Etikett: Årets filmbloggsfilmer

Publicerat

En liten summering av mitt filmtittande 2018

Såhär på årets allra sista dag passar jag som vanligt på att summera mitt filmbloggarår. Förra året skrev jag att 2017 varit ”det trögaste året hittills i bloggens åttaåriga historia” och banne mig om jag inte skulle behöva skriva samma sak nu, fast det nionde då.

2018 har på alla sätt varit filmtittar-trögt. Första halvan av året på grund av ett vanligt jobb som tog mycket tid och kraft, sen kom fotbolls-VM med en naturlig lägre filmtittarfrekvens och sen, sen fortsatte den überheta sommaren som aldrig tog slut och då hade jag helt enkelt vare sig lust eller ork att sitta inomhus och titta på film. Men när hösten kom och med den lite svalare temperaturer kom filmtittadet igång igen och september-december har det varit som brukligt även här på bloggen.

Filmåret 2018 har för mig har även handlat om dom filmiska nyårslöften jag gav mig både 2016 och 2017.
1. titta mer på trailers (neeeeej, det här funkar inte, jag vill INTE se trailers!)
2. unna mig att stänga av riktigt dåliga filmer istället för att titta klart (25-minuters-regeln)
3. fortsätta titta på film fördomsfritt och gränslöst
4. bli bättre på att se om filmer jag gillar (check!)
5. gå mer sällan på vanlig bio

Jag måste säga att jag detta år lyckats över förväntan på samtliga punkter utom ettan. För första gången sedan SF introducerade sin bioklubb har jag varit på gränsen att halka ner från min Guldnivå (eller faktiskt, efter en dubbelkoll kan jag konstatera att jag halkar ner. Det fattas två filmer. Det intressanta är dock att jag gått på åtta filmer bokade och betalade via appen men då har det inte gått att logga in på bioklubben…men orka bråka….suck.) Det gör mig ingenting alls. Jag tycker inte SF sköter sig, jag tycker inte dom gör allt dom kan för att få till ett sunt klimat i biosalongerna. Jag tycker dessutom att filmbolagen som pushar vilka filmer som ska få biopremiär hos SF gör knepigare och knepigare val. Kanske finns det en bakomliggande orsak till detta, någon som jag som lekman inte känner till, men likväl, jag tror vi är många filmälskare i detta land som starkt ifrågasätter både själva repertoaren och bristen på visningstillfällen runt om i landet.

Året har 52 veckor och under alla dessa har jag haft ett tema på söndagarna: Skräckfilm. 52 filmer blev således sedda och skrivna om och trots att jag visste det redan innan måste jag säga att denna studie ändå kan fastslå hur extremt svårt det är att hitta pärlor inom denna genre. Det är MYCKET skräp som produceras. Nu är dock detta tema till ända och mitt psyke applåderar detta men jag är inte den som tar pauser i onödan så jag kör igång nästa tema redan på LÖRDAG. Temat kommer hålla i sig ett gäng lördagar framöver och denna gång inte handla om vare sig en viss genre eller en skådespelare i fokus, den här gången blir det något helt annat.

För övrigt blev det besök på Stockholm Filmdagar, Malmö Filmdagar, Stockholms filmfestival och två försök att gå på bio på Filmstaden Heron igen. Det var fem år sedan sist och det kommer dröja minst lika länge innan jag sätter min fot där igen. Min lilla favoritbiograf i Brandbergen, Bio Cosmopolite, har bytt ägare och haft stängt ett tag men öppnade igen nu på höstkanten. Där kan man fortfarande gå på bio och se film utan störningsmoment (och fan ta mig om jag jinxar det här nu, då förlåter jag inte mig själv!)

Nu längtar jag efter att ta nacksving på 2019 och gå all in på bloggens TIONDE år! Det ska bli kul även om jag tror att punkt nummer 5 kommer minska ännu mer nästa år. No more fucks to give var det ja och det gäller definitivt skitmänniskor på biografer.

Gott Nytt år och tack för att du följt mig och min blogg även detta år! Jag önskar dig en jättefin nyårsafton hur du än firar. Imorgon är en annan dag OCH ett annat år!

