THE PERFECTION

Två unga kvinnor. Två av världens främsta cellister. Ettan vars karriär är på väg uppåt. Tvåan vars karriär gick i stöpet då hennes mamma blev sjuk och hon tvingades sköta henne i hemmet i åratal. Ettan som är sprudlande glad och uppenbarligen sprängkåt så fort hon får se tvåan. Tvåan är missunnsam och oskuld.  Ja, tills hon träffat ettan en kväll alltså.

Både ettan och tvåan har blivit ”upptäckta” av ett musikaliskt par som även driver ett musikskoleinternat och den skolan fungerar som något slags ”nav” för berättelsen som för övrigt kan beskrivas som en thriller för treåringar.

Jag har sällan varit med om en film vars manus skriver mig som tittar så IHIHELVETE på näsan. Den på riktigt SPOLAR TILLBAKA för att scen för scen beskriva det man redan fattat har hänt. PÅ RIKTIGT alltså.

Jag blir dumihuvvet av att titta på den här filmen. Den fördummar mig, den förminskar mig, den gör mig förbannad och den gör mig ännu mer less på Netflix Original-filmer som återigen visar att kvalitet inte är dess starkaste sida.

Varför ger jag inte filmen en etta då, kanske du undrar? Med RÄTTA borde du undra det. Jo, såhär är det. Filmen inkluderar en lång sekvens som utspelar sig på en buss som befinner sig i bushen, nånstans utanför Shanghai. Den scenen är bland det bästa jag sett på film i år. Otroligt spännande, äcklig, välspelad, på gränsen till galen scen och jag gnyr och vrider mig och får fan panik själv bara av tanken att befinna mig i en liknande situation. Den scenen är alltså så pass klockren att jag höjer betyget för filmen ett snäpp. Fast helt ärligt, den scenen är FEM PLUS. Då kanske du förstår hur jävla illa resten av filmen är.

GET OUT

Så är den då sedd, årets första lilla film som blivit en snackis. En film som mixar rasism, kärlek, splatter, humor, hypnos och skräck och som med en budget på 5 miljoner dollar redan spelat in 167. Vad säger man? Nåt rätt har han gjort Jordan Peele.

Jordan Peele är alltså manusförfattare och regissör till den här filmen (hans långfilmsdebut!) och annars mest känd som Peele i TV-serie-duon Key and Peele, eller den ene snubben i kattfilmen Keanu som kom förra året (där den andre är Keegan-Michael Key). Men nu kan både Peele och produktionsbolaget skratta hela vägen till banken för en film som Get Out görs inte så ofta.

Om jag ska jämföra Get Out med någon annan film blir det 2015-års lilla-stora-skräck-snackis It Follows. Filmerna har samma tempo, samma ljudbild, samma ”hipstriga” känsla, samma diffusa skräck (för den som tror att Get Out är en ”vanlig” skräckis kommer bli grymt besviken), det leks med kameravinklar och jump scares, det mesta händer i dagsljus och det otäcka är inte det uppenbara.

Här är det den unge svarte fotografen Chris (Daniel Kaluuya) som efter fyra månader (eller är det fem?) ska följa med sin vita flickvän Rose (Allison Williams, ja precis, Marnie i Girls) till hennes rikisföräldrar över helgen. Han är lite orolig för att Rose inte berättat att han är svart men hon insisterar på att det inte spelar nån roll, att föräldrarna inte kunde bry sig mindre. Och nej, det kanske dom inte gör, men det faktum att neurokirurgen och hans hypnoskunniga fru håller sig med färgad arbetskraft i hemmet gör Chris en smula konfunderad.

Det här är en film som är brutalt spoilerkänslig och jag tänker därför inte skriva mer om handlingen med rädsla för att paja nåt för dig som tänker se den. Jag hoppas nämligen ATT du tänker göra det för filmen är helt klart sevärd OCH den är intressant. Den sätter igång tankar i skallen jag inte hade innan och det är alltid ett plus. Sen är jag kanske inte fullt lika blown away av filmen som många andra verkar vara men att det är en BRA film kan jag skriva under på.

I avsnitt 86 av Snacka om film pratar både jag och Steffo om våra upplevelser av Get out. PLUS, filmen till ära, har vi ett BONUSAVSNITT enkom för att prata spoilers. Här hittar du det vanliga avsnittet och här är bonusavsnittet som vi kallar ”Afterburner”.