner jag faktiskt för att agera medmänniska och detta beror helt och hållet på att Alicia Vikander – likt Nicole Kidman – är så otroligt passande i kostymdramor. Det går liksom inte att INTE gilla henne i kråsiga 1600-talsklänningar och speciellt inte om man adderar undertryckta känslor och ledsna rådjursögon.

Att Cara Delevingne, Zach Galifianakis och Jack O´Connell är med i filmen kunde jag faktiskt inte se medans filmen pågick. Bra sminkningar där måste jag säga. Christoph Waltz är däremot med en hel del och dom ”intima” ”sexscenerna” mellan honom och frun Sophie (Vikander) gäckar mig. Dom är rent äckliga samtidigt som dom är snustorra samtidigt som det borde finnas en aversion som inte riktigt går fram.

Dane DeHaan och Alicia Vikander har tyvärr inte heller den kemi som krävs för att deras ”passionerade” förhållande ska nå ut till mig som tittar. Fan, det är en knepig film det här.

Tulpanfeber är ingen hundraprocentig dikeskörning men det känns som att regissören Justin Chadwick borde kunna bättre, snubben har ju gjort Den andra systern Boleyn till exempel, en film som befinner sig i samma genre som Tulpanfeber. Se den istället – om du måste välja.

Publicerat

Fredagsfemman #298

5. Filmfestivalplanering

Nu börjar det bli dags att lusläsa programmet för Stockholms Filmfestival och köpa biljetter till filmerna som lockar mest. Här kan du läsa mer.

.

.

.

4. Solo, alltså.

Jahopp, Solo: A Star Wars Story ska alltså nästa års Star Wars-film heta. Den som handlar om Han Solo, en ung Han Solo som ska spelas av Alden Ehrenreich, killen som för mig är mest känd som han som gjorde en av två minnesvärda scener i Hail, Caesar! Den andre är Channing Tatum. Men Solo, alltså. Regisseras av Ron Howard. Är jag den enda på jorden som börjar bli lite mätt?

.

.

.

3. Gåsmamman säsong 3

Då var den slut, den tredje säsongen av Gåsmamman. C More har gjort det väldigt smart i och med att dom släppt TVÅ avsnitt varje torsdag, det har liksom blivit en REJÄL munsbit varje vecka PLUS att säsongen gick att se på en månad istället för två. Jag var otroligt förtjust i dom första två säsongerna men är samtidigt en tänkande människa och inser att det här är en historia som inte håller för att dras i långbänk oavsett hur mycket jag gillar att hänga med personerna. Så, för min del får det gärna räcka nu. Jag ser hellre att minnet av Gåsmamman som helhet ligger på plus än att ännu en säsong krystas ut och allt bara blir urvattnat och långsökt. Mer än 3/5 kan det inte bli. Tyvärr.

.

,

.

2. Se Jätten på SVTPlay eller C More!

Filmen som hamnade på sjätte plats över mina favoritfilmer från 2016 finns att se på SVTPlay nu och ända till 12:e november. Jätten är en alldeles underbar film! Min recension kan du läsa här och klicka HÄR så kommer du direkt till filmen på SVTPlay eller här så kommer du till C More.

.

.

.

1. Grattis Alicia och Michael!

Nygifta, asheta och framgångsrika! Att lägga till ”så levde dom lyckliga i alla sina dagar” är jag alldeles för cynisk för men hey, gifta, GRATTIS, jättekul! Wooooow!!

Publicerat

Fredagsfemman #294

5. Den enfaldige mördaren på SVTPlay

Behöver jag säga mer än så? Klart det är ett TIPS när en av dom bästa OCH minst lättförståeliga – rent dialektmässigt – svenska filmerna finns att se alldeles gratis på SVT Play. Hoppa in här, våndas och njut (min lilla recension finns här). Och Tack Hasse Alfredson för att du gjorde den så bra (även om man vill slå dig i filmen). Rip.

.

.

.

4. Första trailern till Tomb Raider

Häromdagen släpptes den första trailern till Tom Raider med Alicia Vikander som Lara Croft. Var det bara jag som nästan fick lite Wonder Woman-vibbar? Här kan du se trailern

.

.

.

.