 

Publicerat

ÅRETS FILMBLOGGSFILMER 2016

På årets allra sista dag passar jag som vanligt på att summera mitt filmbloggarår en smula. Det är ganska roligt, samtidigt som det blir en liten minnesresa genom tolv små månader som oftast känns som dom passerat i en blinkning MEN som i år faktiskt känns som just tolv månader. Året har helt enkelt inte gått SÅ fort. Jag har hunnit göra MASSOR med grejer, jag har träffat gamla och nya vänner, det har varit jobb och barn och fix och äventyr men framförallt har jag sett en hel drös med BRA film i år!

På bloggen började året med ett nytt veckotema – Tips från Moya. Att få filmtips från läsare är alltid kul och Moya är den läsare som genom åren försett mig med flest mejltips. Att förära henne ett eget tema kändes därför självklart och jag har även senare under året (och kommer fortsätta med framöver) fylla på Moyalistan med fler sedda filmer. I januari vinner Sylvester Stallone en Golden Globe för sin roll i Creed (och jag börjar handsvettas då det börjar osa oscarsvinst lång väg), jag ser årets första femma Efterskalv på den minsta biografen på Victoria och på samma biograf men i en annan salong slog toppbetyget till igen när det var Stockholm Filmdagar och The Revenant. Under samma dagar passade jag även på att se två av årets absolut sämsta filmer: 13 Hours och Point Break.

Oscarsmånaden februari blev problematisk och ångestladdad för mig. Jag bloggade mig igenom Oscarsnatten samtidigt som Steffo och jag spelade in innehåll till podden samtidigt som det där ASET Mark Rylance knep oscarsstatyetten för Bästa manliga biroll mitt framför näsan på Sylvester Stallone, en förvånad värld OCH undertecknad som i princip bröt ihop. Det var en tuff natt och den fick mig att bestämma mig för att det inte blir en Fiffi Blogs Oscar 2017.

I mars körde jag igång temat Back to the 70´s. Det blev femton veckor med sjuttiotalsfilm och det hade med lätthet kunnat bli lika många veckor till. Ett rätt igenom ASKUL tema, i alla fall för mig som tittade och skrev. Samma månad var jag i London och såg Deadpool på RIKTIG IMAX, Room hade svensk biopremiär, jag såg årets tredje 5/5-film Martha & Niki och Kristofer Hivju tog sig in i Beck-franschisen som Steinar Hovland, mannen som fick överta den ”mångbottnade” rollen i serien när Gunvald Larsson gick och dog. Hurra säger jag och ser fram emot sjuttiotolv avsnitt till.

I april listade jag mina tio favoritmusikaler, blockbustrarna Batman V Superman, X-Men: Apocalypse och den där fågelfilmen hade premiär.

När den första sommarmånaden börjar drar även årets tredje tema igång. Den här gången blev det tretton veckor med Stephen King i fokus. Juni bjussar även på ännu en 5/5-film i Zootropolis och den sjätte säsongen av Game of Thrones kan summeras. I juli ser jag den film som kanske fått det mest orättvisa betyget under hela året –  The Lobster (jag var för snål!) – och den film som, med rätta, blev en kroppssnackis av Guds nåde.

I augusti hade två ”tjejkomedier” premiär, Ghostbusters och Bad Moms samt en av årets stora snackisfilmer, men ärligt talat, minns någon Suicide Squad idag? Som vanligt avslutades månaden på bästa möjliga vis med soligt filmys och goda vänner på Malmö Filmdagar.

September drog igång med nästa tema som handlade om mannen som knappt nån visste vem han var innan, men heller inte efteråt. David Wingo var och är i vilket fall hans namn och en mycket begåvad kompositör är exakt vad han är. En begåvad kompositör har även min och Steffos podcast Snacka om film (Torso är bäst!) och därför var det extra roligt att få fira poddens 1-årsdag med honom och ett helt gäng tillresta vänner och lyssnare.

På Malmö Filmdagar såg jag en av årets allra bästa filmer, den svenska filmen Jätten och den såg jag om på filmspanarträffen i oktober. I månadsskiftet oktober-november var det som vanligt Skräckfilmsvecka på bloggen och i november var det Stockholms Filmfestival som fick klara sig med minimal fiffi-närvaro MEN jag såg ännu en kanonfilm från året – Train to Busan. Jag har verkligen strösslat med  5/5 på filmer det här året – och det med rätta!

