Vad kan vara ett bättre filmtips några dagar före dopparedagen än en film med den svenska titeln Nära & Kära? Är det inte just detta julen handlar om, eller borde handla om? Umgås med nära och kära, familj och vänner under tre lediga dagar utan tider att passa och andra tråkiga måsten.
Filmen Nära & kära handlar inte om julen men väl om relationer, även det en nog så viktig punkt under julen. Relationer mellan nära och kanske-inte-sååå-kära-som-man-ändå-ska-fira-jul-med kan vara knivigt och jag tror att det är många i vårt avlånga land som hellre biter sönder insidan av käkpartiet än att förstöra en julmiddag genom att dryfta åsikter i känsliga frågor.
Men nu handlar inte Nära & kära så mycket om sönderbitna käkar, mer om kärlek, drömmar, längtan, mammor, terapi och nojjan över att vara tillsammans med någon som är femton år äldre/yngre än en själv. Dessutom bjussar filmen på en skön liten twist som var väldigt otippad för mig eftersom jag inte läst så mycket om filmen innan jag såg den.
En kollega sa häromdagen att det slagit henne hur jäkla dålig skådis Uma Thurman är. Efter lite eftertanke är jag beredd att hålla med henne. Uma Thurman är ingen bra skådespelare men hon är bra på att spela cool (Kill Bill till exempel). Men i vanliga roller spelandes ”vanlig tjej” är hon inge vidare. Därför blev jag glad när jag såg den här filmen och faktiskt kände att hon funkar fint trots avsaknad av gul motorcykeloverall eller andra figurnära kläder. Att Meryl Streep glider in och snor hela showen i varje scen hon är med i förvånar mig föga. Meryl är ju….Meryl.
Nära & kära är en trevlig bekantskap, en anspråkslös mysig liten film som liksom halkat mellan alla stolar som finns. Och den funkar fint tillsammans med julmust och skinkmacka i väntan det riktiga julmyset.