3. Sing Street på C More!!!

Jamenförtusanhakar! Jubel, visslingar och glädjeskutt a la Gene Kelly! Den underbara lilla musikaliska filmpärlan finns att se på C More nu. Så HOPPA in är och skaffa dig en gratismånad, sätt dig ner och titta, njut och förtrollas av denna otroligt fina film som fram tills nu inte har varit jättelätt att få tag på. Min recension hittar du här.

.

.

.

2. Dagen då SF-personalen gjorde allting rätt!

Jag såg Det förra söndagen i en fullsatt Salong 1 på Filmstaden Sergel i Stockholm. Medelåldern var inte hög. En ung tjej med SF-arbetskläder kommer in och informerar på sedvanligt sätt om speltid och toaletter men avslutar helt annorlunda mot ALLA ANDRA visningar jag varit på. Hon lackar ur. Hon ber alla vara knäpptysta och hon säger att alla har EN chans att lyssna och det är nu. Dom som inte sköter sig kommer kastas ut från salongen ”för alla har betalt lika mycket för sin biljett”. Hon avslutar med ”SITT NER, HÅLL KÄFTEN OCH TITTA PÅ FILMEN!” och hela publiken jublar. Underbart! Klockrent! Och det bästa av allt: Det funkade! Visningen var helt perfekt. Så HEJA SF, mer ryta-i-från-tårna!

.

.

.

1. Jaeden Lieberher

Tänk, Jacob Tremblay är född 2006. Jaeden Lieberher är född 2003. Tänk vilken ynnest att få följa dessa två magiska pojkar genom filmhistorien. Jag vill adoptera båda! Att det är Jaeden som hamnar på första plats den här veckan beror på hans rollinsats som Bill i Det (recension på filmen kommer imorgon). Har man sett en mer fulländad barnskådis än honom? Kolla bara St Vincent, Midnight Special och nu Det och säg sen att jag har fel.

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #285

5. Dagen då en One Direction-medlem blev skådespelare

Jupp, du läste rätt. Harry Styles, den krullige mörkhårige sångaren i det numera avsomnade bandet One Direction, är med i Christopher Nolans bioaktuella film Dunkirk (recensionen kommer på söndag). Hur som helst, vad jag än tycker om krigsfilmer, det här var en film jag ville se. Och det berodde INTE på Harry Styles.

.

.

.

4. Alicia Vikanders tvättbräda

Förra veckan hade Tulpanfeber biopremiär, en film med Alicia Vikander i huvudrollen. Men – tyvärr – är det inte hennes skådespelarskills som varit i fokus i tabloidpressen den senaste tiden, det är hennes mage. Hennes toktränade tvättbrädemage. Det känns som hon kan bli den hårdaste Lara Croft någonsin, vad det lider.

.

.

.

3. Anledningen till att jag ville se Dunkirk

Hej hej Tom Hardy. Hej på dig Tom Hardy.

.

.

.

.

2. Är det sant att Ivan Drago kommer tillbaka?

Om man följer Sylvester Stallone på Instagram har man redan för några veckor sedan kunnat se en teaserbild för att Ivan Drago i Dolph Lundgrens skepnad ska komma tillbaka i Creed 2. Är det sant? ÄR DET SANT? I såna fall är det fanimej EPISKT!!!

.

.

.

1. Snacka om films 100:e inspelning – i en tatueringsstudio!

Om knappt två veckor kommer min och Steffs podcast ut med det 100:e avsnittet! Jag tycker det är helt galet stort, hundra avsnitt, hundra veckor, hundra inspelningar, hundra gånger har vi dragit på mikrofonerna och haft jättekul under några timmar och IMORGON ska vi göra det vii lovat våra lyssnare, vi ska tatuera oss OCH vi ska försöka spela in lite poddmaterial under tiden. 100 avsnitt. Wow alltså. 3:e augusti är finns avsnittet för allmän belyssning. Save the date.

.

.

 

Publicerat

Fredagsfemman #277 – Svenskar att ha koll på inför biosommaren

5. Ahlström, Endre och Granath i Kingsman: The Golden Circle

Okej, det är kantboll på denna för 22 september klassas väl egentligen som höst men då har i alla fall Kingsman: The Golden Circle biopremiär. Hanna Ahlström repriserar sin roll som prinsessan Tilde och Lena Endre och Björn Granath (RIP) spelar hennes föräldrar, alltså den svenska kungaparet. Jag ser fram emot den här filmen så SJUKT mycket och jag kommer se om första filmen innan det är dags. Min recension av Kingsman: The Secret Service finns här.

