Etikett: Ann-Sofie Rase

Publicerat

Svensk söndag: VI ÄR BÄST!

Det är 1982. Human League har en hit med Don´t you want me och dom flesta tjejerna i klassen har pastellfärgade kläder och helikopterlugg. Men inte Bobo (Mira Barkhammar) och Klara (Mira Grosin), dom har stubbat hår, gillar punk och tänker starta ett band.

Av någon anledning missade jag den här filmen när den gick på bio, eller, jaaa,  jag missade den inte, jag valde helt enkelt bort den. Den lockade mig inte, inte för fem öre och det förundrar mig varför. Filmen utspelar sig under samma tid då jag själv var liten, den handlar om musikintresserad ungdom vilket jag också var och Lukas Moodysson har regisserat vilket alltid är intressant. Så v a r f ö r har jag inte sett filmen förrän nu? Kanske för att min magkänsla var rätt, den var helt enkelt bara….sådär.

Sådär är ett ganska orättvist ord för en film som är så pass bra gjord som denna. Dom unga tjejerna är väldigt duktiga alla tre, scenografin är exemplarisk, känslan är bra men jag tror helt enkelt jag är bortskämd med känslostormar a la Fucking Åmål, Tillsammans och Lilja 4-ever. Vi är bäst! når inte ända  fram till mig och hur mycket jag försöker analysera varför så kommer jag bara fram till ett enda svar: därför.

Publicerat

Fredagsfemman # 6

5. Kvinnan som kan skära grönsaker i sömnen

Geena Davis är en av filmhistoriens tuffaste kvinnor i filmen Long kiss goodnight. Imorgon kväll visas filmen på TV3. Stoppa i bettskenan och ladda upp med redigt med kaffe för reklampauser kan ge vilken filbunke som helst magsår. Men har du inte sett filmen så är den värd att ses – även med idiotavbrott.

 

4. Mannen med knivskarp humor som vapen

”Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.” En man som kan uttrycka sig så i skrift förtjänar all cred han kan få. Jonas Gardell slår huvudet på spiken gång på gång på gång och hans hjärna är en till synes aldrig sinande källa till punchlines. Jag läser hans krönika om humor och håller med. Kan man skratta åt elände har man mycket att vara glad åt.

 

3. Kvinnan med för stort namn för sitt eget bästa

Att vara begåvad inom fler områden än ett är aldrig lätt, i alla fall inte om vederbörande vill bli tagen helt på allvar. Madonna har gjort mycket i sitt liv men det allra bästa hon presterat inom filmmediet är som regissör till filmen W.E (och detta säger jag trots att jag verkligen gillar filmen Evita). Jag var full av fördomar, jag erkänner detta, men dom fick jag äta upp likt kylskåpskalla rester för den här filmen – och Madonna som regissör – bör tas på allvar.

 

2. Kvinnan utan namn

Med knastertorr humor och världens sämsta killsmak gör Klara Zimmergren entré i Kvarteret Skatan-ensemblen. Jag är lite rädd för Klara Zimmergren. Hon är så JÄVLA bra. Otäck på nåt vis. Är hon allvarlig? Hur kan hon hålla sig för skratt? Förstår hon ens hur klockren hon är, jag menar, ”slänga skräp, som man säger”, hahahaha. Gå på bio i helgen så förstår du grejen.

 

 

1. Musketörerna!

Onsdagen den 14 oktober 2009 såg jag den här föreställningen första gången. Ett drygt år senare köpte jag biljetter igen och nästa vecka är det dags att använda dom. Jag har varit så rädd att biljetterna skulle komma bort eller att nåt annat dumt skulle komma i vägen men nu finns det ingenting som kan stoppa mig, nästa vecka ska jag äääääntligen få se De tre musketörerna på Stockholms Stadsteater igen.

Johannes Bah Kuhnke, Leif Andrée, Alexander Lycke (stället för Fares Fares), Andreas Kundler, Sofia Ledarp, Lars Göran Persson, Ann-Sofie Rase,  Gerhard Hoberstorfer, Frida Westerdahl och Jan Mybrand (med flera) är så mycket ballare, tuffare och coolare än alla filmiska musketörer jag någonsin kan komma på. Det här är den bästa teater/musikal jag sett, det här är världens energiboost för både kropp och själ och tjohooooo, jag ska få se den IGEN!