Etikett: Alien Covenant

Publicerat

ALIEN: COVENANT

När jag satt i biosalongen i onsdags och väntade på premiärdagens första visning av Alien: Covenant kände jag en hurv gå genom hela kroppen. Jag var bara sju år när första Alien-filmen gick upp på biograferna och det är en av mina stora filmsorger, att jag inte fick se Alien på bio, då, då när den var ny. Det är nämligen SÅ man ska se Ridley Scotts Alien-filmer. På stor duk och med full koncentration. Så av ren självrespekt och av kärlek till filmmediet tänker jag inte lägga min energi på att kasta en mental facehugger i plytet på idioten bredvid mig som roade sig med att prassla med godispapper i två timmar istället för att se på filmen, jag tänker försöka bortse från detta och bara skriva av mig om filmen (även om jag vill DÖÖÖÖÖDAAAAAAAAA när jag tänker på fanskapet).

Var var vi?

Jag har nyligen sett om alla fyra Alien-filmerna men med facit i hand, den enda jag BORDE ha sett var Prometheus. Den här filmen utspelar sig mellan Prometheus och första Alien i tid och med Prometheus i färskt minne kan man nog se betydligt fler beröringspunkter än dom alldeles uppenbara, alltså dom jag la märke till. Androiden David (från Prometheus, spelad av Michael Fassbender) introducerar filmen med pianospel och barfota teserverande när hans skapare Peter Weyland (Guy Pearce) är fikasugen men på rymdskeppet Covenant är det en uppgraderad android vid namn Walter (Michael Fassbender) vi får se.

Två gånger Fassbender alltså. I mångt och mycket är det hans film. Inga av dom andra skådespelarna kommer i närheten av hans skådespelarprestation och detta utan att dom andra är det minsta bleka. Katherine Waterston (från Fantastic beasts and where to find them, bland annat) spelar den kvinnliga ”Ripley-karaktären” Daniels med kort mörkt hår och sedvanligt linne. Gråter hon inte extremt mycket? Jo, jag tycker det. Tårarna rinner i var och varannan scen men inte för att hon är vek, mesig eller handlingsförlamad av sorg utan för….? Jag vet inte.

För visst händer det sorgliga saker i filmen, visst utsätts besättningen på Covenant för omänskligheter MEN överlevnadsinstinkten är stark, det är bara att bita ihop och gå vidare. Den lilla stugan SKA byggas på en okänd planet även om den ska byggas med två händer istället för fyra.

Där Alien är en helt igenom oklanderlig film rent manusmässigt (ja, på ALLA sätt, det måste framhållas) där har Alien:Covenant vissa riktigt blajjiga fel och luckor, småsaker som är jättekonstiga och som med lätthet hade kunnat skrivits om/bort men av nån outgrundlig anledning är kvar i filmen (väljer att inte skriva ut dessa i texten då det kanske kan upplevas som spoilers, är du nyfiken på vad jag menar, skriv en kommentar så kör vi spoilers där). Jag kan dock med lätthet blunda för filmens fel och brister för det här är en fröjd för både ögon och öron, det är Hollywood när det är som mest och bäst och varenda använd dollar syns på duken. Det är snyggt så man smäller av och det är MYS för kropp och själ att få se både facehuggers, chestburster (OCH backburster för den delen!) OCH ett riktigt Alien-monster på stor duk.

Jag tycker Alien:Covenant är en superbra film och jag vill se om den utan prassliga godispapper vid min sida. Jag vill se om den NUUUU!!!

I avsnitt 89 av Snacka om film pratar både jag och Steffo om den här filmen. Lyssna här om du vill.

 

Publicerat

Fredagsfemman #275

5. 88-tävling i podden

I veckans avsnitt av Snacka om film pratar jag och Steffo ENKOM om filmer från världens bästa filmår, dvs 1988. Vi har även kastat in en musikalisk tävling i podden som ger dig en chans att vinna världens bästa film genom alla tider på blu-ray! Den filmen kom givetvis 1988. What else. In och lyssna nu, lyssna och gnugga geniknölen för att höra vilka filmer dom fem tävlingslåtarna kommer ifrån.

.

.

.

4. Dokumentärserien om Kevin

På SVT visas nu en dokumentärserie i tre delar som heter Fallet Kevin. Den handlar 4-årige Kevin som hittades död i Arvika 1998 och pojkarna Robin och Christian, då 5 och 7 år gamla, som dömdes skyldiga till mordet. I kölvattnet av dokumentära TV-serier som Jinx och Making a murderer, podcasten Serial (och andra rättegångspoddar) känns det här verkligen som en SVT-vinkling av ett klurigt mord som innefattar en hel drös med frågetecken. Ledsamt på så många plan. Och sevärt. Titta på avsnitt 1 och 2 här. 3:an kommer på onsdag.

