Vi skulle behöva prata om Mary Mason. Vi skulle verkligen behöva göra det. Vi skulle även behöva prata om enäggstvillingarna Jen och Sylvia Soska. En sån himla tur då att det är en filmblogg det här, då kan jag ju diskutera vad jag vill med mig själv så det tänker jag göra nu.
Jen och Sylvia Soska är kanadensiska 35-åriga enäggstvillingar som har en förkärlek för det här med våldsamma, blodiga och ”edgy” skräckfilmer, så pass stor förkärlek att när dom startade sitt produktionsbolag 2008 döpte dom det till Twisted Twins Productions. 2009 gjorde dom sin första långfilm Dead hooker in a trunk och på den vägen är det. The Soska Sisters var aktiva i filmbranschen innan dom började ”köra eget”, men då mest i kortfilmer och som stuntkvinnor. I dagens film är dom dock med även som ”vanliga” skådespelare då dom spelar tyska tvillingsystrar som vill att Mary Mason, läkarstudenten som tjänar extra (mycket extra) på att operera personer som vill göra extrema kroppsmodifikationer.
Mary Mason alltså, den komplexa kvinnan i filmen som spelas av Katharine Isabelle. Katharine Isabelle var med i bland annat Ginger Snaps (från 2000, det var hon som spelade Ginger), TV-serien Hannibal och nu senast i Bad Times at the El Royale och i dagens film spelar hon en film som med lugn och precision ”jobbar svart” som plastikkirurg trots att hon inte ens är utbildad läkare. Hon pluggar till det, det gör hon, men hon är i ett sådant behov av pengar att hon är villig att göra nästan vad som helst på sin fritid för cash. Det började med jobb på en strippklubb och slutade med extrem kroppsmodifiering på operationsbordet med allehanda kunder/patienter där den ena har knepigare önskemål än den andra.
Som skräckfilm betraktad tycker jag den här filmen är rätt otäck även om man faktiskt inte får se operationerna i jättegrafiska närbilder. Det blir nästan läbbigare när man inte får se än när man får det, tycker jag. Mary Mason känns dessutom som en kvinna med många strängar på sin lyra vad gäller personligheter, jag får inte riktigt kläm på henne, vem hon är och vad som driver henne men samtidigt tycker jag är så pass intressant att filmens historia aldrig svackar. Sen, självklart, jag ÄR sjuk i huvudet och ser fram emot varje operationsscen med stort engagemang.
Jag älskar filmer där jag aldrig riktigt vet vad jag ska få se och den här filmen är på nåt sätt julafton för den känslan även om jag med facit i hand kanske hade förväntat mig mer ”klafs” än vad som bjöds. Jag är dock inte besviken på slutresultatet, jag tycker filmen är okej. Lite annorlunda och annorlunda är i princip alltid bra.
Här är en lista på resten av filmerna i temat.
Jag hade inte tänkt se den här filmen men när Steffo pratade om den i podden och beskrev den som en based-on-a-true-story-film kände jag att jag blev lite mer intresserad. När han dessutom klämde till med att det finns en ”twist” i filmen och att jag absolut inte ska googla denna verkliga kvinnas namn INNAN jag ser filmen var det som att det samlades blinkande neonbokstäver under ögonlocken. ”KANNIBAL” stod det, blinkande i rött. Tänk om det var en SÅN twist, en Alive-twist?!? Klart hon behöver KÄK!
Bröderna Coens sprillans nya film, producerad med Netflix-pengar och därmed också upplagd där för alla oss prenumeranter att njuta av, är en film som i mina ögon främst är en fröjd för ögat. Maken till vacker film var det länge sedan jag såg. Inspelningsplatserna känns out of this world, allt visuellt är sån perfektion att jag skulle kunna pausa varenda sekund i filmen och göra bilden till en tavla. Imponerande, riktigt imponerande!
Det här med att slentrianzappa mig runt på Itunes utbud har blivit lite av ny favoritsysselsättning. Just den där funktionen att det dyker upp filmtitlar som andra som sett filmen också sett, filmer som liknar varandra, det är verkligen bra. Dessutom kommer det ofta upp titlar som jag antingen glömt eller helt enkelt inte visste fanns. Som The Morning After till exempel.
