INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA MANLIGA BIROLL
Bradley Cooper – American Hustle
Jag tycker Bradley Cooper ska vara med i alla filmer som görs. Det borde införas en internationell lag för detta. Jag tycker även att Bradley Copper bör dansa i alla filmer han är med i. Sen tycker jag att han har en given plats som nominerad i årets startfält, han var en av dom stora behållningarna i den annars ganska överskattade filmen American Hustle. Som parentes tycker jag även att han alltid borde ha skägg men kanske inte alltid hundpermanent.
.
.
.
Barkhad Abdi – Captain Phillips
En stark rollprestation i en medelstark film. Grundförutsättningen för Barkhad Abdi är ganska lik Bradleys här ovan om man bortser från det rent visuella. Å andra sidan kan inte många män på jorden mäta sig med Bradley Cooper.
.
.
.
Michael Fassbender – 12 Years a Slave
Det här är lurigt. ”Fussy” har gjort så många så starka rollprestationer hittills i sin karriär att det vore tjänstefel av mig att säga att han inte hör hemma i oscarssammanhang. Ändå är det precis vad jag tänker säga nu. Just i år, just för den här rollen tycker jag inte att Michael Fassbender förtjänar en nominering. Han lyckas inte göra den elaka slavdrivaren elak nog tycker jag. Nej, jag är inte nån masochist som gillar att trycka häftpistol genom tungan på lediga dar, jag fick bara ingen ”feeling för Fussy” i den här filmen. Han borde däremot ha varit nominerad 2012 för Bästa manlig huvudroll för sin roll i Shame men oscarsjuryn var kanske lite för….pryd?
.
.
.
Jonah Hill – The Wolf of Wall Street?
Vad säger man om en person som Donnie i The Wolf of Wall Street? Rätt äcklig va? Som rollfigur betraktad har han inte mycket gemensamt med baseballgeniet Peter Brand i Moneyball, rollen som gav Jonah Hill sin första oscarsnominering 2012. Det är solklart att han hör hemma bland de nominerade i år och jag tror till och med att det är kantboll på vinst.
.
.
.
Jared Leto – Dallas Buyers Club
När jag tänker på Jared Leto tänker jag på Panic Room, på Requiem for a dream och på att han varit ihop med Cameron Diaz. Efter att ha sett Dallas Buyers Club får jag helt nya influenser på näthinnan. Lösögonfransar, cerise läppstift, högklackade skor, oigenkännlighet. Vilken chans för Jared Leto att få visa en annan sida av sin yrkesroll. Kan det bli vinst i år?
.
Jag vet inte om min röst på Bradley Cooper gills, den känns inte förankrad i sunda argument, det handlar mer om betuttning. Den logiska gissningen är att Jared Leto blir galans vinnare. Däremot känner jag en annan sak, en skum grej. Jag trodde aldrig i mitt liv jag skulle kunna skriva att jag saknar Paul Dano för jag saknar egentligen aldrig Paul Dano men just i år har han faktiskt gjort inte mindre än två riktigt bra biroller (som egentligen kanske är samma roll fast han är nedsläppt i två olika tidsperioder): otvättat äckelpäckel i Prisoners och otvättat äckelpäckel i 12 years a slave. Kanske hade han varit värd en nominering, om inte annat för att kosta på sig en hårtvätt innan röda mattan?
Benedict Cumberbatch hade också gärna kunnat få en nominering för sin roll i August: Osage County och om det hade varit aningens mer givet vem som hade huvudrollen och vem som hade birollen i Prisoners så hade Jake Gyllenhaal och Hugh Jackman – båda – kunnat slå sig in bland dessa fem – och därmed slå ut två andra.
Vad tycker och tror Movies-Noir? Klicka här får du se.
INFÖR OSCARSGALAN: Bästa manliga biroll
Nu börjar den där knasiga veckan på bloggen, den som är julafton för alla som älskar att goffa ner sig i oscarsnominerade filmer och skådespelare i spänd förväntan inför söndagens spektakel. Temat Veckans klassiker får alltså stå över en vecka.
Varje dag den här veckan kommer en ny kategori att presenteras på bloggen och idag börjar jag med Bästa manliga biroll. Sist i varje inlägg kommer jag att skriva vem som jag hoppas se som vinnare om det mot förmodan inte har framgått i texten innan.
Alan Arkin (Argo)
Här är mannen som har gett uttrycket Ar-go fuck yourself ett ansikte.
79 år gammal kan man tycka att han förtjänar en Oscar för lång och trogen tjänst men jag hoppas att det inte blir i år. Arkin har skådespelat sen i början på 60-talet, han har gjort massvis av bra rollprestationer i mängder av bra filmer men för mig förblir han farfar i Little Miss Sunshine, en roll han vann en Oscar för 2007.
Robert De Niro (Silver Linings Playbook/Du gör mig galen)
Den här mannen är nominerad för sin roll som pappa till Bradley Cooper med psykiska problem. Robert De Niro visar än en gång upp sitt bristfälliga register och fortsätter grumpa sig igenom ännu en roll. Vad han har i den här kategorin att göra förstår jag inte.
De Niro har inte vunnit en Oscar sedan 1980 och då för Tjuren från Bronx. 1974 vann han för sin roll som Vito Corleone i Gudfadern II. Det räcker.
Philip Seymour Hoffman (The Master)
I mina ögon är Philip Seymour Hoffman alltid en vinnare. I The Master spelar han Lancaster Dodd, jordens slemhög och vem kan göra det bättre än han?
