Formel 1 är en sport som i perioder intresserat mig mycket. Jag minns att jag som barn tittade på Ronnie Peterson och att jag blev ledsen när han dog men lite senare handlade nog F1 mer om mina nästintill absurda cravings efter röda motorfordon med enorma mängder hästkrafter under huven. Undrar vad det berodde på?
Dokumentären Senna handlar såklart om Ayrton Senna, den brasilianske racerföraren som bara blev 34 år gammal. Han omkom i maj 1994 på den legendariska Imolabanan.
Regissören Asif Kapadia låter oss följa med på en intressant resa genom Sennas liv som liten go-kart-åkande knatte till världens snabbaste racerförare, från livet som Brasiliens älskling nummer ett till det kalla kriget mellan honom och hans antagonist Alain Prost och som dokumentär är den alldeles förträfflig.
Det spelar ingen roll om du inte har någon aning om vem Ayrton Senna var, om du aldrig sett ett endaste F1-lopp eller om du ens har körkort, Senna är en film som inte lämnar någon oberörd. Det är en snygg film med ett skönt soundtrack, det är ett spännande människoöde som fick ett mycket tragiskt slut.
När Senna dog 1994 sörjdes han av hela Brasilien på samma sätt som vi hade sörjt Ingmar Stenmark om han hade omkommit när han var på toppen av sin karriär. Det var ofattbart. Efter att ha sett den här filmen inser jag att det inte bara var F1-världen som gick miste om en stor personlighet, hela Brasilien förlorade en man som hade kunnat göra så mycket nytta för sitt land om han hade fått leva.