.

.

.

4. Bill Skarsgård i IT

Att få rollen som Pennywise i nyinspelningen av Stephen Kings bok IT (Det, på svenska) kommer göra Bill Skarsgård odödlig. Skräckfilmsfigurer har en förmåga att överleva vidare generation efter generation nästan oberoende av filmens kvalitéer i övrigt. 8 september får vi se den otäcka clownen på bio. Håll ut!

.

.

.

3. Bill Skarsgård i Atomic Blonde

Vad kan man säga annat än att 2017 verkar bli Bill Skarsgårds år? 28 juli får vi nämligen se honom spela mot Charlize Theron, Sofia Boutella, James McAvoy, John Goodman, Toby Jones och Eddie Marsan i actionthrillern Atomic Blonde. Kan bli nåt va?

.

.

.

2. Fares Fares i The Nile Hilton Incident

Nu är det höst igen men äsch…vi får hoppas på sommarvärme september ut helt enkelt. 29 september har  Tarik Salehs The Nile Hilton Incident biopremiär och nånting säger mig att det är en extraordinär Fares Fares vi får se i huvudrollen. Håll ögonen öppna!

.

.

.

1. Alicia Vikander i Tulpanfeber

2008 gjorde Justin Chadwick en riktig härlig kostymfilm vars titel var Den andra systern Boleyn. Nu är det dags igen när Deborah Moggachs roman Tulpanfeber ska bli film (hon har även skrivit romanen som ligger till grund för filmen The Marigold Hotel). Vi har väl aldrig någonsin skådat en svensk skådespelare förr som klär i och bär upp en kostymfilmsroll så fantastiskt bra som Alicia Vikander? 14 juli är det biopremiär och Vikander matchas av Dane DeHaan, Cara Delevigne, Christoph Waltz, Zach Galifianakis och Jack O´Connell.

 

Publicerat

Fredagsfemman #269

5. Kortfilmsfestival på Bio Rio

Har du en tom helg på schemat så har jag ett evenemangstips. Idag, imorgon och på söndag är det Sveriges Kortfilmsfestival 2017 på Bio Rio i Stockholm. Kul, billigt och ett bra tillfälle att förkovra sig i denna konstform som kortfilm verkligen är. Det är otroligt vad mycket man kan berätta på så kort speltid – om man måste. Länk till mer info finns här.

.

.

.

4. Gift vid första ögonkastet

Alltså…återigen har jag fått mina fördomar på skam. Gift vid första ögonkastet är en realityserie på SVT som jag aldrig sett, inte förrän nu. Men jag klickade in på första avsnittet av den nya säsongen en ren slump och jävlar vad jag fastnade. Nu när andra avsnittet sänts kan jag bara säga: vilken jäkla bra casting! Vilka par! Jag är jättespänd på hur det ska gå för dom och hela programidén känns inte alls lika banal, töntig och tokfel som min hjärna sa att det var. Snarare spännande, romantiskt, kul och – såklart – blindgalet! Gifta sig med nån man aldrig träffat, vem gör sånt, liksom?

.

.

.

3. Scarlett Johansson

Idag har Ghost in the Shell biopremär med coola Scarlett Johansson i huvudrollen. Skulle man inte vilja ha henne som GPS-röst? Betydligt hellre än Arnold (eller hur Steffo?)

.

.

.

2. Alicia som Lara Croft

Nu har dom första bilderna på Alicia Vikander som Lara Croft dykt upp. Kolla här, vad tycker du? Personligen känner jag en hel del hopp för filmen både på grund av huvudrollsinnehavaren OCH att regissören är normannen Roar Uthaug, han som gjorde den utomordentligt braiga filmen The Wave/Vågen/Bølgen härom året.

.

.

.