.

.

.

3. Nedräkningen fortsätter

Nu är det bara dagar kvar. På onsdag har Alien: Covenant biopremiär och imorgon och på söndag blir det genomgångar av Alien 3 och Alien: Resurrection här på bloggen. Sen är jag redo. Jätteredo. Kan det vara som så att jag är FÖR redo?

.

Inte va?

.

.

.

2. #backaapelsinchokladen

Efter att den (av mig) extremt omtyckta apelsinchokladglassen fick det lilla drevet efter sig på Instagram häromdagen (läs om den svåra mobbingen här) gick Filmspanar-Cecilia in och drämde näven i borden med hashtaggen #backaapelsinchokladen. Sällan har jag känt mig mer tillfreds i själen. Vilka människor vore vi om vi inte står upp för dom lite mer svårsålda och flersmakiga glassarna i samhället? Vem vill bara ha rensmakiga glassar? Vi vill väl ha en mix? Hörde jag ett svagt ja därborta? Kom igen nu, ge mig ett JAAA. #backaapelsinchokladen NUUUU!!!

.

.

.

1. Eurovision Song Contest

Hur SVT kunde vara så korkade att dom la ner programmet Inför Eurovision övergår mitt förstånd. Jag tror det är fler än jag som behövde dessa program för att komma i stämning och för att göra Eurovision-semifinalerna OCH finalen till dom snackisar programmen förtjänar. Men nä, icke sa Nicke. I år får man helt enkelt komma i stämning på egen hand. Imorgon är således FINALEN som i år avgörs i Kiev och Christer Björkman är anställd som tävlingsproducent därborta i Ukraina. Jag kommer givetvis sitta som klistrad framför TV:n och tooookheja på Moldavien! Orka med alla dessa skränande wailande brudballader. Nä, HEJA MOLDAVIEN – och kläderna på Israels bakgrundsdansare.

Publicerat

Fredagsfemman #274

5. Fargo. Säsong 3.

Fy fan vad jag hoppas att luften inte går ur detta för starten är EPISK! Jag säger bara FARGO S03E01!

.

.

.

.

4. Dax att credda det som creddas bör

Är det inte dags att istället för att ge vartenda litet bakverk någonsin bakat en egen dag (nu senast Budapestbakelsens dag?!? Wtf??) credda alla dessa små men fullständigt LYSANDE uppfinningar? Osthyvelns dag? Latexfogens dag? Den batteridrivna fotfilens dag? Apple-TV:s dag? Ryggkliarens? Lökhackarens dag? Brödrosten? Pincetten? Take-away-muggen? Skohornet? Infravärmens? Det är dags att vi slutar ta alla dessa uppfinningar för givna. Eller hur!?

.

.

.

3. Nedräkning inför Alien: Covenant

Det är tretton dagar till biopremiären av Alien: Covenant och jag tänker faktiskt uppmärksamma det här på bloggen genom att denna helg och nästa helg se om samt skriva om dom fyra Alien-filmerna som föregått denna. Alien och Aliens i helgen alltså. Lite extra helg-läsning sådär. För att öka peppen lite. Som om maxpuls inte räckte.

.

.

.

2. Filmspanarträff

Imorgon är det maj månads filmspanarträff och jag får inte bara glädjen att träffa my fellow filmspanare igen, jag får även säga hej till Baby Groot – igen. Det var länge sedan jag såg en film på bio två gånger men den här gången gör jag det med glädje.

.

.

.

1. Depeche Mode! Live! Igen!

Jag tror att 94,6 procent av alla mina vänner och bekanta kommer att befinna sig på Friends Arena ikväll när Depeche Mode startar sin världsomfattande Global Spirit Tour just i Stockholm. Jag har svårt att tro att denna spelning kommer klå någon av dom ”gamla godingarna”, typ Music for the masses Tour (Hovet 12 februari 1988, bussresa för mini-me ända från byhålan till storstan) men det är klart jag tar alla chanser jag kan att se dom live. Man vet liksom aldrig när det tar slut. Och när Depeche Mode lägger av dras min musikaliska matta definitivt bort under fötterna. Det här är musiken som hållit mig i handen sedan 1980 när jag inte ens kunde uttala namnet utan trodde dom hette ”Look-after-smoo”. Nu vet jag bättre. Nu vet jag att Depeche Mode uttalas ”husgudar”!

.

.