Etikett: Blake Lively

Publicerat

ALL I SEE IS YOU

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att All I see is you är regisserad av en filmskolestudent som suttit och onanerat framför Terrence Malicks filmer sen slutet på nittiotalet. Det var lite segt där mellan 1998 och 2005 när det bara fanns EN film (förutom ett par svårhittade 70-talsrullar) men hej och hå, vem kunde ana vad kul man kan ha till Den tunna röda linjen?

Skämt åsido, verkligheten är inte så som i min fantasi för dagens film är faktiskt regisserad av en riktig räv i sammanhanget – Marc Forster. Han har gjort filmer som Monster´s Ball, Finding Neverland, Flyga drake, Quantum of Solace och World War Z. Och All I see is you aka det fula barnet som borde ha runnit ut med badvattnet?

När fotografer försöker sig på att vara pretentiösa utan att ha fog för detta i berättelsen – i detta fall exempelvis genom att filma genom ett akvarium med fokus på en liten fisk istället för på människan på andra sidan glaset, eller på en mot ett fönsterbleck fimpad cigarett i extrem närbild – då slår tröttman till på undertecknad. Prettoströmbrytaren klickar på OFF och jag får klåda över hela kroppen. Det zoomas in genom jalusier, jag får se en lillfingernagel, en ensam tår, ihopmorfade bilar på en motorväg. Att gestalta en kvinnas eventuella synnedsättning genom konstnärliga kameravinklar har aldrig gjort nån människa glad, än mindre ökat förståelsen för den utsatta karaktären.

Trevliga skådespelarna Blake Lively och Jason Clarke kan inte rädda detta sjunkande skepp hur mycket som än tuggar på underläpparna och snurrar på vigselringarna. Stackars satar, undrar om dom anade hur slutresultatet skulle bli?

Finns att hyra på Itunes för 49 kr. Inte värt pengarna, inte för fem öre.

Publicerat

A SIMPLE FAVOR

Minns du dom där lite smarta och snygga thrillerfilmerna från 90-talet? Color of night med Bruce Willis till exempel? Filmer som handlar om snygga människor, lite twistar och turnar i manuset, lite romance, lite död, lite Hitchcock-vibbar. Allt är lite smoooooth, jävligt snyggt och med sköna toner i form av både musik och muzak i bakgrunden. A simple favor är precis en sån typ av film.

Anna Kendrick är bitsk och snabb i truten och Blake Lively är assnygg i sina kostymer OCH grov i mun som en byggarbetare. Från 90-talet. Alltså en byggarbetare från 90-talet. Old-school-gubbe i jävligt slick förpackning.

Det känns som A simple favor kommer vara filmen där alla vi som inte sett Blake Lively som Serena van der Woodsen i Gossip Girl fattar grejen – på riktigt. Alltså hon är sjukt jävla bra här tycker jag.

Paul Feig är en regissör som främst är känd för komiska filmer som Bridesmaids, nya Ghostbusters, The Heat och Spy (med Melissa McCarthy) och visst är även A simple favor rolig (vissa scener jädrigt roliga till och med) men filmen är verkligen inte en renodlad komedi. Den har  det mesta faktiskt. Lite av varje genremässigt, ungefär som jag försökte förklara i början av texten.

Det filmen också har är ett manus som inte är helt bearbetat sista halvtimmen. Det känns onödigt utdraget och det är lite synd på en annars välklippt, tajt och extremt underhållande produkt. Jag hade riktigt kul i biosalongen och betygsmässigt hamnar filmen på en extremt stark trea. Kanske borde jag ge den en fyra enbart för att den har hög omtittningspotential men det får bli en trea. Den är som sagt för lång och ibland lite väl omständig men bortsett från det, klart sevärd! En perfekt fredagsfilm ända ut i dom röda armvärmar-fingerspetsarna!

Jag såg filmen med ett gäng filmspanarvänner på Malmö Filmdagar. När deras recensioner dyker upp kan du hitta länkarna här:
Jojje
Carl
Henke
Sofia

Publicerat

THE SHALLOWS

En hajfilm. En hajfilm! EN HAJFILM!

The Shallows är en film jag sett fram emot länge länge länge. Det är liksom en ”riktig” hajfilm, det är EN haj, det är en haj som ser ut som en haj, den är inte ditritad i paint i efterproduktionen, den här hajen känns så verklig som en haj på film kan göra.