1. Det luktar VÅR!

Den måste bli etta på veckans lista, VÅREN. Det är ljusare, man ser hur skitiga fönstren är, man kan lukta på tussilago, orken och lusten att fixa och dona kommer tillbaka, snart kommer det bli grönare på riktigt och det mesta är fint som snus. Man kan sitta på balkongen och dricka kaffe och kolla film, visserligen med ytterkläder och en filt omkring sig men man KAN. Man kan promenixa och känna asfalt och smågrus under gympadojorna. Man får kisa och smörja in sig med solskydd i fejset (man = jag pga i princip albino). Det är lika förvånande varenda år, fan det BLIR vår i år igen! Hurra!

.

.

 

Publicerat

FYREN MELLAN HAVEN

Undrar hur ofta det händer att två av ens favoritregissörer har biopremiär på sina nya filmer exakt samma dag?

Det är Denis Villeneuve med Arrival (min recension av den kommer på lördag, eller lyssna på podden på torsdag om du är nyfiken) och Derek Cianfrance med dagens film med titeln som låter så jäkla lökig på svenska: Fyren mellan haven.

Har man gjort filmer som Blue Valentine och The place beyond the pines är man BRA, det är inte bara min åsikt, det är dagens sanning. Om man säger sig gilla film och inte har sett Blue Valentine tycker jag man ska råda bot på det ögonaböj. Det är inte heller enbart en åsikt, det står skrivet i Den Filmiska grundlagen. Så. Nu har jag gjort klart för var Derek Cianfrance står i min värld som filmskapare. Han gör Rediga Jävla Filmer, såna som KÄNNS, såna man MINNS, såna som följer med en dit man går och inte går, lite som en skugga – om man inte är Lucky Luke förstås, då lever den sitt eget liv.

Den största skillnaden mellan dom två filmerna jag nämnde här ovan och dagens film är att denna films manus är baserad på en roman och dom andra två är originalmanus där regissören i allra högsta grad varit inblandad i skrivandet. Här har han visserligen skrivit manus men baserat på annan förlaga, historien är alltså inte hans. MEN. Har man sett The place beyond the pines så är det inte det minsta förvånande att Cianfrance fastnat för denna bok och velat filma den. Det finns nämligen många beröringspunkter, både grundläggande i själva historien och i den filmiska berättartekniken.

Om du är en av (vad jag förstått det som) få som inte läst boken, då säger jag grattis. Jag själv hade inte läst den och jag har ingen längtan efter det nu i efterhand heller men jag tror att filmen funkar bättre om man ingenting vet. Sådär som vanligt alltså. Därför tänker jag inte skriva nåt alls om handlingen här. Inte ett pip faktiskt. Så får det bli. Är du nyfiken, se filmen. Mina ord kommer inte göra nån skillnad till det bättre.

Däremot kan jag säga som så: jag grät inte. Det gjorde däremot många andra i salongen. Alltså, det snorades rejält på sina ställen och inte bara vid nån specifik scen utan mest hela tiden. Sen tror jag det är en lågoddsare att Alicia Vikander blir Oscarsnominerad igen, men denna gång för en huvudroll. Hon är SATAN SÅ BRA här. Jag undrar om regissören sett Hotell innan hon castades för denna filmroll men det känns troligt eftersom hon utan motsvarighet är världens bästa skådespelare när det ska födas barn på film och det gjorde hon ju med den äran i Hotell. Men hur fan kan hon va så bra? Jag skulle inte kunna gestalta detta en mikropromille lika trovärdigt som hon och då har jag ändå fött två.

Hela filmen andas för övrigt Oscarsgala. Michael Fassbender är självklart också helt klanderfri, historien spänner över generationer och det är ju alltid ett plus i oscarssammanhang, det är vackert filmat så man smäller av (på Tasmanien, Nya Zealand och i Montreal om jag läste eftertexterna korrekt) och Alexandre Desplat har komponerat musiken.

Men Alicia är Alicia och henne skojar man inte bort. Hon är för svensk film vad Zlatan är för svensk fotboll. Det finns inte så många av deras sort. Typ två. En av varje.

Betyg på filmen:

Känns det lågt? Ja….kanske. Men det beror på att den inte riktigt kändes i kroppen, att jag inte kommer minnas den speciellt länge och att den därmed inte kommer följa mig som en skugga genom livet. Men den är BRA!

