Skräckfilmssöndag: ATERRADOS (2017)

Att som vuxen person bajsa i byxan tillhör inte vanligheterna, i alla fall om man inte kan skylla på magsjuka eller massivt intag av kombinationen katrinplommon och saltlakrits. Att sitta ensam en novembernatt och titta på dagens film – med hörlurar! – är inget jag skulle tipsa ens mina eventuella fiender om, faktiskt. Det är bra otäckt, alltså otäckt på det sättet att det var svårt att sova sen med lampan släckt. Så ja, den fick vara tänd. Jag är en människa! Hallå, jag är ingen maskin!

Den amerikanska titeln på denna argentinska film är Terrified så jag kan anta att Aterrados betyder just det. Passande titel. Verkligen passande.

Filmen utspelar sig i några hus utanför Buenos Aires där det händer en del oförklarliga grejer dagtid och – för dom inblandade – läskiga saker nattetid. Avloppsrör som låter och beter sig, möbler som flyttas runt och nåt som befinner sig i sovrummet om natten, nåt som kanske med lite tur kan fastna på film om man låter mobilen stå på inspelning hela natten?

Några parapsykologer tar sig an detta för att försöka luska i vad som hänt och händer och ja, det är väl i princip det. Allt annat är extra mos på korven, speciellt för såna som jag som ibland upplever ett viss mått av…leda…när jag ser skräckfilm då det känns som jag sett ”allt” och därmed sällan blir känslomässigt engagerad. Därför känns det extra häftigt när jag blir tipsad om en film och den levererar! Aterrados gör nämligen den, den levererar en storartad otäck skräckfilm med ett långsamt uppbyggande tempo och – givetvis – jumpscares MEN dom kommer absolut helt på pricken rätt, dvs när man inte är riktigt beredd. Dessutom är det inte en CGI-fest som utspelar sig framför ögonen, det här är mer handfast skräck, mer….verklig…om man så vill.

Så pass verklig att jag som sagt sov med sänglampan tänd. Och kanske aldrig mer kommer öppna garderobsdörren. Eller titta under sängen.

Filmitch har också sett filmen och här är hans recension av densamma. Den här filmen är en del i mitt tema Skräckfilmssöndagar som pågår hela 2018. Vill du läsa mer om filmerna i temat kan du klicka här

WILD TALES

Mycket konstigt har jag sett på film i mina dar men jag har aldrig förut sett en man bajsa på en bilruta. Ibland räcker det med något så simpelt som detta för att en film ska få ett konstnärligt mervärde i mitt huvud. Eller kreativt mervärde kanske snarare för så värst konstnärligt var det inte. Ganska äcklig faktiskt. Vilka kluttar sen!

I lördags skulle Filmspanarna ha sett Chappie, det hade Sofia bestämt sedan länge.  Men SF ville annorlunda och gjorde ett visningsschema där Chappie endast gick på kvällstid så det sprack. Tyvärr. Jag hade gärna sett Chappie. Robotar är fina.

Plan B blev den argentiska filmen Wild Tales, en av årets Oscarsnominerade Bästa utländska film-filmerna. För egen del kändes det som en riktigt bra Plan B, jag hade hört mycket gott om filmen och det kändes lite spännande att se en film från Argentina som beskrivits som en blandning av Almodovar och Tarantino. Det finns sämre regissörer att jämföras med.

Wild Tales är en episodfilm. En kortfilmsfestival i koncentrerad form om man så vill. Sex kortfilmer som – i min tolkning – handlar uteslutande om hämnd och med mest fokus på kränkta män i diverse fordon. Bortsett från en ilsk servitris, en kvinnlig kock med förkärlek för råttgift och en nybliven men inte helt stabil brud är enkom män i huvudrollerna. Män i kostym. Förfördelade män. Missförstådda, svikna, förbannade karlar. Alltså förbannade som i betydelsen arga.

Dessa sex episoder är av verklig skiftande kvalitet. Några är på gränsen till sömnpiller, ett par är riktigt bra och en – den med den bajsande mannen – är SUVERÄN! Just den sistnämnda delen påminner mig mycket om Quentin Dupieux filmer och om jag ska betygssätta filmerna i filmen är den en solklar 5/5.

Det som förhöjde hela filmupplevelsen ett extra snäpp för mig var att jag aldrig kände att jag kunde avkoda filmen. Jag visste inte vad jag skulle få se och hur skruvade episoderna kunde/skulle vara vilket är en av dom stora fördelarna med att se film från länder jag vanligtvis inte ser filmer ifrån. Så jag är riktigt nöjd med Sofias val trots baconchipsmarodör på raden framför och tre plusgrader i salongen.

 

.


Vad tycker filmspanarvännerna om Wild Tales? Kolla in deras bloggar.

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch

Jojjenito

Movies-Noir

Har du inte sett den?

Fripps Filmrevyer