Etikett: Bodyguard

Publicerat

FILMÅRET 1992

Blott två år tidigare än 1994 var det 1992 och även om åren är nära varandra i tid är det eoner mellan nivåerna vad gäller filmerna. Visst har jag hittat tio bra filmer till min topplista men det är inte en enda fullpoängare. Knepigt. Tror faktiskt inte att det hänt förut. Men hey ho let´s go, nu dyker vi rakt in i topplistan och hoppas på det bästa.

 

10. På heder och samvete
(A few good men, Regi: Rob Reiner)

Ett militäriskt rättegångsdrama skulle man kunna säga att detta är. Tom Cruise, Jack Nicholson, Demi Moore, Kevin Bacon, Kiefer Sutherland och Kevin Pollack, uniformer, elakheter, skrikande och ond bråd död. Bra film. Helt klart.

.

.

.

9. Bennys video
(Benny´s video, Regi: Michael Haneke)

Vad är mest intressant? Att titta på film och leva sig in i den påhittade världen eller att leva sitt liv i verkligheten? Benny är en 14-årig kille som fastnat i ett fiktivt liv bland alla sina filmer och han har inte längre någon koll på vad verkligheten egentligen är. Filmen skulle kunna vara Michael Hanekes personliga inlägg i videovåldsdebatten och som sådan är den riktigt tänkvärd. Och otäck.

.

.

.

8. Änglagård
(Regi: Colin Nutley)

Vad man än tycker om den här filmen, kom igen, visst är det en svensk klassiker? ALLA har sett den, alla har en åsikt om den, alla tyckte att Helena Bergström var skitsöt när det begav sig och att Rikard  Wolff var bra tuff med sina skinnkläder. Jag tycker dessutom att det här är en film som håller fortfarande och som på ett på-pricken-sätt gestaltar byhålekaraktärers allra sämsta sidor.

.

.

.

7. Dracula
(Regi: Francis Ford Coppola)

Jag verkar inte kunna tröttna på den här filmen. Jag har sett den många många gånger dom senaste tjugofyra åren och jag tror det blir många gånger till. Den är mörk, suggestiv, snygg, konstig, blodig – och Keanu Reeves.

.

.

.

6. Bodyguard
(The Bodyguard, Regi: Mick Jackson)

Första dejten med killen jag senare skulle gifta mig med. Vi såg Bodyguard. Bra film, bra personkemi mellan Whitney och Kevin. Bra musik också. Så pass bra att I will always love you sjöngs i kyrkan under vårt bröllop. Nu blev det inte så men vi trodde det då och fint var det. Och filmen funkar fortfarande, även om man inte strösslar den med nostalgi.

.

.

.

5. Reservoir dogs
(Regi: Quentin Tarantino)

Alla dessa mer eller mindre aggressiva pladdrande män med färgnamn. Behöver jag säga mer?

.

.

.

4. Strictly Ballroom – De förbjudna stegen
(Strictly Ballroom, Regi: Baz Luhrmann)

Det här är en film som lever gott på mitt goda minne. Jag har inte sett om den på länge men jag såg den väldigt många gånger när det begav sig och den fick mig att drömma om att åka till Blackpool och dansa trots att filmen är australiensk. Och Baz Luhrmann hade koll på grejerna redan då!

.

.

.

3. Candyman
(Regi: Bernard Rose)

Candyman är en av skräckfilmerna jag såg som ung (eller betydligt yngre än nu i alla fall) som fortfarande skrämmer mig på precis samma sätt. Jag tycker det här är en otroligt bra kombo av bra manus, duktiga skådespelare, intressanta inspelningsplatser och en stämning jag nästan kan ta på.

.

.

.

2. Basic Instinct
(Regi: Paul Verhoeven)

Smart, spännande och sexig, det kan man väl säga att Basic Instinct är utan att ta i för mycket? Speedregissören Jan de Bont var fotograf, Jerry Goldsmith gjorde den välkända – och PERFEKTA – musiken, Sharon Stone visade mufflan och Michael Douglas tänkte som vanligt med snorren. Det är verkligen en ASBRA film det här!

.

.

.

1. Begär
(Damage, Regi: Louis Malle)

Att det blev Begär som tog hem förstaplatsen och inte Basic Instict beror enbart på magkänslan. Båda är otroligt bra filmer men Basic Instinct fastnar inte som en klump i magen hos mig, det gör Begär. Den gör fanimej ont. Jeremy Irons och Juliette Binoche är magnifika i huvudrollerna i detta passionerade otrohetsdrama och har du inte sett den här filmen – gör det. Typ nu.  