Året avslutades med två jättefina skådespelarinsatser från Amy Adams, en filmisk julkalender där det stod glasklart att julfilmer per automatik inte är några höjdare och filmen som fick mig att kaskadgråta på bio.

Filmåret för mig har även handlat om dom filmiska nyårslöften jag gav mig själv första januari. Det var fem löften jag skulle försöka hålla under 2016:
1. titta mer på trailers
2. unna mig att stänga av riktigt dåliga filmer istället för att titta klart (25-minuters-regeln)
3. fortsätta titta på film fördomsfritt och gränslöst
4. bli bättre på att se om filmer jag gillar
5. gå mer sällan på vanlig bio.

Hur det gått? Både bra och dåligt. Jag har definitivt hållit mitt löfte angående biobesöken, dock utan att ha sett färre filmer på bio än 2015. Jag har däremot sett fler filmer på pressvisningar och filmdagar och när jag gått på bio har jag verkligen försökt hålla mig borta från folkmassevisningar, kvällar och helger.

Trailers har jag aktivt försökt titta på i perioder men jag måste erkänna att det inte är min grej. Jag retar mig oftare på filmer vars trailer jag har full koll på och då har trailers inget mervärde – för mig. Jag har sett om i alla fall ett tjugotal filmer i år (vilket är betydligt fler än 2015) och det är jag nöjd med. Men det bästa löftet var trots allt 25-minutersregeln för den har jag praktiserat OFTA i år. Jag orkar fan inte se hur mycket skit som helst och det ÄR okej att stänga av, man får det, det är varken olagligt eller oetiskt så det löftet tänker jag ta med mig även in i 2017.

Vad har du som läsare att se fram emot på bloggen under 2017 då kan man undra? Kommer det hända nåt nytt? Japp! Minsann! Året börjar med ett sprillans nytt och dunderhårigt tema (superkul, tycker jag!) och framåt vårkanten kommer ett redan gjort tema att återuppstå. Någon dag i januari kommer dessutom bloggens hittills största, längsta, mest tidskrävande och VIKTIGASTE inlägg någonsin. Jag har jobbat som en frustande och nästintill galen person för att få till denna LISTA (som det faktiskt är) och snart ser jag slutet, snart kan den publiceras.

Framförallt, jag sammanfattar detta år med precis samma känsla i magen som jag haft alla andra år: den här bloggen är – rent egoistiskt – SJUUUUKT HÄRLIG att ha. Jag har svårt att tänka ut nåt roligare än att skriva om film, det är lugnt en av mina topp-tre-bästa-grejerna-i-livet och jag har inga planer på att sluta med det. Så…Fiffis filmtajm hänger kvar nästa år också! Nuså. Skål och in i dimman!

Publicerat

ÅRETS FILMBLOGGSFILMER 2015

Hej på dig! Det är årets sista dag idag. Nyårsafton. 2015 är över och det är dags att ta sig en funderare på vad som egentligen hänt på bloggen detta år. Vad som hänt i Sverige skulle man kunna skriva en uppsats om, likaså vad som hänt i mitt eget liv dom senaste tolv månaderna, men det lägger jag åt sidan nu och koncentrerar mig på min hobbyverksamhet i cyberrymden.

När 2015 var bara några dagar gammal drog jag igång årets första tema: Dagens duo. Temat fortsatte under hela tre månader vilket var kanske aningens längre än jag hade planerat men det var så kul att jag inte kunde sluta. Så kan det bli ibland. Under några veckor i januari och februari var Filmspanarna aktiva på MovieZine via något vi kallade för Bloggpanelen. Februari fortsatte vara en fullsmockad månad med årets första snackis som hade biopremiär (Fifty shades of Grey), jag livebloggade mig igenom Oscarsgalan igen och månaden avslutades med en extrainsatt filmspanarträff där vi såg Cirkeln och fikade med bokens ena författare samt filmens manusförfattare Sara Bergmark Elfgren.

I april var jag i New York och såg Furious 7 på IMAX och jag undrar om det inte fortfarande är årets actionstänkare, även med MI5 i färskt minne och i maj såg jag både en vattendelare med Tom Hardy och  filmen som fortfarande ligger på plats 1 av årets filmer. Det återstår att se om den ligger kvar där när filmåret summeras nångång i april.

