Fredagsfemman #195 : Mina favoritmonster

Det här är femte året med skräckfilmsvecka här på bloggen och det är tredje gången fredagsfemman ska handla om något som passar in i temat.

Det är även tredje året som Filmitch hänger på och gör en alldeles egen lista dagen till ära. 2014 fokuserade vi på fem superläskiga ögonblick, 2013 tipsade vi om skräckfilmsrelaterade utstyrslar till Halloweenmaskerader och 2012 handlade listan om fem filmer som nästan fått oss att grädda i byxan (och i vissa fall inte bara nästan).

I år gör vi en annan take på temat, vi listar kort och gott våra filmiska favoritmonster! Vad definitionen av ett monster är kan man dock diskutera. Håll till godo och hoppa sedan in till Filmitch OCH Sofia som dagen till ära gjort varsin lista!

 

 

5. Drakar

Okej…drakar kanske inte ses som monster i egentlig mening men visst är dom ganska skräckinjagande i alla fall? Jag tycker det i alla fall. Stora, eldsprutande, påminner om dinosaurier fast vassare på nåt vis.

.

.

.

4. Onda andar och spöken (sånt man inte ser)

Kan monster vara osynliga? Kan man vara rädd för sånt man inte ser? Klart man kan! Man kan vara betydligt MER rädd för sånt än för psykopatmördare i Armanikostym eller dreggliga jättemonster med sjutusen tentakler å prylar som står mitt framför näsan på en. Kolla bara filmer som Paranormal activity, The Others, Insidious, The Conjuring. Det man inte ser ÄR otäckt och det KAN vara monster. Det kan också bara vara vinden som blåser eller nåt annat lättförklarligt, men det är dock inte så troligt.

.

.

.

3. Japanska småflickor med långt svart hår och tomma ögon

Fy. Fucking. Fan. Vidriga är vad dom är. Pajar nattsömn och skrämmer slag på en. Hjärtat stannar och man förbannar sig själv för att filmer som The Grudge och The Ring finns i filmhyllan.

.

.

.

2. Maskförsedda män

Mordiska maskförsedda män, finns det nåt läbbigare? Jason, Michael Myers, Hannibal Lecter, Leatherface, den som gömmer sig bakom Scream-masken… Det finns så många. Och är masken vit är den allra läskigast. Undrar varför det känns så?

.

.

.

1. Undervattensodjur

Hajar, vanliga fiskar, maneter, sjöodjur, pirayor, bläckfiskar. krokodiler, ålar, andra ormar som simmar i vatten, alligatorer… Alla djur som lever under vatten och som innebär att skräcken finns i det blöta skrämmer skiten ur mig. Det är en slags hatkärlek jag känner, en fascination jag inte kan förklara. Jag har väldig respekt för vatten och jag tycker inte om slemmiga djur av någon sort, därför är mina undervattensmonster ohotade som etta på listan. Svinäckliga är dom – och pulshöjande!

.

.

 

GRAVE ENCOUNTERS

Efter att ha sett trailern och strax efter fått tvätta underbyxa så hade jag rätt höga förväntningar på den här filmen. Det visade sig vara onödigt.

Filmer som skrapar ihop allt av värde till en insäljande trailer borde förbjudas i lag. Jag vet inte huuuur många gånger jag retat upp mig på detta och svurit dyrt och heligt på att aldrig se en trailer igen men det är väl lite som dagen efter en blöt fest- huvudvärken går över.

Grave encounters är filmad som en låtsasdokumentär. Ett gäng filmare ska övernatta i ett nedlagt mentalsjukhus i vilket det sägs spöka och kamerorna hittas så småningom och det som hänt däremellan är som man säger – historia. En historia vi får se. Såklart. Och som kunde ha varit spännande OM JAG INTE SETT DEN DÄR FÖRBANNADE TRAILERN INNAN!

Vad trött jag blir på mig själv! Filmen är ju egentligen inte dålig, inte tråkig, inte oläskig heller på något sätt men det finns så många men att jag inte ids bena ut dom.

På ett pyjamasparty med fjortonåriga tjejer i ett kolsvart rum kommer den här filmen att framkalla många ”Iiiiiiiiiiii!”. Jag är tyvärr lite för luttrad för att gå upp i falsett åt detta.