My Movie Year

When Fandango Groovers Movie Blog calls for participants to a blogathlon about a special movie year, the roar reaches all the way to a suburb to Stockholm and to my (not so small) ears.

Though writing in English isn´t neither my cup of tea nor my big gulp of coffee I will do the one thing I can: my best. So, buckle up and I will try to take you back to the year when I was only sixteen and had my whole life ahead of me and a shitload of fantastic movies to see.

The year is 1988. I live in an extreeemly small Swedish town and my parents gets divorced that year. We move from a house to an appartment and my new neighbours don´t have much of a life. They notice everything I do and talk to my mother about my strangeness. My God, black curtains in her room and black Doc Martens on her feet, she must be a terrorist or something!

But no, I wasn´t a criminal of any kind, I was just an ordinary teenage nerd. I loved school, I loved reading books, I loved electronic music and of course, I loved movies just as much then as I do now. I had terrific friends, I had a great mom and I had a nice good looking boyfriend with a white driveable Volvo, but despite all that, movies was the one thing that made me understand life and the crazy rocking  world around me.

1. Luc Besson´s The Big Blue made me realize that love isn´t easy, not for anyone. Love can be a lot of things and even if it´s anything but normal – for me – to love a fish more than a human Jacques Mayol proves me wrong. Who decides what´s normal? I decide for me but for others I sure don´t.

The Big Blue is a movie that manage to play on my feelings like I was a big cello. I cry like a starving baby with colic each time I watch it and as a movie it´s pure and simple perfection. But not all awakenings are easy. My new perspective about myself and love made me listen to my heart. I dumped my boyfriend and my neighbours got a new thing to talk about: my ex-boyfriends clogs clapping in the stairwell, angry and sad at the same time, day after day after day.

 

2. John McClane teached me a lot of things in John McTiernan´s Die Hard but not all of those things focused on how to handle an angry German guy. For example: I had a deodorant that worked! Transpiring like a guinea pig in a sauna and still being totally odorless was a feeling any teenager would die for and I sure was one of them.

I sat there in the little local cinema and couldn´t breathe. I couldn´t blink either. I just sat there and I was so exhausted and my sweater was so soggy and moist I could easily have used it as a wet towel. Die Hard is still one of the greatest actionmovies of all times even though I transpire a lot less nowadays (thank God for that!).

 

3. Racism was – and still is – a huge topic in many small Swedish cities. I the shitty village of mine there were a great deal of  that back in 1988. I was so sad, so frustrated over the fact that people could be so cruel to each other because of something so silly as skin color.

Seeing Alan Parker´s Mississippi Burning didn´t make me glad but it sure gave me a giant bandaid around my heart. I was still angry but I felt a bit wiser, isn´t that the whole purpuse of being a teenager?

 

4. Perhaps it was then, perhaps it was when Glenn Close cleaned the pale make-up from her face in the movie Dangerous Liaisons that I grew up from being a schoolgirl to a real woman.

The movie is a smörgåsbord for every hormonal, thinking, feeling boy or girl, man or woman. Jealousy, passion and love, subjects that never goes out of style, subjects that fulfill our minds no matter of age. When it comes to love we all have a bit of our reptilebrain left. Intelligence doesn´t count, self confidence can be erased by a minute, all you can do is live your life and try to be kind. Carma, you know.

This movie was my teacher in life-kindness-knowledge. Be kind, be good, be nice. Try, always. Don´t let mean people piss on you but in every other case try to be nice and you´ll get it back – sometime, somewhere, somehow.

 

5. So many memories from my teenage years holds the strong hand of Sylvester Stallone. Therefore, I can´t do a list like this without a movie with my homie, without the man, the myth, the short Italian killingmachine Sylvester Stallone aka John Rambo.

He travels to Afghanistan this year in Rambo III, of course to be a hero and save Trautman (Richard Crenna) and I love it, I won´t and I can´t explait it, I just do. I cried like I always did (and always do) in the end when the credits roll, the lights turns on and I leave my stonehard Viol-candy on the armchair (the only candy for sale in my cinema back then and it was soft like leftovers from the stoneage).

