1999 minns jag som ett kvantitativt tunt filmår men kvalitativt desto bättre. Med en 1,5-åring och en nyfödd hemma hade jag inte klippkort på SF direkt och att se en film hemma i sin helhet från början till slut var en ren utopi. Samtidigt, när jag luskar lite såg jag faktiskt del film på bio detta år, ljuvliga lugna timmar i en biograf blev till komprimerad semester för en utsjasad småbarnsmorsa och kanske även en förklaring till varför jag tycker att så pass många filmer från 1999 är fantastiskt bra när jag tittar i backspegeln.
10. BIG DADDY
(Regi: Dennis Dugan)
Big Daddy är och kommer antagligen alltid att vara en komedifavorit för mig. Adam Sandler vänder ut och in på sig själv för att vara en bra adoptivpappa, eller nej, han vill mest bara impa på en tjej och verka vuxen. Men alla som sett en enda Adam Sandler-film vet att vuxen inte riktigt är det adjektiv som bäst passar in på hans rollfigurer och det stämmer även här.
.
.
9. JÄRNJÄTTEN
(The Iron Giant, Regi: Brad Bird)
När barnen var små gick Järnjätten på repeat i DVD-spelaren. Jag tyckte det var superhärligt att dom ville se nåt annat än Bananer i pyjamas, Pippi och Bamse och jag satt gärna med och tittade. Nu har det visat sig att dom båda är och var skiträdda för Järnjätten. Det blir antagligen en punkt att ta upp med terapeuten när det är dags för dom att hantera sina barndomstrauman.
.
.
.
8. DEEP BLUE SEA
(Regi: Renny Harlin)
LL Cool J är en man jag gärna strösslar superlativ över när jag ser honom på vita duken. Han har en närvaro och en charm som många stora och mer erfarna skådisar saknar. Han är med i Deep Blue Sea och det här är en film som ruskar om mig. Renny Harlins regi, den klaustrofobiska känslan därute på havet, många nagelbitarscener med otäcka hajar (där dom flesta är okej CGI, några är det verkligen inte) och en drös med bra skådespelare som gör att denna på pappret simpla hajrulle blir någonting mycket mer. En hajklassiker kanske?
.
.
.
7. ALLT OM MIN MAMMA
(TOBO SOBRE MI MADRE, Regi: Pedro Almodovar)
En av Pedro Almodóvars allra bästa filmer. Den har precis allt en bra film ska ha. Läs inget om den, se den bara.
.
.
.
6. AMERICAN BEAUTY
(Regi: Sam Mendes)
Jag var helt ”blown away” när jag såg American Beauty på bio. Kevin Spacey, Annette Bening, Chris Cooper, Mena Suvari, Wes Bentley och Thora Birch agerade med knivskarp precision och regissören Sam Mendes imponerande stort med sin långfilmsdebut. Efter en omtitt kan jag lugnt säga att den håller fortfarande även om jag inte riktigt känner samma magiska känsla i kroppen nu som jag gjorde då. Men en solklar och självklar plats på årsbästalistan har den.
.
.
.
5. SJÄTTE SINNET
(The Sixth Sense, Regi: M. Night Shyamalan)
Säga vad man vill om M Night Shyamalan, såga honom hur mycket du vill, håna honom, spotta på honom, skratta åt honom, bränn affischer med The Last Airbender på torget och gör voodoodockor föreställande Jaden Smith men Sjätte sinnet kan ingen ta ifrån honom. Det här är en genial film, en klassiker, en liten milstolpe i filmhistorien och även om slutet naturligtvis inte ger en gåshud när man känner till det så är det en film som håller för flera omtittar. Barnen tittar inte på denna på repeat. Jag har försökt men dom vägrar.
.
.
.
4. NOTTING HILL
(Regi: Roger Michell)
Notting Hill är en film som kan charma ner en sten i brygga. Hugh Grant och Julia Roberts är ett filmpar världen sent ska glömma, precis som Spike (Rhys Ifans) och hans T-shirts. Musiken, känslan, romantiken, humorn…. Det är rent galet mysigt det här. Jag hade gärna varit Anna Scott och blivit intervjuad av nån tjomme från Horse & Hound.
.
.
.
3. THE STRAIGHT STORY
(Regi: David Lynch)
Sätt dig ner och håll för öronen för nu tänker jag skrika lite: ”DET HÄR ÄR EN FILM OM EN GAMMAL GUBBE PÅ EN ÅKGRÄSKLIPPARE! HÖR DU DET? ÅKGRÄSKLIPPARE! OCH DET ÄR EN SÅN SATANS FIN FILM! HAR DU INTE SETT FILMEN SÅ GÖR DET. VILL DU INTE SE FILMEN, KÖP EN ÅKGRÄSKLIPPARE OCH ÅK PÅ ROADTRIP!”
Lägg regissören David Lynch, skådespelaren Richard Farnsworth och filmbolaget Disney i en blender och ut kommer en av dom mest hjärtskärande och härliga filmerna jag någonsin sett. Att den ”bara” är trea på min lista säger mer om filmåret 1999 än om just denna film. Många andra år hade den hamnat i topp.
.
.
.
2. THE TALENTED MR RIPLEY
(Regi: Anthony Minghella)
Det är få filmer utan Sylvester Stallone i huvudrollen som jag sett fler gånger än The talented Mr Ripley. Varje gång jag ser den mår jag lika dåligt. Den äter sig in i mig. Matt Damons gestaltning av den mänskliga kamelonten, psykopaten och mästerlögnaren Tom Ripley är mästerlig och Gwyneth Paltrow, Jude Law, Philip Seymour Hoffman, Cate Blanchett och James Rebhorn hjälper till att göra den här filmen till den lilla pärla den är. En ångestdrypande pärla.
.
.
.
1. MAGNOLIA
(Regi: Paul Thomas Anderson)
Så är han både på första och andra plats 1999, Philip Seymour Hoffman. I Magnolia är han en av många underbara skådespelare som måste ha underlättat nåt överjävligt för Paul Thomas Andersons regiarbete. Magnolia är en film utan fel. Det är en annorlunda, kvick, känslosam, smågalen film med så många bottnar, så många historier som flätas samman att jag undrar om inte varenda en av dessa biroller hade kunnat hålla uppe en hel film helt själv. Jag tycker väldigt mycket om Magnolia. Jag skulle vilja ge den en röd ros och en puss på kinden. Jag skulle vilja se om den snart igen. Snart så. Jag ska bara försöka smälta att Philip Seymour Hoffman är en ängel lite mer först.
Bubblare: Den gröna milen, Vuxna människor, Tarzan, Fight Club och Äventyraren Thomas Crown
Intressanta filmer jag har kvar att se: Slutet på historien, Sunshine, Kikujiros sommar, A map of the world och Sugar town.
Finns det några andra bloggare därute som listat sina favoriter från 1999? Ja det gör det! Fripps filmrevyer, Flmr, iaburman, Filmitch, Movies-Noir, Filmmedia, Absurd Cinema, Filmfrommen, Jojjenito och Rörliga bilder och tryckta ord.