Ett kompisgäng bestående av tre amerikanska killar är på semesterresa i Chile. Det är sprit, det är tjejer och det är nattklubbshäng. Dom träffar på tre dito tjejer som dom tar rygg på och det är full fokus på ragg kan man säga, i alla fall från Gringos sida (Eli Roth).
Men sen händer det där som ibland händer på olika ställen i världen, det blir jordbävning. Och folk blir rädda. Och det går sönder saker. Och människor dör. Och kaos och panik utbryter och människor i chock är oftast inte helt redbara och logiska. Det går…kan man säga….rätt så mycket åt helvete.
När jag såg filmen tänkte jag mycket på om det verkligen ÄR en skräckfilm. Och ju mer jag tänker på det desto mer känner jag: ja. Halva filmen är otäck, det är mycket blod (även om blodet mer ser ut som blåbärssaft) och närbilder på sår och dylikt. Men det som är allra läskigast är beteendet hos dessa människor, hur reptilhjärnan sätter in och alla goda värden är som bortblåsta. Det är även en undergångsstämning som är rätt påtaglig, det är nämligen inte bara en jordbävning som ska överlevas, en tsunami är på ingång också.
Jag vet att jag har skrivit det förut här på bloggen men jag tycker verkligen att namnet Eli Roth i samma andetag som skräckfilm borgar för kvalitet och så även här. Han är producent, manusförfattare och skådespelare i filmen och jag säger yay gånger tre åt alltihop.
Filmen är snyggt gjort, det är cool musik, snygga färger och mysig stämning. Det känns som att det är personer med koll bakom spakarna. Nicolás López som även skrivit manus (tillsammans med Eli Roth) till Knock Knock (med Keanu Reeves och i regi av Eli Roth) har regisserat denna film och jag tycker han är duktig.
Filmen lämnar inga spår efter sig på något sätt annat än att det känns som att jag sett en helt okej skräckis men det kan räcka långt det med.
