Nästan lika bra som Rocky IV
Vill du se Greta Gerwig i sitt esse och slippa se henne som Pegeen Mike Stapleford (vilket jävla namn va?), se Frances Ha.
Vill du se Al Pacino lysa, se Frankie & Johnny.
Vill du se en film regisserad av Barry Levinson som han inte behöver skämmas för, se Rain Man.
Vill du se en bra film? Välj nånting annat än The Humbling, vad fan som helst duger. Den här filmen är bara gubbsjuk, illa skriven, överspelad och sövande.
Jamendåså. Då går det några år till innan jag badar i nån form av väta som inte är badkar eller inomhuspool. Tack för den, Filmitch!
Nu är det ju inte så att nämnde Filmitch gaffatejpat fast mig i en fåtölj och satt tändstickor i ögonen på mig för att jag inte ska kunna blunda (sådär som jag gjorde på min lillebror när han var liten och vägrade se Terror på Elm Street för att han var för rädd), jag valde att se The Bay alldeles själv, precis som jag väljer att se alla andra filmer med läbbiga undervattens(o)djur fast jag vet att det inte är bra för mig. Jag och vatten är inte en helt logisk kombination.
The Bay är nåt så olyckligt som en vattenskräckis som faktiskt inte känns särskilt överdriven. Gigantiska alligatorer, sjöodjur och sandhajar i all ära men vattenlevande parasiter kan faktiskt finnas – på riktigt. Dumpar man tonvis med kycklingbajs i sjön och kycklingarna är uppfödda på stereoidtillsatt mat så kan det bli tok och det blir tok. Jävligt tokigt till och med.
The Bay är en found-footage-film. Det är upphittade filmsekvenser som visas, det är övervakningskameror och klipp från sociala medier och det ger en dokumentär känsla som fungerar riktigt bra här. Jag tycker annars att det gått inflation i den här subgenren, jag känner mig lite mätt på ”filmare som spårlöst försvunnit” och skakiga handkameror men när det används rätt så blir det oftast väldigt medryckande och verkligt. Att effekterna dessutom är smaklösa gör inte saken sämre. Jag tycker Barry Levinson visar att han fortfarande är en regissör att räkna med och jag tycker det är bra att det inte är några stora namn i rollistan.
Sverige är det enda land i Europa som ser snö som avfall. Efter att ha sett The Bay och min fantasi löpt amok så är jag glad för det. Dumpad snö i sjöar och hav kan med lätthet bli grogrunden till The Bay 2 och den vill jag inte vara med i.
Vem var han egentligen, ”Doktor Död”, Jack Kevorkian?
Jag kan inte säga att jag var påläst om honom och insatt i hans handlingar men jag har läst tidningarna och sett rubrikerna. Jack Kevorkian var läkaren som stenhårt trodde på och kämpade för rätten till dödshjälp.
Mellan 1999 och 2007 satt han i fängelse för mord då han själv injicerat en patient med dödligt gift men alla dom andra 130 svårt sjuka som han hjälpte att dö var han ”bara” självmordsassistent till. Han byggde maskiner som i varje enskilt fall fungerade som ett hjälpmedel så att patienten själv kunde välja om och när det var dags att dö och det var patienten som själv tryckte på en knapp/ drog i ett snöre/ nickade eller vad som nu krävdes, det var inte Jacks beslut.
I filmen gestaltas Jack Kevorkian av en alldeles lysande Al Pacino. Han har pluggat in manér och ticks så dom sitter i ryggmärgen och med nya tänder och perfekt utvalda glasögon så är han porträttlik den gamle läkaren. Susan Sarandon spelar Janet Good, en kvinna som även hon förespråkar aktiv dödshjälp och som blir en slags ”medbrottsling” till Kevorkian.
Sarandon har fått nåt att bita i här, hon ska förvandlas till en karaktär som är väldigt långt ifrån roller hon vanligtvis spelar och hade Janet Good varit en svensk kvinna hade hon hetat Anita Bengtsson eller Barbro Beige eller så. Stora lockar, fula glasögon, väldigt fula och extremt fotriktiga skor och hon är en bra kvinnlig motvikt till den excentriske Kevorkian.
Filmen ger mig egentligen inga svar på frågan om vem Jack Kevorkian egentligen var, hur han blev som han blev och kanske…varför. Däremot ger filmen mig en hel del andra frågor att ta ställning till. Är det en mänsklig rättighet att själv få bestämma när livet ska ta slut? Var Kevorkian en brottsling? Hur skulle jag själv tänka om jag var dödligt sjuk och inte ville/orkade mer men inte hade möjlighet att ta mitt eget liv?
Så som tankeväckare är detta en bra film och som film är den också helt okej, jag hade bara önskat att den var lite matigare, att den gick in ännu lite mer på djupet. Men Al Pacino och Susan Sarandon imponerar, det gör dom.
Här finns filmen.