Etikett: återstoden av dagen

Publicerat

Fredagsfemman #297

5. Jessica Chastain får mig att lida med nöje

Jag undrar om inte Fröken Julie kan vara den tråkigaste pjäs någonsin skriven. Jag har aldrig förstått storheten i den trots att jag gett den en chans på teaterscenen och flera på film. MEN. Så dök Miss Julie upp på Netflix. Regisserad av Liv Ullman och med Colin Farrell och Jessica Chastain i huvudrollerna. Över två timmar lång. Det går inte att se allt i ett svep, då går man ihjäl, men jag kommer beta av filmen i sakta mak. Jag tycker fortfarande berättelsen är otroligt tråkig men Jessica Chastain är en sån jävla QUEEN att till och med bajs som detta glimrar till ibland. Recension kommer. När jag sett klart.

.

.

.

4. Grattis Kazuo Ishiguro!

Tänka sig, här är årets Nobelpristagare! Mannen som skrev böckerna som blev kanonfilmerna Återstoden av dagen och Never let me go. Roligt! Och grattis!

.

.

.

.

3. Drömmer du om att vara med i en film eller teaterpjäs?

Nu finns en helt ny castingtjänst där du själv kan lägga upp din profil och göra dig redo för ett skådespelarjobb – eller åtminstone nå ut på ett lätt och bra sätt och på en sammanlänkad plattform. Tjänsten heter Take25 och här kan du logga in om du känner dig nyfiken. Så….vad väntar du på? Guldbaggegalan nästa….kanske?

.

.

.

2. På tisdag släpps programmet! Och tävla! Passa på nu!

8 november kör årets upplaga av Stockholms Filmfestival igång och på TISDAG släpps programmet och biljetterna. Skulle du vilja vinna ett medlemskort OCH en gratis biljett till en festivalfilm (värde 360 kr!)? Lyssna på avsnitt 110 av Snacka om film-podden. Sista datum (och tid) för inmejlande av tävlingsbidrag är söndag kl 15. Alltså nu på söndag. Tjopp tjopp, snabbt skare gå. (Länk till podden——–> HÄR!)

.

.

.

1. Jo Nesbø

Idag har Snömannen biopremiär, filmen som är baserad på Jo Nesbøs första roman om polisen Harry Hole, här gestaltad av ingen mindre än Michael Fassbender och filmen är regisserad av den stabile Tomas Alfredson. MEN, det stannar inte där. Jo Nesbø är nämligen The Kille To Be i Hollywood just. Inte mindre än FEM filmer baserad på hans hjärna och penna ligger i pajpen! Kolla bara:
* Headhunters – en amerikansk version av den toppenunderhållande norska filmen Huvudjägarna
* Blood in snow – Tobey Maguires regidebut baserad på Nesbøs roman Blod på snö
* Jackpot – ett originalmanus av Jo Nesbø regisserad av Will Bluck (Easy A) och med skådespelare som Mila Kunis, Bryan Cranston, Armie Hammer och Jennifer Garner
* I am Victor – Här är det islänningen Baltasar Kormákur som håller i regipinnen och bara DET är intressant!
* The Son – Regi: DENIS VILLENEUVE!!!!! Huvudroll: JAKE GYLLENHAAL!!!! JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!!

Publicerat

FILMÅRET 1993

Vilket år?!?! HALLÅ!! Hur ska man kunna få ihop en 10-i-topplista när man har 28 filmer som alla fått riktigt höga betyg (mer än hälften 5/5), alla ligger mig otroligt varmt i nostalgimagen och samtliga håller hur bra som helst fortfarande. Det är bara att konstatera att 1993 numera endast har konkurrens av 1988, 1994 och 2013 om att vara tuffast hittills. Otroliga filmår alla fyra!

Nu är i alla fall listan klar. Jag valde ut tio, dom övriga arton blev bubblare och är det någon av dessa du inte redan sett så är det filmtips som kommer ända inifrån mitt filmälskarhjärta.

 

 

10. Demolition man

(Regi: Marco Brambilla)

Jag kunde bara inte strunta i den, det gick inte. Demolition Man är en film som håller år ut och år in, tittning efter tittning trots att världen ser helt annorlunda ut nu än 1993. En skön Sylvester Stallone, en blonderad Wesley Snipes och en charmig Sandra Bullock – hur kan man INTE älska detta?

.

.