Betyg på Alicia:

Publicerat

JASON BOURNE

”Hörru John”, sa Paul Greengrass till kompositören John Powell en vacker dag. Det kan i och för sig varit en regnig också, jag har såklart ingen aning då allt jag skriver här är ren spekulation.

”Hörru John. Vad säger du? Kan du tänka dig att skriva lite musik till den nya Bournefilmen som jag ska skriva och regissera?”

John Powell tittade förnumstigt på Paul. Var det inte en självklarhet att han skulle få skriva musiken? Han hade ändå gjort det till The Bourne Identity, The Bourne Supremacy OCH The Bourne Ultimatum och dom två senare filmerna hade Paul dessutom regisserat. Om det finns husmöss och hustomtar så var John en sån, fast kanske snarare huskompositör eftersom han alltså var mannen bakom musiken i alla filmer med Matt Damon som Bourne. När Jeremy Renner vikarierade 2012 var det ingen som frågade. Jävla skit-Hollywood alltså. Otacksamma jävlar. Man kan aldrig vara säker på ett jobb.

”Varför frågar du?”, säger John och spänner ögonen i Paul (det börjar likna nån form av Beatles-drama det här…) ”Du borde veta att det här är min mest stabila inkomstkälla!”

”Ja….min med”, svarade Paul och blicken slokade bakom dom runda glasögonen. ”Men nu är det så att jag får betalt på ett annorlunda sätt den här gången – och så även du. Ju mindre Matt Damon pratar, ju mer pröjs får jag och du får betalt per spelad musikalisk minut i filmen.”

”MENSÄTTIGÅNGDÅFÖRFAN!!!” skrek John i falsett. ”Skriv ett manus där Bourne är så tyst att man nästan tror att han tappat tungan och bygg upp hela filmen på misshandelsscener och långa biljakter så min musik kommer till sin rätt. Jag kan pumpa den i två timmar om det behövs, det är bara att loopa skiten. Det är ju inte som att filmen inte säljer in sig själv. Alla kommer vilja se den, du behöver inte knåpa ihop nån story. Släng in Alicia Vikander i uppsatt hår så kommer halva jordens befolkning vänta på att Bourne ska lösa upp knuten i nacken, det räcker för att hålla pöbeln vaken. Åsså min musik på det. Okej, den KAN upplevas sövande men det går att pitcha upp volymen, det finns inte en chans att nån somnar.”

John tittade på Paul. Paul tittade på John. Båda log och nickade. Så fick det bli.

Publicerat

Fredagsfemman #226

5. Million Dollar Listing New York

Säsong fem av mäklarserien från New York tickar på och Fredrik, Ryan och Luis säljer lyxlägenheter som om det inte fanns vare sig en morgondag eller nåt limit på bankkontona. Jag kan inte låta bli att finna serien otroligt intressant. Det är som att titta på ufon som ska köpa perfekta lägenheter som knappt verkar vara anpassade till ett vanligt liv MEN som gör sig väldigt bra på bild. Att jobba på provision är kanske inte så dumt ibland, i alla fall inte för dessa tre herrar.

.

.

.

4. Game of Thrones såhär långt

Inte SÅ pjåkigt väl? Jag känner mig i alla fall rätt nöjd såhär långt, betydligt nöjdare än med förra säsongen. Ramsay Bolton är en frisk fläkt, han får Joffrey att kännas som en söndagsskoleelev och det är alltid uppiggande att känna geniunt HAT när man tittar på TV.

.

.

.

3. En vecka till matchstart!

(Tilläggstext fullkomligt onödig)

.

.

.

.

.

2. Lisa Langseth

Jag kan inte riktigt smälta det här, jag tycker bara det är SÅ JÄVLA BALLT! Den svenska manusförfattaren och regissören Lisa Langseth har alltså skrivit tre långsfilmsmanus varav hon castat Alicia Vikander i huvudroller samtliga tre. Den första filmen var Alicia Vikanders första roll i en långfilm – Till det som är vackert – och den andra filmen var fantastiska Hotell. 2017 kommer film nummer tre, Lisas första engelskspråkiga film, Euphoria, med Alicia och Eva Green i huvudrollerna

.

.

.

