Säga vad man vill om Stan Lee och Jack Kirby, männen som skapade dom flesta av Marvels riktigt stora superhjältar, när det gäller vissa saker var dom verkligen MYCKET före sin tid. Som Black Panther till exempel, den första svarta seriefigurssuperhjälten. Redan 1966 sågs han i tidningen första gången och är det inte själva FAN att det ska ta 52 år innan han får sin första egna film?
Hur som helst, NU är den första Marvel-filmen här med idel ädel supercoola svarta skådespelare! Att filmen dessutom har en intressant historia som inbegriper ett pärlband av karaktärer som alla är grundade och välskrivna OCH att det är en stand-alone-film utan drösvis av andra Marvel-hjältar är enbart plus. Jag känner mig lite mätt på CGI-fester a la Avengers-hopkok och det här är verkligen ingenting sånt. Det här är en film som berättar historien om T’Challa, han som blev Black Panther och kung i Wakanda (Chadwick Boseman) men den berättar även historien om hans antagonist Erik Killmonger (Michael B. Jordan).
Oavsett om det gäller hjälten eller skurken så är en backstory i princip alltid av godo. Jag gillar att förstå varför någon är ”god” eller ”ond” och det får man göra i den här filmen. Man får dessutom lära känna ett trio stentuffa kvinnor, Nakia (Lupita Nyong´o), Shuri (Letitia Wright) och Okoye (Danai Gurira) och det har väl knappast hänt sen blaxploitationeran på 70-talet?
Det härliga med kvinnorollerna är att dom inte bara är vackra/söta, dom är stentuffa också OCH smarta OCH roliga! Jag gillar den grejen med filmen till tusen! Men nåt som jag gillar nästan ännu mer är den screentime som mannen med Hollywoods skönaste röst får. Andy Serkis är mysig rejäl skurk och jag unnar honom verkligen att få ”riktiga” roller också, inte ”bara” vara röst åt animerade figurer, CGI:ad apa eller Gollum.
Det finns väldigt mycket att tycka om med filmen men det finns även en del som drar ner betyget en smula. Jag tycker filmen är lite för lång, jag tycker (som vanligt) att det är en alldeles för utdragen sista fajt och jag tycker att det är problematiskt att den skådespelare med svagaste auran innehar huvudrollen. Chadwick Boseman är inte dålig, han är bara tunn jämfört med det explosiva kollegiala gänget han har runt omkring sig.
Några sista ord om manusförfattaren och regissören Ryan Coogler. Det här är hans tredje långfilm. Fruitvale Station var den första och Creed den andra och han har samarbetat med två killar i alla tre filmerna: skådespelaren Michael B. Jordan och Ludwig Göransson från Linköping som komponerat musiken. Det verkar dock kunna bli en fjärde film i och med Wrong Answer.
En sista slutfundering. Att se Black Panther i en fullsatt salong 1 på Filmstaden Sergel kl 21.00 på en fredag då jag var både äldst och vitast i salongen, det var härligt! Applåderna under eftertexterna ville aldrig ta slut. Filmen måste ha gjort rätt på SÅ många sätt, sätt som kanske inte nådde in i mitt hjärta men väl i andras, och dom behövde kanske den puffen bättre än jag? Black Panther-figurerna kommer vara idoler för MÅNGA, lång lång tid framöver.
Det här blev en ny variant av filmspanarfilm eftersom vi inte såg den tillsammans. Men det hindrar oss inte från att skriva om den samtidigt. Här är mina bloggkollegors tankar om den svarte pantern:
Sofia
Mackan
Jojje
Henke
Steffo