I mitten av maj kom årets andra stora snackis upp på biograferna, den synnerligen emotsedda Mad Max: Fury Road. Tom Hardy. Igen. Och den här gången var både kritikerna och fölket tämligen eniga. BRA SKIT det där!  Och i slutet av maj fick jag ett alldeles tokigt sms från Flmr-Steffo som satte igång tankar, planer och funderingar som i början av september utmynnade i födelsen av podcasten Snacka om film. För att vara en person som hellre skriver än pratar måste jag säga att podden är bland det roligaste jag någonsin gjort – och gör! Nu gäller det bara att hålla tummen att Steffo tycker detsamma så vi kan fortsätta vårt galna podäventyr 2016.

I början av juni startade sommarens tema som handlade om Keanu Reeves. Hela fjorton veckor pågick temat och det var med en ledsen tår i ögat som den gick i mål. Sällan har ett filmtema varit roligare att genomföra. I juni avslutades även den femte säsongen av Game of Thrones (och jag var inte sådär supernöjd direkt) och filmspanarna gick på bio och såg dinosauriemys.

I juli började det som i backspegeln måste kallas ”Johan Falk-sommaren 2015” när jag betade mig igenom alla 20 filmerna i ett vansinnestempo och kärade ner mig i hela filmserien å det grövsta! Det var separationsångest och tårar när eftertexterna rullade på den tjugonde filmen. Satan vad tomt det blev!

I augusti förvånades jag och övriga svenska filmälskare över varför Ex Machina inte fick biopremiär och jag och delar av filmspanargänget åkte till Malmö för att vara med på Malmö Filmdagar. Fantastiska dagar, precis som vanligt. Sommarens höjdpunkt OCH jag fick vara med om årets stora filmiska skrattfest!

Straight Outta Compton lyckades med det som Ex Machina misslyckades med och fick turligt nog biopremiär i september och för mig blev det en av årets största positiva överraskningar. Den blev sedd två gånger på bio men det hade kunnat bli fler om jag inte var så jävla hatisk mot idiotiska biobesökande homo sapiens, något Steffo och jag även pratade om i det allra första avsnittet av Snacka om film. Några veckor senare blev vi nominerade till Svenska Podradiopriset. Vi fattade ingenting men kunde inte låta bli att tycka att det var en kul grej.

The Martian hade premiär i oktober och jag smällde till med superlativer deluxe. Vilken filmupplevelse! Podden hamnar etta på Itunes en liten stund och glädjen och förvåningen var fanimej euforisk! Den traditionsenliga Skräckfilmsveckan gick av stapeln sista veckan i oktober och detta år fick Filmitch och jag sällskap av Sofia vilket var jättekul! En jättemassa läskigheter blev det till slut.

November börjar med att jag recenserar film tillsammans med min bror, att jag åker till Berlin och nästan får en skymt av Daniel Craig (men får se Spectre hemma), Stockholms Filmfestival går av stapeln (i år ser jag minimalt med film på plats men en norsk film lyckas vinna mitt hjärta) och bloggen firar sin 6-årsdag. Jag passade även på att se om alla Star Wars-filmerna i väntan på The Force Awakens. Det visade sig bli en skön resa från likgiltighet till total superpepp.

Årets mest klickade inlägg är precis som förra året mina 50 Netflix-tips (8540 klick), den recension som lästs flest gånger är en En underbar jävla jul (3984 gånger) och årets mest kommenterade inlägg blev kanske lite otippat den franska Evolution (22) med Star Wars: Episod IV tätt efter (21).

Året slutade med att bloggen blev nominerad som Årets Filmblogg 2015 men blev slagen på målsnöret av Videosöndag. Jag känner mig dock som en vinnare ändå. Jag har världens bästa läsare. Jag ser ju hur många ni är varje dag och det gör mig så himla glad! Det känns som att jag gör nånting rätt och att det inte enbart är jag själv som har kul under tiden.

Därför avslutar jag årets sista inlägg med att säga TACK FÖR DET HÄR ÅRET! Nu hoppas jag på att både du, jag, Sverige, Europa och hela Världen får ett gott nytt år! Så gott som det går och så gott som vi gör det till!

Vi ses imorgon. Välkommen 2016!