1. HÅKAN PÅ ULLEVI!!

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Så avslutade jag min recension av dokumentären som gjordes av Håkans förra spelning på Ullevi, 7 juni 2014. Jag och min dotter satt på bion och såg filmen och förbannade att vi inte varit där på plats och sett konserten live. Håkan på Hovet var fantastiskt men Håkan på Ullevi är något heeelt annat. Idag tar min dotter studenten och på söndag cashar hon in presenten som egentligen är till oss båda. Hej Göteborg! Hejhej Håkan!

Det finns en plats
Jag vet att ingen bryr sig om den
den är bara min
Bakom ögonlocken
skulle tatt dig dit
Om vägen var rak, men vägen är skruvad som en psykopat min vän
Stig till toppen av världen
Där änglar leker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din axel
Din tid kommer
Din tid kommer

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #222

5. Res till Island med filmens hjälp

Längtar du efter semester men inte har tid eller råd att resa iväg? Har du inget att göra på söndag? Här kommer ett tips som gör att du kan ta dig en snabbis till Island på ett superenkelt sätt. Bege dig till Filmhuset på Gärdet och se Korpen flyger (1984) kl 14, sen fyller du på med lite kaffe och ser sen Korpens skugga (1988) kl 16.15. Klicka på filmernas namn för att komma till Cinematekets hemsida och biljettbokning och tänk på att Korpens skugga bjussar på en mix av svenska skådisar som man knappt skulle kunna tänka ut under en LSD-tripp: Reine Brynolfson, Noomi Rapace och Sune Mangs!!

.

.

.

4. Nathalie Portman dansar på TV

Imorgon kväll visas Black Swan på SVT2 på allra bästa sändningstid. Ingen reklam och filmen börjar redan kl 21. Ingen nattmangling alltså! Ladda upp med snacks och Cola, kryp upp i soffan, njut av en reklamfri visning och en fantastisk Nathalie Portman! Här är min recension av filmen.

.

.

.

3. The Rock på Instagram

Absolut mysigast på Instagram just nu är i mitt tycke Dwayne Johnson. Visst förstår jag att varenda bild egentligen är genomtänkt reklam för honom själv men det är klart han vill visa alla sina sidor, han är ju en störtskön snubbe med stort hjärta som dessutom lägger en hel del tid på att sätta guldkant på andras liv, andra som kanske inte riktigt dragit en vinstlott i livet.

.

.

.

2. Alicia Vikander som Lara Croft

Nu har det gått en dryg vecka sen världen fick reda på att det är Alicia Vikander som ska spela Lara Croft när TV-spelshjältinnan ska bli film igen. Är det BARA jag som inte jublar? Alltså…inte för att jag tror att Alicia kommer misslyckas på nåt sätt, nejdå, jag tror hon kommer göra även denna roll med bravur men känns det inte lite….trist? Angelina Jolie var också tuff (och perfekt!) som Lara Croft men gjorde det filmen bättre? Det ENDA som ger mig aningens högre puls med nya Tomb Raider-filmen är regissörens namn. Roar Uthaug, den norske killen som regisserade Vågen. Det ska bli riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma med hollywoodmiljarder i byxlinningen och magnifika Alicia framför kameran!

.

.

.

1. Lycklig av Lyckliga gatan!

Ja, tänk för att jag blir det! Jag blir alldeles tok-lycklig av Lyckliga gatan trots att det är en TV-serie som går på TV4 med allt vad det innebär av skitreklam och avbrott. Att tota ihop unga rappare från diverse förorter med äldre etablerade artister är så genialt på så många plan att jag inte tänker lista dom, du får helt enkelt tänka själv. Det här är Så mycket bättre men nedsläppt i verkligheten och i soffan sitter jag med tårarna rinnandes nedför kinderna, droppande ner i kaffekoppen samtidigt som jag skrattar och sparar ner låtarna på Spotify. Här finns avsnitten. Sluta fördoma dig nu och TITTA!

.

.

Publicerat

BRÄND

”Vi är ööööööverallt” skanderar ett av Stockholms mindre trevliga fotbollslag allt som oftast på publikplats. Jag vet en skådis som skulle kunna sjunga samma ramsa fast byta ut ”vi” mot ”jag”: Alicia Vikander. Hon ÄR nämligen överallt just nu. Precis överallt.