2005 vann han en Oscar för sin rolltolkning av Truman Capote i filmen Capote och vilket annat år som helst skulle han kunna vinna för The Master. Men inte i år.
Annars är det bästa med den här mannen att han är född 1967. Han har många år kvar inom det här yrket, många roller kvar att spela. Mums tycker jag.
Tommy Lee Jones (Lincoln)
Hahahaha. Det går alltså att få en oscarnominering bara man sätter på sig en missklädsam cancerperuk.
Tommy Lee Jones vann en Oscar 1994 för sin roll som polis i Jagad, han har varit tusen gånger bättre än han är i Lincoln många gånger i sitt liv. Om det går att köpa sig nomineringar så misstänker jag att människorna bakom Lincoln öppnat plånboken bigtajm i år.
Christoph Waltz (Django unchained)
Nu så. Nu snackar vi välförtjänt Oscarsnominering och en SOLKLAR vinst i min bok.
Christoph Waltz äger varenda scen han är med i i Django Unchained, han utskåpar samtliga, det är en njutning att beskåda hans skådespeleri.
2009 vann han en Oscar för sin roll i Inglorious Basterds och det vore väl själva faaaan om han inte knep en i år också för sitt porträtt av Dr King Schultz.
Min vinnare: Christoph Waltz. Hundra procent!
Vem tycker du ska vinna? Glöm inte att mejla in dina förslag i Oscarstävlingen. Du har ända fram till midnatt på söndag på dig att försöka tippa rätt.
Inför Oscarsgalan: Bästa manliga biroll
Den här veckan kommer bloggen att se lite annorlunda ut. Hela veckan kommer inläggen enkom fokuseras på Oscarsgalan och det blir som en sju dagar lång förfest är tanken.
På söndag är det äntligen dags och varje dag innan dess kommer jag att presentera mina tankar kring dom nominerade men med tyngdpunkt på dom mest tongivande kategorierna. Hänger du med hela veckan kommer du kunna samla in vad som skulle vara mina gissningar i Oscarstävlingen.
Jag börjar med dom manliga birollerna.
Kenneth Branagh är överspelets fader. Jag har apsvårt för honom.
I år är han nominerad för sin roll son Sir Laurence Olivier i My Week with Marilyn och det är ju kul för honom. Personligen hoppas jag att det stannar där. Världen kryllar av skådespelare av god kvalitet, halvmesyrer behöver inte prisas.
Det är svårt att tro att en kille med filmer som The 40 year old virgin, På smällen, Supersugen, Dumpad och Get him to the greek på sitt samvete har nåt i Oscarssammanhang att göra men Jonah Hill visar här att fördomar är till för att spolas ner i toaletten.
I Moneyball gör han ett lågmält och finfint porträtt av Peter Brand, baseballamerikas svar på Kalle med Kollen. Jag tror – och hoppas – att det här är startskottet för helt andra typer av filmer för Jonah Hill, filmer som kanske inte enbart kretsar kring det som finns mellan naveln och låren.
Nick Nolte gjorde tre filmroller förra året: Rösten till gorillan Bernie i Zookeeper, snubben Burt mot Russel Brand i Arhur och den alkade, nyfrälsta före detta boxaren Paddy i MMA-dramat Warrior. Utan att känna honom så tror jag han är mest stolt över den sistnämnda.
Det händer ibland att gamla insomnade stötar får en chans till en ny vår i sin karriär genom en dignande räkmacka, ett inoljat bananskal eller en roll av Quentin Tarantino och det här är Nick Noltes frivarv i drömfabriken.
Han är bra här, han är riktigt bra. Jag har inte sett såna här Noltiska kvalitéer sedan Tidvattnets furste och det var 21 år sedan! Jag unnar honom en vinst men jag tror inte det blir någon. Han må heta King i andranamn men i år tror jag inte han blir kung, startfältet är lite för starkt för det.
Tänk vad en tandblekning, ett par dyra designglasögon och tveksamma handleder kan göra.
Christopher Plummer knep en kanonroll i Beginners, en sån roll som inte växer på träd för 83-åriga gamla stötar och som han gjorde det. Han äger varenda scen han är med i och trots att filmen i sig inte är någon personlig favorit så kommer jag minnas homosexuelle Hal ett bra tag framöver, precis som jag minns honom i rullstol med slangar i näsan som Henrik Vanger i The girl with the dragon tattoo.
(Beginners är för övrigt från 2010. Är inte det lite konstigt?)
Max von Sydow, vår svenske Max von Sydow som enligt löpsedlar på Aftonbladet i december 2011 inte längre är svensk.
”Nöjesbladet avslöjar han att han sagt upp sitt svenska medborgarskap” och dom stora svarta bokstäverna kunde inte vara nog stora. ”Han bryter med Sverige” stod det och det var verkligen en nyhet av rang eftersom han varit fransk medborgare sedan 2002. En nästan tio år gammal nyhet alltså. Flaskpostvarning på den om du frågar mig.
Den 82-årige Max von Sydow är nominerad för sin roll i Extremely Loud and Incredibly Close (på svenska heter den Extremt högt och otroligt nära), en film där han delat arbetsplats med Tom Hanks, Sandra Bullock, John Goodman och Viola Davis (som också är Oscarsnominerad i år).
Mitt tips är att det blir en gubbavinst i år men personligen hoppas jag på Jonah Hill.