The first thing I bought when I visited Stockholm just weeks after seeing this film was a movieposter and I hung it on my pink wall right between First Blood and Cobra. I wonder what the neighbours would have said about that. Three times Stallone on a girly wall! Oh my God, she must be craaaazy for real!

There were a lot of movies from 1988 that made me a wiser young girl and it´s difficult picking just five of them but I did, I made it  – Jeeeeey! – but there are a few more movies from ”my” year that I would love to at least mention: Dead ringersThe Unbearable Lightness of being, Big, Betrayed, Working girl, Rain Man, A fish called Wanda and The Accused.

There are so many movies and so little time, but if you choose one year to dig yourself deeper into, choose 1988. At least that´s MY favourite movie year of all times.

 

Bloggutmaning

Jag fick en bloggutmaning för ett tag sen som jag liksom glömt bort men när jag sen såg samma hos Sanna Lundell tänkte jag kan hon så kan väl jag så här är den. Hänger du också på?

Vilken är den vackraste film du har sett?

Det stora blå och Sunshine om jag enbart ska se till det vackra, Avlyssningen får hänga på om även snygghet räknas.

Vilken är den perfekta dejtfilmen?

Såna riktiga skita-på-sig-skräckfilmer, i alla fall om man ”bara” blir rädd och faktiskt inte gör byxan för då blir det nog bara en dejt.

Vilken/vilka är den läskigaste filmen du har sett?

Funny games är den psykiskt läskigaste jag sett,  Hajen är den film som förstört mest för mig på vardagliga plan med sin läskighet, Fredagen den 13:e del 1 var den sista filmen som fick mig att sova mellan mina föräldrar och då var jag typ….tjugofem, Soraya M för att det är nutid och verklighet för mängder med kvinnor runt om i världen och Case 39 som om den hade varit en första-dejten-film hade gjort att jag även fortsättningsvis varit singel, speciellt om jag gått på bio i vita byxor.

Vem/vilka är den bästa filmkaraktären? Varför?
John Rambo – känslig, stentuff och bandana i en störtskön symbios och Hulken. Jag älskar Hulken. Jag älskar ALLT med honom. Utsattheten, han har rättspatos, han är effektiv, det är inget snack bara verkstad, den gröna färgen, jeansen som alltid bara spricker sådär snyggt vid knäna och aldrig i grenen.

Vilken film har du sett över 10 gånger?
Ska jag rabbla alla? Det går bara inte. Men Rocky IV är den film jag sett överlägset flest gånger. Kanske femtio. Kanske fler. Introt har jag definitivt sett fler gånger.

 

Vilken/vilka är den bästa filmen från din barndom?
Vad är barndom? Hur långt sträcker sig den? Om jag tänker från när jag är bra liten så är det Göta Kanal, Sällskapsresan, E.T, Jedins återkomst och Filmen G.

Säg tre läskiga/obehagliga filmkaraktärer?

John Ryder (Rutger Hauer) i Liftaren, Annie Wilkes (Kathy Bates) i Lida och pappan i Happiness.

Säg en feelgoodfilm?
Notting hill.

Vad är skillnaden mellan Dumdledore och Gandalf?
Dumbledore är med i Harry Potter, Gandalf i Sagan om ringen, dessutom tror jag inte Dumbledore kan rida. Vad är det för konstig fråga förresten?

Vilken film påminner mest om ditt liv?

Arachnofobia.

3 favoriter från 90-talet?

Seven, The ice storm och Magnolia.

3 filmer som du gråter till?

Broarna i Madison County, I taket lyser stjärnorna och Det stora blå.

Vilken/vilka film gör att du skriker av skratt?

Dum & dummare, Eurotrip, Borat och Along came Polly.

Varför fortsätter Sverige att göra ”thrillers” när vi verkligen SUGER på det?