9. Shadowlands

(Regi: Richard Attenborough)

En BOATS om Narnia-författaren C.S.Lewis liv. Passion, tragik och livsvisdom ihopkokad till en långfilm. Anthony Hopkins och Debra Winger är som klippta och skurna för dessa roller och Winger blev Oscarsnominerad för sin.

.

.

8 Short Cuts

(Regi: Robert Altman)

3 timmar och 7 minuter film som jag önskar var 30 timmar och 7 minuter. Robert Altman kanske inte skapade epitetet episodfilm men han gjorde det känt för allmänheten och många är dom manusförfattare och regissörer som har försökt sig på att göra nåt lika bra efteråt. Endast EN har lyckats.

.

.

7. Sommersby

(Regi: Jon Amiel)

Jag kan inte förklara riktigt varför men den här filmen har NÅT som gör att den sitter fast som ett hett strykjärn i mitt hjärta. Laurels (Jodie Foster) man Jack (Richard Gere) är inte snäll och han ger sig ut i kriget. När han sen kommer tillbaka beter han sig helt annorlunda men han ser precis likadan ut. Är det verkligen Jack som kommit tillbaka eller är det någon….annan?

.

.

6. Philadelphia

(Regi: Jonathan Demme)

Det här med HIV och Aids var ett hett ämne i början av 90-talet. Folk var rädda in absurdum, vilket får kanske ses som en blandning av sund självbevarelsedrift, dålig information och okunskap. När den homosexuelle och Aids-sjuke advokaten Andrew Beckett (Tom Hanks) får sparken från sitt jobb anlitar han en advokat för att stå upp för sig själv. Advokaten (Denzel Washington) är den inskränkta homofob-advokaten, Antonio Banderas är Andrews pojkvän, När lammen tystnar-regissören Jonathan Demme har regisserat och Bruce Springsteen har gjort titelåten. SJälv grät jag mest.

.

.

5. Glädjekällan

(Regi: Richard Hobert)

Okej, jag grät när jag såg Philadelphia men det var ändå kontrollerat på nåt vis. När jag såg Glädjekällan för första gången grät jag mig igenom halva filmen, hela tunnelbaneresan hem och resten av kvällen ihopkurad som en igelkotte i sängen. Par som varit tillsammans ett helt liv och en av makarna dör, det är nåt så hemskt hjärtskärande i detta, i ensamheten, jag klarar knappt av det. Här är det Ragnar (Sven Lindberg) som ska försöka få ordning på livet efter hustruns död och samtidigt begrava hennes aska vid deras älskade sommarstuga Glädjekällan. Det blir en roadtrip både Ragnar eller vi som tittar sent ska glömma.

(Jag hittade ingen bild från filmen som gick att använda så denna är från filmen Höst i paradiset som kom 1995 men Sven Lindberg spelar samme Ragnar även där.)

.

.

4. Falling Down

(Regi: Joel Schumacher)

Hur många gånger har man inte känt att man är i ”Falling Down-mode”? Varje gång hyllar jag vårat lands vapenlagar för jag kan knappast vara ensam om att få spel ibland och kan jag kan du och kan du så kan även riktiga galningar gå banans.

.

.

3. Pianot

(The Piano – Regi: Jane Campion)

Perfektion! I varenda bildruta!

.

.

2. Återstoden av dagen

(The remains of the day – Regi: James Ivory)

Undertryckt passion, bitterljuv kärlek men utan det ljuva. En helt fantastisk film! Vare sig Emma Thompson eller Anthony Hopkins har någonsin varit bättre än här. Filmen fick hela åtta oscarsnomineringar men vann ingen. Det säger en hel del om kvaliten på filmerna från 1993.

.

.

1. Jurassic Park

(Regi: Steven Spielberg)

Jag kan ge guldmedaljen till någon annan film än filmen som fick mig att se dinosaurier PÅ RIKTIGT för allra första gången. Jurassic Park förändrade mitt sätt att se på film och gav mig en resa som jag än i dag är ute på.

.

Bubblare: Sunes sommar, Spårlöst försvunnen, Jagad, Manhattan Murder Mystery, Välkommen Mrs Doubtfire, Cool runnings, Sömnlös i Seattle, Kalifornia, Kärlek och mänskliga rester, Cliffhanger, När jag brottades med Ernest Hemingway,  I faderns namn, Hot Shots 2, True Romance, Pelikanfallet, I skottlinjen, Stunder av lycka och Frihet – Den blå filmen.

Idag skriver fler filmbloggare om detta extraordinära filmår.

