Etikett: Bill Bixby

Publicerat

Veckans serietidningshjälte på film (sista): HULKEN & DAREDEVIL

Vilken film kan vara mer passande som avslutning på detta tema än en som förenar min absoluta favvo-seriehjälte med min absoluta icke-favvo? Hulken & Daredevil är den svenska titeln på filmen The Trial Of The Incredible Hulk och det är en titel som funkar rätt bra på mig. Dessutom säger den allt om handlingen.

Hulken och Daredevil samarbetar för att sätta dit Wilson Fisk (John Rhys-Davies), en kriminellt belastad man som ligger bakom en massa skit, både sånt som förstör för samhällets medborgare, sånt som gör att David Banner (Bill Bixby) hamnar i finkan och sånt som gjort att Daredevil, Matt Murdock (Rex Smith), är föräldralös och blind.

Visst andas det TV-film, visst är det en alltför banalt berättad historia MEN det är nostalgi, det är kärlek, det är originalskådespelare och det är effekter som sett till budget och kunskap är superbra gjorda. Jag kan blunda för att David Banner iklädd beiga byxor transformeras till Hulken i rosa trasiga knälånga jeans för att sen återgå till att bli David Banner igen och då han låses in i finkan utan möjlighet att byta kläder har han hux flux hela och rena blåjeans.

Det den här filmen bevisar för mig är att Hulken är The Shit vad gäller serietidningshjältar, han har banne mig ALLT. Han är tuff, rättrådig, personlig, figuren i sig är snygg (grönt ÄR skönt) och han ser inte våld som lösningen på allt. Daredevil är å andra sidan motsatsen: blek, beige, grå, tradig och saknar aura totalt.

Jag ser filmen med ett fånigt leende på läpparna, njuter av den sorgsamma musiken, av Lou Ferrignos morrande, av Bill Bixbys ledsna uppsyn och trots att filmen är vrålkass (för det ÄR den) så tycker jag om den på samma sätt som en mamma gör med ett odiskutabelt jättefult barn. Jag vill Hulken allt gott i världen och jag vill att Daredevil ska ta sitt pick och pack och flytta till en annan planet (LV-223 månne?) och bli uppkäkad av aliens och göra mänskligheten en tjänst.

Det här var som sagt den sista filmen i detta tema i år men om jag känner mig själv så kommer temat tillbaka. Jag har svårt att hålla mig borta från serietidningshjältar, speciellt dom gröna...

Här finns filmen att hyra.

Publicerat

Filmkrönika: På riktigt grön

 

 

 

 

Det finns ingenting i världen jag avskyr mer än orättvisor. Det finns inga filmer jag känner starkare för än dom som handlar om den lillamänniskan i tjafs med den stora och underdogs som måste prestera mer än dom på pappret klarar av för att rädda någon när och kär.

Jag kan bli frustrerad och ilsk ända in i benmärgen av att se rasistiska idioter i Mississippi brinner, sexköpande äckliga män i Lilja 4-ever, den armbrytande pappan i Over the top, den kämpande mamman i Inte utan min dotter och rookie-advokater som kämpar mot maktfullkomliga storpotäter i otaliga thrillers skrivna av John Grisham.

Jag personligen vet hur jag funkar och varför jag argar upp mig i soffan (fast filmen i sig kanske inte är så bra), men för några år sedan frågade en nyfiken vän mig “varför” och då var jag tvungen att sätta ord på det. Det enkla svaret är: Doktor David Banner.

Som liten tjej var veckans avsnitt av TV-serien Hulken mitt livs höjdpunkt. Jag satt uppkrupen i soffan med ett stort glas mjölk och några gummi-limp-mackor med smör och ost och var sådär på gränsen mellan grymt fascinerad och gråtfärdigt livrädd av den vanlige killen Bill Bixby som förvandlades till Lou Ferrignos gröna Hulk när han blev arg. Han hade ett sånt rättspatos, han tvekade aldrig att gå emellan i ett bråk, han hjälpte dom små, han stod upp för sig själv och andra oavsett situation men var samtidigt så missförstådd och så utanför att jag varenda vecka grät en skvätt till eftertexten när han återigen gick där i vägrenen, mot nästa stad, alldeles alldeles ensam i världen.

Jag är inte vältränad, jag är inte fullbombad med radioaktiv strålning, jag går inte ensam genom livet men bråkar du med mig, beter du dig illa mot någon som inte kan försvara sig och jag är i närheten då blir jag grön, på riktigt grön.

Så tack som fan The incredible Hulk. Oavsett om du heter Lou Ferrigno, Eric Bana eller Edward Norton så är du är inte bara seriehjältarnas seriehjälte, du är MIN hjälte med!