Men det var väl själva FAAAA-AAAAN vad det satt långt inne att se den här filmen.
Trots att jag fick en redig och välbehövlig spark i rumpan av Sofia när hon föreslog att vi båda skulle slå slag i saken och se Tropa de Elite så har jag nog aldrig förr hittat på så många bortförklaringar inför mig själv för att slippa se en film. Ska jag inte gå en promenad och plocka vitsippor istället? Ska jag inte deklarera lite? Ska jag inte frosta av frysen istället, jo det verkar kul. Ska jag inte börja träna inför en framtida Vätternrunda? Ska jag inte se en film med hajar som simmar i snö istället? Eller nåt med fyra gubbar som åker till Las Vegas?
Tropa de Elite är en såndär ”måstefilm” att se, det är en film som ”alla” hyllar, en film som är med på mängder av årsbästalistor från 2007. Jag har haft den på min radar länge men alltid hittat någon annan film som känns mer intressant att se. Det är konstigt hur en del filmer liksom ”fastnar i vinkelvolten” och inte kan ta sig ur den av egen maskin. Ofta har det ingenting med bristande kvalitet att göra eller att den inte känns intressant, det bara blir så.
BOPE (Batalhão de Operações Policiais Especiais) är en elitgrupp inom militärpolisen i Rio de Janeiro. Nascimento (Wagner Moura) är kapten över dessa specialpoliser men med en gravid flickvän hemma är han inte längre hårdhudad nog för sitt uppdrag. Han känner att han behöver hitta en ersättare och ger sina bardomsvänner Neto och Matias (Caio Junqueira och André Ramiro) chansen. Nascimento är medveten om att ingen av dom är perfekt för jobbet, helst hade han velat ha en klon av dom båda, den enes intellekt och den andres hjärta men supermänniskor existerar bara i fiktiva världar, vilket man även skulle kunna säga om hederliga knarkpoliser.
Korruption, sönderstressade poliser som sett för mycket skit, överfulla samveten, beväpnade män utan spärrar, ja män står för hundra procent av allt helvete i den här filmen. Dom få kvinnor som är med är andningshål, dom sitter på en imaginär pidestal och symboliserar nån form av godhet, trygghet och lugn.
Nu när filmen är sedd känner jag en glädje över att den är just det – sedd. Jag tyckte den var bra, väldigt välgjord, ibland fick jag nästan en dokumentär känsla. Sista halvtimmen är ohyggligt stark. Filmen är också väldigt tuff, sådär på ett machosätt som jag inte tycker känns så väldigt…i brist på bättre ord….fräscht. Så med risk för att få på tafsen så undrar jag om inte Tropa de Elite är urtypen av en film som tilltalar män mer än kvinnor?
Nu kan det vara som så att jag får äta upp min sista mening på direkten. Klicka här för att läsa vad Sofia tyckte om filmen. Hon kanske gillar den jättemycket?
