1995 är ett OTROLIGT starkt filmår, GALET starkt faktiskt. Det var nästan tjugo filmer som slogs om listans tio platser och samtliga dessa tjugo filmer har en mycket speciell plats i mitt filmtittarhjärta.
Under större delen av året var jag på resande fot och endast en av filmerna på listan är sedd i Sverige. Jag kan inte svara på om jag tycker dessa filmer så otroligt bra just för att jag har en ”semestrig” och äventyrlig inramning av filmupplevelsen att tänka tillbaka på men jag har sett om samtliga filmer relativt nyligen och alla har (tro´t eller ej) hållit måttet. Jag får helt enkelt lita på mig egen filmsmak.
10. NÄTET (THE NET)
En konspirationsteorifilm med Sandra Bullock som blir av med hela sin identitet av det superläskiga inörnättet hade premiär lagom när jag kom till Perth, sönderbränd, utvilad och med svår lappsjuka efter två veckor på Bali.
.
.
.
9. JUDGE DREDD
Att se konstnärer stå och handmåla filmaffischer utanför biograferna i Tokyo var coolt. Men det blev extra speciellt när jag såg en man måla Sylvester Stallones ansikte med Judge dredd-masken…..det var den förmiddagen det, jag stod och tittade tills han målat klart, kunde inte slita mig. Samma kväll såg jag filmen. Underbart var det, underbart!
.
.
.
8. DESPERADO
När jag gick i mellanstadiet hade jag en brevkompis som hette Rebecca. Hon bodde på Tasmanien och för mig var det lika avlägset som Neptunus. När jag sen fick chansen att åka till denna lilla gröna ö visade det sig att den såg ut som….vilken grön liten ö som helst. Hobart var en trevlig stad med en bra biograf och den bjöd på två av årets största upplevelser. Antonio Banders i Desperado var den ena, den andra kommer lite längre upp på listan.
.
.
.
7. DÖDLIGT MÖTE (ASSASSINS)
Efter Stallonfesten med engagerade japaner i Tokyo och fullpoängaren Desperado i Hobart blev jag såklart glad som en speleman när ÄNNU en Stallonefilm hade premiär under resan och denna gång hade han Banderas som motspelare. Oh happy days! I Sydney såg jag filmen och sen gjordes resrutten om litegrann, jag var bara tvungen att ta mig till Puerto Rico och se inspelningsplatserna in the flesh.
.
.
.
6. PRESIDENTEN OCH MISS WADE (THE AMERICAN PRESIDENT)
På en liten multibiograf på den underbara- och då – tämligen turistfria ön Maui stiftade jag bekantskap med Annette Bening för egentligen första gången. Det var i alla fall första gången jag kände att jag tyckte väldigt mycket om henne, en känsla jag känt många gånger sedan dess. Michael Douglas var mer självklar, honom har jag alltid gillat.
.
.
.
Tårar är universella. Franska tårar är inte finare än mina svenska. På en biograf i Paris satt vi sida vid sida, fransyskan med den speciella parfymen och jag och som vi grät, vi grät och snorade och på duken framför mig skulle Sean Penn dö.
.
.
.
4. COPYCAT
Den här underskattade seriemördarfilmen såg jag en mysig dag i Honolulu, kvällen då det firades att jag efter visst detektivarbete hittade Magnums röda Ferrari i ett suspekt litet garage. Copycat är en riktig nagelbitarthriller helt enkelt. Och i filmen fanns Sigourney Weavers svinballa hus i San Fransisco. Ja. Jag åkte dit sen. Och nej. Det fanns inget Sigourney Weaver-hus vid vattnet.
.
.
.
3. BARA EN NATT (BEFORE SUNRISE)
Den enda filmen på listan som jag såg på svensk mark är också den enda filmen på listan jag inte sett på bio. Att se Bara en natt utan vetskap om fortsättningsfilmerna var en känslosam upplevelse. Bitterljuvt var ordet. Undrar hur många som gav sig ut på tågluff efter att ha sett filmen.
–
.
.
2. SEVEN
Här är den, den andra höjdarfilmen jag såg i Tasmaniens ”huvudstad” Hobart. På Tasmanien finns hela elva groddjursarter, varav tre inte finns någon annanstans i världen. Sån häpnadsväckande information kan man få sig till livs om man är på resande fot. Man kan också bli totalt GOLVAD av en film. Det går bra även utomlands.
.
.
.
I min värld är det här det bästa Clint Eastwood gjort. Ja faktiskt, både bakom och framför kameran. Efter att ha läst boken på en strand på Bali sprang jag in i en kvartersbiograf i Perth och döm om min förvåning när jag såg filmaffischerna i fönstret. Man var inte direkt med i matchen på Bali 1995. Hade inte jättekoll på vad som hände i världen. Fanns knappt tidningar. Klart jag blev glad ända in i benmärgen av att filmen skulle ha premiär och efteråt, ja efteråt, jag var knappt människa. En sån fin film. En sån jättefin film. En sån jättefin och banne mig perfekt film och årets givna etta.
.
Bubblare: Rob Roy, Waterworld, De misstänkta, Toy story, De förlorade barnens stad, Passionens pris, En vandring bland molnen, Four rooms, Apollo 13 och Dangerous minds.
Idag skriver ett helt gäng filmbloggarkompisar om filmåret 1995. Tyckte dom lika mycket om detta år som jag?
Rörliga bilder och tryckta ord