Fripps filmrevyer

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Movies-Noir

Filmmedia

Flmr

Absurd Cinema (publiceras imorgon torsdag)

Filmitch

Spel och film

Filmfrommen

Publicerat

Fredagsfemman # 63

5. Var finns säsong 4 av Ally McBeal?

Jag har en tonåring härhemma som var och varannan dag surfar in på Discshop och CDON för att se om Ally McBeal säsong 4 finns att köpa. Säsong 1-3 är så vältittade att DVD-skivorna påminner om gamla vinylplattor och hon förstår inte grejen med att säsong 5 finns att köpa men inte 4:an. Nån som vet var jag kan hitta den? Ladda ner/streama gills inte. Den ska ha fodral, det ska vara riktiga filmer. Det är viktigt.

 

 

4. Carina Berg

Hon är sjukt bra Carina Berg. Sjukt bra. Bergs bärbara talkshow är kanske inte riktigt lika charmigt som Berg flyttar in men tillräckligt bra för att jag ska ställa klockan och titta.

 

 

 

3. Jag saknar Emma Thompson

Flera gånger den senaste veckan har jag tänkt en tanke som jag aldrig förut tänkt: Jag saknar Emma Thompson i en riktigt bra roll. Jag saknar henne som hon var i filmer som Återstoden av dagen, Love actually, Howards End, Förnuft och känsla, Chopin Mon Amour, Mycket väsen för ingenting och Peter´s friends. Jag liksom bara saknar att få se henne briljera i en roll som är som klippt och skuren för just henne. Agent O i Men in black 3 doesn´t do it for me och jag hoppas att Emma själv inte heller nöjer sig.

 

 

2. Jag tror jag älskar Benny Andersson

Att ha en jäkla massa pengar och vett att göra bra saker med dom är en kombination man inte ser alltför ofta. I måndags morse nåddes jag av nyheten att Benny Andersson startat filmbolag tillsammans med sin son Ludvig och att dom köpt filmrättigheterna till Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs böcker Cirkeln, Eld och Nyckeln och jag blev tossig av glädje i  hela hjärtat. Tänk vad härligt att ha så mycket pengar att man bara kan tjoffa in dom i intressanta projekt, förena både nytta, nöje och kulturgärning och kanske som grädde på moset lära sig nya saker på kuppen. Heja Benny och grattis Sara och Mats. Alla på jorden tror på projektet nu.

 

 

1. Mina vänner Filmspanarna

Imorgon är det träff med världens bästa filmspanargäng och SOM jag längtat. Jag var inte med förra månaden men nu kommer jag vara där och nu är vi tillbaka i våra välkända katakomber i Gamla Stan efter den gemensamma biofilmen. Har du en filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för nåt? Mejla mig. Jag berättar. Och gläfsar lite bara för jag tycker det är så himla roligt.

Publicerat

FILMSPANARTEMA: OMSTART

Den här månadens tema kommer lägligt både i datum och ämne. Temat är omstart och som vanligt står det oss filmspanare fritt att tolka detta precis som vi vill.

Imorgon är det årets sista dag, en dag som brukar mana till omstartstankar på många plan och så även för mig. Jag funderar på livet, på den jag som lever här just nu och den jag som fanns förut, på händelser, resor, relationer, uppenbarelser, tankar som förändrat mig – och på film såklart!

Film är och har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv och fram tills att jag startade den här bloggen skrev jag upp alla filmer jag såg i en filmbok (se bild). Noga antecknade jag filmens titel, både den svenska och original, huvudrollsskådespelarna, hur många gånger jag sett filmen, om jag såg den på bio, video, TV, DVD eller flyg, betyg såklart och vem jag såg filmen med.

Därför har jag dagen till ära bläddrat fram till just den här tiden i boken för tjugo år sedan när 1992 skulle bli 1993. Jag tänkte nämligen försöka göra en lista med filmer från 1992-1993 som jag skulle vilja se remakes av. Finns det ens några? Klart det gör. Helst av allt skulle jag ju vilja att mina utvalda filmer gick upp på bio igen i original men det är en utopi. Det kryllar inte av nya filmidéer, remakes är inne och luften är fri. Jag får önska preciiiis vad jag vill.

Håll i dig, här kommer lite skön nostalgi med filmer jag tror skulle kunna berättas ännu ett varv och ganska bra dessutom.