Varför röstade amerikanarna fram George W Bush till president? Varför tränar folk inför Vasaloppet fast dom vet att dom aldrig kommer vinna? Varför tittar folk på TV-program som dom ändå bara sitter och gnäller om? Människor är knepiga på många sätt, dessutom har vi nån uppenbar gen som säger ”ge aldrig upp, kämpa tills det smakar blodplätt i munnen och finns det ingen bättre att rösta fram till världens mäktigaste man än en ekorre så duger han alldeles utmärkt”. Så att Sverige gör halvsunkiga thrillers känns rätt harmlöst i sammanhanget, dessutom vete tusan om dom suger så mycket som ”alla” säger, jag menar – ”alla” tittar ju.

Finaste svenska filmen?
Glädjekällan.

Säg 3 filmer som man kan se när man är olyckligt kär?

Love actually (för att aldrig tappa hoppet), Farlig förbindelse (för att känna att det är heeelt okej att vara själv) och Sex and the city-boxen (som mentalt plåster och sällskap).

Favoritthrillers?
Basic instinct och The talented Mr Ripley.

Vilken filmgenre ser du helst?

Läskiga-djur-under-vatten-filmer.

Vad tycker du om Jurassic Park? (ettan)
”Jag har sett DINOSAURIER på riktigt. Jag har SETT dinosaurier på riktigt. Jag HAR sett dinosaurier på riktigt.”

Tre sexigaste männen på film?
Ryan Philippe, Wesley Snipes och Tom Selleck.

Säg en karaktär från en film som du identifierar dig med?
Jag önskar att det vore Hannah (Emma Stone) i Crazy Stupid Love men sanningen ligger närmare Mike Wazowski i Monster´s Inc. Och lite Aaaaaadireeeeeeeen som grädde på moset.

Säg en film som förändrat ditt liv?

Det finns så många. Thelma & Louise, Forrest Gump, Cannibal Holocaust, Philadelphia.

Säg en film som du skulle vilja leva i för en dag.
Grease. Jag skulle vilja sprnga runt i prickig klänning och hästsvans och dansa med en snygg John Travolta till You’re The One That I Want.

Nämn 5 filmer som du tycker att alla borde se innan de dör.

Den sista färden, Flugan, Det stora blå, Tron Legacy och Gudfadern.

De tre sorgligaste filmerna du sett?
Ömhetsbevis, Ghost och The Notebook. Det är mycket tårar och ledsamheter i dom här frågorna.

Vilken film skrämde dig mest som barn?
Fredagen den 13:e del 1 (se ovan)

Vilka är dina 5 favoritskådisar(manliga)?

Sylvester Stallone
Ryan Gosling
Philip Seymour Hoffman
Michael Fassbender
Sean Penn

5 favorit (kvinnliga)?

Carey Mulligan
Nicole Kidman
Emma Stone
Annette Bening
Charlize Theron

3 favoritregissörer?
Woody Allen, Paul Verhoeven och David Cronenberg.

Vilken film grät du senast till?

Järnladyn.

Vilken är den absolut äckligaste film du sett?

A serbian film.

Vilken film har bästa soundtracket?
Rocky IV!

Vilken genre hatar du mest?


Hata kanske är lite starkt utryckt men jag tycker mindre om krigsfilmer, djurfilmer där djuren inte är tecknade och Hongkong-action. Resten tuggar jag i mig med god aptit.

3 favoritrepliker?

I guess what I’m trying to say is, if I can change, and you can change, everybody can change (Sylvester Stallone i Rocky IV), This kind of certainty comes but once in a lifetime (Clint Eastwood i Broarna i Madison County), Don’t push it or I’ll give you a war you won’t believe (Sylvester Stallone i First Blood).

3 favoritdokumentärer?

Armbryterskan från Ensamheten, Vikarien och Senna.

3 sämsta skådisarna du vet?
Jag måste välja fyra. Bröderna Ben och Casey Affleck, och syskonen John och Joan Cusack.

Musikal – av eller på?

På.

Vilken/vilka filmer skäms du över att inte ha sett?

Jag skäms inte, jag försöker se dom jag inte har sett.

Dina 10 favoritfilmer all time.

Ojoj. Den här frågan tänker jag inte svara på just nu. Det finns för många och för kort betänketid men många av dom här ovan skulle definitivt platsa.

 

Filmitch har också fullgjort utmaningen, liksom ExceptFear, Filmscore.se och Movies-Noir.