Stephen King-tisdag: KÖPLUST (1993)

Det var många år sedan jag läste boken som på svenska heter Köplust och i original Needful things. Den kom ut i svensk översättning 1992 och jag slukade den med detsamma, precis som jag gjorde med dom flesta Stephen King-böcker från 1982 och femton år framöver.

Det var julafton när jag höll en ny Stephen King-bok i min hand, precis som att jag under tio års tid kände att sommaren inte började på riktigt förrän jag låg på en filt på en gräsmatta och läste årets Hamilton-bok i pocket. Det var tomt när Jan Guillou slutade skriva dessa, somrarna blev aldrig mer sig lika.

Det är nåt speciellt när man hittar en författare man verkligen gillar, det är som att man får ett gemensamt språk som blir så väldigt speciellt. Författaren skriver ord på ett papper och i min hjärna spelas bilder upp när jag läser, jag ser saker, syner, människor, platser och jag tror på det jag ser, det blir verkligt. När boken sen filmatiseras och ingenting visas upp på det sätt jag såg det, ja, det blir knepigt ibland minst sagt. Vissa böcker funkar bättre än andra (Död zon till exempel, och Lida) medans en bok som Köplust blir nånting helt annat i filmiskt format än som läsupplevelse.

Nu ska jag inte höja boken till skyarna som någon av Kings bästa för det tycker jag verkligen inte att den är, men jag tyckte den var mysig på det där Castle Rock-småstads-sättet och karaktärerna beskrevs som alltid på mänskliga vis. I filmen blir karaktärerna mer av stereotyper. Ed Harris som sheriffen Alan Pangborn, Amanda Plummer som den knepiga Nettie, Bonnie Bedelia som den flirtande servitrisen Polly Chalmers och Max von Sydow som den charmerande men mystiske mannen Leland Gaunt som öppnar en butik i staden vid namn Needful things, en butik som har allt och då menar jag verkligen ALLT.

Filmen klarar sig på dom äldre skådespelarnas professionalism för jag kan inte med all välvilja i världen säga att den unge skådespelaren Shane Meier spelar Brian Rusk med den äran. Han känns mer än lovligt otrygg i sammanhanget. Men summa summarum är detta två timmar som är svagt okej men inte så mycket mer.

.



Nästa vecka kommer en ny film med Stephen King. Ja, en sprillans ny!

RED

En äldre man vid namn Avery Ludlow (Brian Cox) bor ensam med sin älskade hund Red. Han är uppenbarligen änkling och har troligtvis även döda barn. Han driver en butik på orten och verkar ha gjort det länge.

Hans hobby är fiske och en dag sitter han som vanligt i en medhavd campingsfåtölj, beskådar det guppande flötet och Red sover lugnt vid hans fötter. Då kommer tre ungdomar och invaderar lugnet, tre tonårskillar varav den ene är den som sitter inne både med det sämsta beteendet och geväret. Killen heter Danny (Noel Fisher) och Danny är verkligen ingen trevlig prick. Helt oprovocerat skjuter han Red rätt i huvudet och hunden dör på fläcken. Killarna försvinner från platsen och kvar lämnas en förtvivlad Mr Ludlow som nu ska ta hand om sin döde vän.

Ludlow är dock ingen snubbe som glömmer och slätar över, han har gett sig fan på att killarna ska erkänna vad dom gjort – något som visar sig vara betydligt svårare än man kan tro. Det händer ju nämligen att idiotbarn även har idiotföräldrar…

Anledningen till att jag såg denna film stavas Lucky McKee. 2011 skrev och regisserade han en riktig kanonfilm som heter The Woman och den filmen har gjort att jag är nyfiken på det mesta McKee är inblandad i. Red är en helt annan typ av film än The Woman, det här är mer av en lågmäld dramathriller och som sådan saknas det kanske lite i berättandet för att jag ska bli helt hänförd. Brian Cox är givetvis stabil men jag kan inte låta bli att tänka hur det hade varit med min favoritfarbror Brendan Gleeson i huvudrollen istället.

Nittio minuter rätt mysig film var det ändå. Ingen superhöjdare men definitivt godkänd. Och den finns att se på Netflix.

SMALL APARTMENTS

Jonas Åkerlund. Avklippta tånaglar i ett kuvert. Little Britain-Matt Lucas. En död man. Drömmen om Schweiz. James Caan. Rosa flocktapet. Juno Temple. Massor med tomma PET-flaskor. Rebel Wilson. En jättefin gammal kermitgrön Ford. Johnny Knoxville. En stor tutande lur. James Marsden har lagt hår. Blodspott. Fuck life. En pratande hund. Landstingskalsonger. DJ Qualls är inget barn längre. Bowling. Dolph Lundgren. Soldusch. Självhjälpsbok. Rosie Perez. Lukten av terpentin. Amanda Plummer. Höga vita strumpor och lågskor. Mord. En brunklädd Billy Crystal. Kikarspana på grannar. Misshandel. Misär. Hårlös albino.

Och Per Gessle.

Vilken jävla skön åktur!