Etikett: Bamse

Publicerat

Fredagsfemman #141

5. Vad är det för fel på folk?

Biobesökare vallfärdade i flera veckor efter premiären för att se Colin Nutleys magplask Medicinen. När det gäller Hallonbåtsflyktingen är det ekande tomt i salongerna. Jag såg om den igår kväll, vi var typ tjugofyra personer på Filmstaden Söder 1, ungefär tvåhundra pers för lite. Eller tre. Fan, den är ju skitrolig! Varför lyssnar biobesökare på kända recensenter när det gäller Hallonbåtsfilmen men inte när det gäller Colin Nutley?

.

.

.

4. Pappans gardiner

Jag har med stor glädje sett dokumentären om Zlatan som gått på Kanal5. Men hur häpnadsväckande många av hans mål är, hur cool han än verkar vara som person så minns jag allra bäst när hans pappa Sefik visade upp Zlatanrummet (aka vardagsrummet) och hur stolt han såg ut över dom specialsydda gardinerna. GARDINERNA! Med sonen på! Världsklass!

.

.

.

3. Gå i barndom

När volymkontrollen som kallas livet är vriden på max och det bubblar och fräser mellan öronen av allt man måste komma ihåg, göra, fixa, greja, möten, tankar, klockslag, drömmar, papper och annat kul, finns det något bättre såna dagar än att gå i barndom? Att ta fram tuschpennor och en Bamse-målarbok (en sån med färdigritade motiv som bara ska ifyllas) och stoppa i Bernard och Bianca-DVD:n i spelaren? Personligen blir jag lugn som en filbunke av det.

.

.

.

2. Reality

Nu är biljetterna släppta för årets upplaga av Stockholms filmfestival. Programmet känns mer fullmatat än förra året, ändå hittar jag bara EN film som jag är alldeles superpepp på. Quentin Dupieux nya film Reality. Det är en fascinerande snubbe den där Dupieux.

.

.

.

1. Meningen med livet

Nästa vecka är det äntligen dags att få svar på den stora frågan – vad är meningen med livet. Vem kunde tro att svaret skulle komma från en scen på Cirkus och att det är Alex och Sigge som satt inne på informationen?

.

.

Publicerat

Svensk söndag: BAMSE

Olof Palme sa redan vid ett tal julen 1972 som handlade om USA´s bombning av Hanoi att ”man måste kalla saker vid dess rätta namn”. Arne Mattsson och Elsa Prawitz tyckte uppenbarligen inte att detta var lika viktigt när dom flera år före Vietnamnkriget skrev manus till filmen Bamse.

Att kalla en film som denna för Bamse är bland det dummaste man kan göra, speciellt i kombination med bilder som dessa på affischen. Bamse är  gjord tio år före Fäbodjäntan annars hade man lätt kunnat tro att den här filmen ville porrsurfa lite på falukorvsvågen. Men så var det inte. Bamse har ingenting att skylla på, ingenting annat än att titeln helt enkelt är rent vansinnigt feltänkt.

En man som heter Christer dör i en bilolycka. I en närliggande slänt hittas en teddybjörn som flugit ut genom fönstret på bilen. Teddybjörnen heter Bamse. Christer begravs, han sörjs av fru och son med det fantasifulla namnet Christer men han sörjs även av en annan kvinna, Barbro (Grynet Molvig).

Filmen handlar om vem denna Barbro är, den handlar om hemliga förbindelser, den handlar om kärlek, svek och irrvägar, den handlar om mycket men den handlar INTE om Bamse.

Tack för filmen Henke. Jag vet att du fastnade för den när den gick på TV av anledningen att ”Grynet var häli”. Du har helt rätt, hon ÄR härlig. Jättesöt, bedårande faktiskt och hon har en utstrålning som faktiskt förvånade mig då jag inte sett så många filmer med henne som riktigt ung. Hon gör sin roll som Barbro med den äran.

Men det var just det. Barbro. Varför kunde inte filmen få heta det?

Klicka här för att komma till Henkes recension av filmen. Han skriver om den idag som en av filmerna i projektet Decennier som nu är framme vid 60-talet.