 

5. Bodyguard.

Det var Kevin Costner och Whitney Huston som fick Sverige – och världen – att vallfärda till biograferna när det begav sig. Skulle den göras nu skulle jag vilja se Channing Tatum som Frank Farmer och Rihanna som Rachel Marron. Otippat? Ja, kanske det. Jag må avsky Rihanna som sångerska men hon var den enda som agerade vettigt i Battleship och Channing Tatum är alltid Channing Tatum. Han ska bli pappa förresten. Bara en sån sak.

 

 

4. Sommersby.

Det här är en film som slår en riktig romantisk-ledsen-sträng i mig. Jag har sett Richard Gere och Jodie Foster i detta tunga kärleksdramat många gånger och historien håller. Michael Fassbender och Jessica Chastain skulle bli ett kanonpar eller varför inte en repris från Drive: Carey Mulligan och Ryan Gosling?

 

 

3. Strictly Ballroom.

Har man gjort filmer som Romeo + Julia, Australia, Moulin Rouge och snart The Great Gatsby så är det kanske inte så konstigt att Baz Luhrmanns dansdrama Strictly Ballroom kommit lite i skymundan. Det är totalt oförtjänt för det är en MYCKET bra film. Ska det göras en remake så önskar jag såklart att Baz själv står bakom kameran och castar han rätt kille i huvudrollen. Paul Mercurio var toppen men han blev ingen stor stjärna. Jag skulle vilja se Logan Lerman!

 

 

 

2. Kalifornia.

Brad Pitt, Juliette Lewis och David Duchovney var unga, skitiga och snygga och historien välskriven och spännande. Det här kan göras igen. Emma Watson hade kunnat få den kvinnliga huvudrollen tycker jag och med Haley Joel Osment som skäggig (?) mördare kunde remaken bli riktigt härligt udda.

 

 

 

1. Återstoden av dagen.

Jag vet, det är på gränsen till att häda men ja, det skulle kunna funka med en remake av den här fantastiska filmen nu. Jag tror inte att varken Anthony Hopkins eller Emma Thompson lockar den yngre generationen till att leta upp filmen och det är så synd, det är en sån hjärtskärande historia och den måste föras vidare. Att en remake skulle bli en fullpoängare för mig är en omöjlighet men vad spelar det för roll? Jag tänker på baaaarnen och jag vill se Ang Lee regissera.

 

Klicka gärna vidare in på dom andra filmspanarnas bloggar och läs deras vinkling på temat: Addepladdes filmblogg, Except fear, Filmitch, Flmr filmblogg,  Fripps filmrevyer, Jojjenito, Mode+film, Rörliga bilder och tryckta ord, The Velvet Café.

Publicerat

ÅTERSTODEN AV DAGEN

Butlern James Stevens (Anthony Hopkins) har ägnat hela sitt vuxna liv åt att med järnhand chefa över tjänstefolket på Darlington Hall. Han är trogen som en gammal hund, lojal som en älskarinna utan självförtroende och det finns ingenting, ingenting, som kan få honom ur balans gentemot sin arbetsgivare.

Det är 30-tal, det är strax före andra världskriget och på Darlington Hall samlas män med makt från hela Europa för att diskutera politik. Lord Darlington (James Fox) blir både överkörd och fartblind av sina inbjudna vänner med nazistsympatier och går med på att etablera kontakter mellan dessa och den engelska regeringen.

Miss Kenton (Emma Thompson) anställs som ny hushållerska och mellan henne och Stevens blommar en undertryckt förälskelse som inte tillåts så mycket som att pysa ut, inte nånstans. Miss Kenton genomskådar Lord Darlington och tycker inte alls om hans samröre med tyskarna. Stevens kämpar med både sin lojalitet mot Lorden och sin kärlek till Miss Kenton som inte på något sätt får synas på hans oklanderliga yttre.

Återstoden av dagen är ett mästerverk! Det är en explosiv känsostorm i det pyttelilla formatet, det är engelsk överklass, det är mästarna på engelska aristokratfilmer, regissörerna Merchant&Ivory, som ligger bakom, det är Anthony Hopkins som knappast kan bli bättre än såhär, det är Emma Thompson i absolut högform. Det är spännande, det är jobbigt, det är stor passion och det är så infernaliskt sevärt att orden tar slut.

Och GRATTIS till Nobelpriset 2017 Kazuo Ishiguro! Den här filmen är baserad på hans roman med samma namn. Är du sugen på att se någon mer film baserad på Ischiguros verk, kolla in Never let me go. Kanonfilm! Växer för varje titt!