Blake Lively är Nancy, tjejen som letat upp en hemlig strand i Mexiko som var hennes mammas favoritställe, mamman som nu är död i cancer och anledningen till att Nancy – till synes utan mål – reser runt i världen istället för att gå klart läkarlinjen. Att bota och läka känns meningslöst när inte mammans liv gick att rädda.

Det känns som att äventyret hon strax ska genomlida kommer leda till en av två saker: hon dör eller hon fattar meningen med sitt liv och fixar sin läkarlegitimation. Man behöver heller inte vara med i Mensa för att kunna räkna bort den ena av dessa två men det är en annan femma.

En timma och tjugosex minuter är en alldeles perfekt speltid för en film som denna. Den hinner aldrig sagga till även om anrättningen kryddas med mer än lovligt många slowmotion-surf-scener som börjar ovanför vattenytan och slutar under. Men regissören Jaume Collet-Serra har gjort en jäkligt snygg film och det är svårt att klaga på nåt egentligen. Jag köper att Blake Livelys perfekta bikinitrosaklädda skinkor zoomas in för manuset gör henne till allt annat än ett ordinärt skräckfilmsvåp. Hon är helt enkelt som klippt och skuren för den här rollen.

Efter att ha sett Lively både här och i Woody Allens nya film Café Society måste jag säga att jag omvärderat min syn på henne, en syn som för övrigt enbart är baserat på korkade fördomar om att Gossip Girl är en skitserie och att Serena van der Woodsen är ett aplökig namn på en rollfigur alldeles oavsett sammanhang.

The Shallows är som en dålig reklamfilm för bada-gärna-i-havet-bland-djur-och-maneter men det är ju just det som gör den till en sevärd film. En stark trea till filmen men betydligt högre till Blake Lively och Nancys kreativitet.

 

Publicerat

SAVAGES

När jag först såg den här postern tänkte jag ”Haha, coolt, Achmed the dead terrorist är med!”. Sen tittade jag lite närmare och såg att jag hade fel. Det andra jag såg var att Oliver Stone regisserat. Kan han fortfarande göra intressant och underhållande film? Jag känner mig skeptisk men jag tänker inte såga filmen osedd.

Savages handlar om droghandlarbröderna Chon (Taylor Kitsch) och Ben (Aaron Taylor-Johnson) som gjort storkovan på att odla afganistanimporterad marijuana. Chon är iskall och krigsskadad, Ben är empatisk och använder pengarna till att på plats hjälpa behövande i Afrika. Bröderna är båda tillsammans med O, Ofelia (Blake Lively) och det är en polygamiskt förhållande som verkar fungera toppen för dom alla tre.

Bröderna blir kontaktade av bulvaner till Elena (Salma Hayek) som vill köpa in sig i deras narkotikaimperium, bröderna säger nej och Elena blir arg.

Savages känns som en film Tony Scott borde ha gjort. Den känns som en film Tony Scott kanske hade börjat på men som Oliver Stone slutförde. Nu var det inte så, jag har i alla fall inte hittat någon information om att Scott skulle ha varit inblandad i denna film innan sin död men det hade varit en bra förklaring till varför filmen känns som en Tony Scott-film ända ut i fingerspetsarna. Alla färgerna som karakteriserade Scotts filmer och eftersmaken att jag alltid vill måla om hemma även om den varit mindre bra. Den här filmen är inte mindre bra, den är liksom inte bra alls.

För det första, Blake Lively är berättarröst filmen igenom. Jag har lärt mig att berättarröster oftast används på film när manuset är så kekkigt att filmen utan en förklarande röst blir obegriplig. Check på den! När en berättarröst är mysig (som till exempel Harrison Ford i Bladerunner) så kan den ha ett mervärde oavsett baktanke. Blake Lively är inge mysig. Däremot är bröderna bra. Aaron Taylor-Johnson är i och för sig alltid bra men Taylor Kitsch har efter sina magplask i John Carter och Battleship inte gjort sig känd som nån framtida Oscarsvinnare direkt men att se honom här gör att jag känner ett visst hopp för killen.

Problemet med filmen är inte något av det jag skrivit här ovan. Problemet är att Savages är ett förtäckt VM i överspel där John Travolta, Salma Hayek och Benicio Del Toro kämpar som djur för att vinna pokalen. Det är banne mig komiskt att se vad dom försöker. Det är grimaser och gester, det är högljutt och peruker, ställ dessa tre på Fredriksdalsteaterns scen en sommar och Eva Rydberg skulle vara arbetslös efter det.

Vad Oliver Stone pysslar med har jag ingen aning om men han behöver väl betala hyran som alla andra. Nån annan förklaring kan jag inte se.