Etikett: Anna Mannheimer

Publicerat

Fredagsfemman #198

5. Följ Erik Johansson på Instagram!

Alltså, den begåvade svenska skådisen Erik Johansson har ett instagramkonto som är helt jävla störtskönt. Fan vad jag uppskattar hans galna humor och att han bjussar så mycket både på sig själv, sina tillkortakommanden och sitt vanliga svennebananliv. Han är till och med lite modig tycker jag. jerkajohansson heter han på Insta och här är en liten länk.

.

.

.

4. Jag försöker som fan faktiskt!

Ja, ingen ska säga att jag inte försöker, jag KÄMPAR som en gnu för att komma in i andra säsongen av Fargo men det är svårt, det är jättesvårt. Nu är jag inte det som ger upp utan strid så jag kommer definitivt se resten av avsnitten MEN jag erkänner att jag mycket hellre skulle lägga min tid på att se om säsong 1. Det känns som att uppleva True Detective-världen och dess problematik  ännu en gång.

.

.

.

3. Filmkrock

Jag förstår mig inte på filmer som har vanlig biopremiär samtidigt som den visas på Stockholms Filmfestival. Vad är det för vits? Nåja. Efterskalv har premiär idag, ja precis, den där med Ulrik Munther. Den borde man se känner jag.

.

.

.

2. Kulturtantskryssning

Nu närmar sig den årliga kulturtantsresan, litteraturkryssningen med DN på Östersjön som får mig känna mig både intellektuell, beläst, utsövd, mätt, glad och som en jävligt ung fashionista. Att jag får tanka kvalitetstid med min fina kompis gör inte saken sämre. Och Anna Mannheimer är med på båten! Gode gud, jag blir starstrucked redan nu.

.

.

.

 

1. När en önskan slår in

16:e oktober 2013 skrev Filmspanarna om temat Biopics. Jag gjorde en topplista på kända människor jag gärna skulle vilja se en biografi-film om, biopics som borde finnas helt enkelt. Och vet du, IDAG slår min nummer ett-önskan in! Idag har dokumentärfilmen om Malala premiär och det måste väl gillas även om det inte är en spelfilm? Ja det gör det. För mig gills det. Hon är förjävla cool alltså!

Publicerat

Fredagsfemman #178 – Småsaker som gör mig jätteglad såhär mitt i sommaren

5. Minionerna

Dom är gula, dom är små, dom är nåt så INIHELVETE söta och dom finns överallt nuförtiden. Som kloka quotesdelningar på Facebook, som små magneter, ja på mina strumpor till och med. Och nu på bio.

.

.

.

4. Att vara en fri människa

Så jävla klyschigt det låter, jag veeeet. Men när jag satt i bilen häromdagen och susade genom ett somrigt uppländskt landskap som var sådär vackert att det skulle gå att måla en tavla av varenda blinkning så tänkte jag på hur det skulle vara att sitta i fängelse. Eller att ha noll kronor. Eller att vara helt förlamad. Eller må så dåligt att man inte såg någon ljusning. Eller ha jätteont. Att ha full tank i bilen, en ledig dag, lite fixad picknick och ett gäng olyssnade poddar kan göra susen för måendet. Jag behöver i alla fall inte så mycket mer än så för att fatta hur jävla bra jag har det.

.

.

.

3. Fårost

Sommarens jag-kommer-nog-föräta-mig-men-det-är-det-värt.

.

.

.

.

2. Andras semesterbilder på Facebook och Instagram

Första tanken är lätt att man får panik. Alla bilder man ser på resor, glada solbrända nunor, fötter i havsbryn (dessa jävla fötter!), flygplansvingar i motljus, prunkande växthus, ölglas, vinflaskor, immiga drinkar (all denna alkohol…?), fantastiska sommarhus, dyra grillar, solnedgångar, soluppgångar. Man kan få mindervärdeskomplex för mindre! Men det är uppgång som skildras helt enkelt. Ingen nedgång. Inga bilder på ensamhet och en trist jävla svennebanansommar. Det som gör mig glad är att jag fattar grejen. Jag fattar hur det funkar och jag tar alltihop med en stor nypa salt. Krafsar man lite med pekfingernageln på dom flestas semesterbrännor finns lite annat smått och gott som inte gör sig på Instagrambilder, inte ens om dom är tokfixade med allsköns filter.

.

.

.

1. Årets bästa sommarprat

Ja det är det! Årets bästa sommarprat har redan sänts, I´m sorry to say till alla andra som fortfarande sitter nervösa och väntar på att släppa ut sina prat i etern. Anna Mannheimers och Peter Apelgrens sommarprat kommer följa mig länge. Det känns som jag fått en liten varm present, som en puppet-master-filt som går med smala tentakler från öronen rakt ner i magen via hjärtat och sen behöver jag inte frysa mer.

.

.