Nu har hon verkligen ingen stor roll i dagens film men hon är med och hon spelar mot Bradley Cooper, det är inte så många svenska skådisar som kan skryta med den grejen. Det är inte skrytläge för Bradley Cooper heller, hans rollprestation som den otrevlige stjärnkocken Adam Jones som pajat sitt liv med knark och divalater hör inte till den övre halvan i hans CV direkt.

Jag vetetusan vad det är som gör att den här filmen inte alls funkar, matfilmer brukar ju vara mysiga (kolla bara på Chef) MEN jag antar att det krävs rollfigurer som man bryr sig om för att filmen ska flyga. Adam Jones är så svårgillad att jag önskar att han skulle stoppa näven i fritösen ”baraföratt”. Det är dålig karma på den snubben, dom där blå ögonen hjälper föga.

I övriga roller ser vi till exempel Sienna Miller, Omar Sy, Daniel Brühl, Emma Thompson och Uma Thurman men ingen av dessa skådisar har tillräckligt matnyttiga manuskort för att kunna göra någon större skillnad för helheten. Det mest sevärda är kanske Sienna Millers bristfälligt tvättade hår filmen igenom.

Det pratas bränd kock i avsnitt 28 av Snacka om film. Här är länken dit om du vill lyssna.

Publicerat

THE DANISH GIRL

Einar Wegener (Eddie Redmayne) var en dansk konstnär, gift med Gerda (Alicia Vikander) som även hon var konstnär. Äktenskapet var barnlöst, lyckligt, tryggt och innerligt och dom hjälptes åt på alla sätt dom kunde. Einar ställde till exempel ofta upp som modell för Gerdas kvinnomålningar.

Sakta men säkert glider Einar in mer och mer på det här med att klä sig i kvinnokläder och utan att mörka det minsta för sin fru låter han sina undanpressade tankar och känslor komma upp till ytan när han iklädd klänning, smink och peruk börjar visa sig bland folk och kalla sig Lili Elbe. Gerda följer med, hon stöttar och försöker förstå även om det självklart är svårt. Det var ju trots allt Einar – en man – hon gifte sig med.

Det tog en minut, en (!) minut, för hjärtat att börja slå fortare och hjärnan att tänka ”jävlar vad bra det här är!”. Ibland blir det så. Tonen, känslan, skådespelarnas blickar, allt bara stämmer direkt. För är det någonting The Danish Girl är så är det skådespelarnas film. Eddie Redmayne som Einar/Lili och Alicia Vikander som Gerda, det finns inte superlativer nog som beskriver vad dom lyckas med i den här filmen. Dom är helt enkelt underbara tillsammans. Magiska. Fantastiska. Jag radar upp alla floskelord som finns men dom ÄR allt detta. Det här är skådespeleri på en nivå man sällan ser och finns det en rättvisa i Oscarvärlden får vi se dom båda på scen under oscarsnatten.

Jag skulle kunna drista mig så långt som att säga att Alicia Vikander är den mest begåvade skådespelerskan vi haft i detta land, ALLA andra inräknade. Dom där mikroskopiska ryckningarna i ögonvrån när hon ska visa svalda men förbjudna känslor, den där självklarheten framför kameran.

Eddie Redmayne var bra föra året när han vann en Oscar för sin roll som Stephen Hawking i The theory of everything men här har han lyckats kliva upp ännu ett snäpp. Nu inkluderar han stort mod i skådespeleriet och uttrycker alla känslor med en transparens som är….exceptionell. Hans ansikte är dessutom i extrem närbild i många scener, han kan liksom inte gömma sig. Det är all in eller inte alls.

Filmens regissör Tom Hooper vann en Oscar för The King´s speech 2011 och han är verkligen uppe där bland dom riktigt stora. Att lyckas göra biografifilmer så bra som han gör är få förunnat.

Einar blev sedemera Lili på riktigt, hon var den första kvinnan i världen som genomgick en könskorrigering. The Danish Girl är en fin hyllning till henne, till Gerda och till alla som är modiga nog att leva sina liv så som det var meningen.

Vill du höra mer om den här filmen kan du lyssna på Snacka om film, avsnitt 22. Där pratar jag om den.