.

.

Bubblare: Howard´s end, Singles, En kvinnas doft, Den goda viljan och Bitter moon

Idag skriver ett helt gäng filmspanare om just detta år. Klicka vidare in på deras eminenta bloggar för att få fler filmtips från 1992.
Flmr
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Absurd Cinema
Filmitch

 

 

Publicerat

FILMSPANARTEMA: OMSTART

Den här månadens tema kommer lägligt både i datum och ämne. Temat är omstart och som vanligt står det oss filmspanare fritt att tolka detta precis som vi vill.

Imorgon är det årets sista dag, en dag som brukar mana till omstartstankar på många plan och så även för mig. Jag funderar på livet, på den jag som lever här just nu och den jag som fanns förut, på händelser, resor, relationer, uppenbarelser, tankar som förändrat mig – och på film såklart!

Film är och har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv och fram tills att jag startade den här bloggen skrev jag upp alla filmer jag såg i en filmbok (se bild). Noga antecknade jag filmens titel, både den svenska och original, huvudrollsskådespelarna, hur många gånger jag sett filmen, om jag såg den på bio, video, TV, DVD eller flyg, betyg såklart och vem jag såg filmen med.

Därför har jag dagen till ära bläddrat fram till just den här tiden i boken för tjugo år sedan när 1992 skulle bli 1993. Jag tänkte nämligen försöka göra en lista med filmer från 1992-1993 som jag skulle vilja se remakes av. Finns det ens några? Klart det gör. Helst av allt skulle jag ju vilja att mina utvalda filmer gick upp på bio igen i original men det är en utopi. Det kryllar inte av nya filmidéer, remakes är inne och luften är fri. Jag får önska preciiiis vad jag vill.

Håll i dig, här kommer lite skön nostalgi med filmer jag tror skulle kunna berättas ännu ett varv och ganska bra dessutom.

 

5. Bodyguard.

Det var Kevin Costner och Whitney Huston som fick Sverige – och världen – att vallfärda till biograferna när det begav sig. Skulle den göras nu skulle jag vilja se Channing Tatum som Frank Farmer och Rihanna som Rachel Marron. Otippat? Ja, kanske det. Jag må avsky Rihanna som sångerska men hon var den enda som agerade vettigt i Battleship och Channing Tatum är alltid Channing Tatum. Han ska bli pappa förresten. Bara en sån sak.

 

 

4. Sommersby.

Det här är en film som slår en riktig romantisk-ledsen-sträng i mig. Jag har sett Richard Gere och Jodie Foster i detta tunga kärleksdramat många gånger och historien håller. Michael Fassbender och Jessica Chastain skulle bli ett kanonpar eller varför inte en repris från Drive: Carey Mulligan och Ryan Gosling?

 

 

3. Strictly Ballroom.

Har man gjort filmer som Romeo + Julia, Australia, Moulin Rouge och snart The Great Gatsby så är det kanske inte så konstigt att Baz Luhrmanns dansdrama Strictly Ballroom kommit lite i skymundan. Det är totalt oförtjänt för det är en MYCKET bra film. Ska det göras en remake så önskar jag såklart att Baz själv står bakom kameran och castar han rätt kille i huvudrollen. Paul Mercurio var toppen men han blev ingen stor stjärna. Jag skulle vilja se Logan Lerman!

 

 

 

2. Kalifornia.

Brad Pitt, Juliette Lewis och David Duchovney var unga, skitiga och snygga och historien välskriven och spännande. Det här kan göras igen. Emma Watson hade kunnat få den kvinnliga huvudrollen tycker jag och med Haley Joel Osment som skäggig (?) mördare kunde remaken bli riktigt härligt udda.

 

 

 

1. Återstoden av dagen.

Jag vet, det är på gränsen till att häda men ja, det skulle kunna funka med en remake av den här fantastiska filmen nu. Jag tror inte att varken Anthony Hopkins eller Emma Thompson lockar den yngre generationen till att leta upp filmen och det är så synd, det är en sån hjärtskärande historia och den måste föras vidare. Att en remake skulle bli en fullpoängare för mig är en omöjlighet men vad spelar det för roll? Jag tänker på baaaarnen och jag vill se Ang Lee regissera.

 

Klicka gärna vidare in på dom andra filmspanarnas bloggar och läs deras vinkling på temat: Addepladdes filmblogg, Except fear, Filmitch, Flmr filmblogg,  Fripps filmrevyer, Jojjenito, Mode+film, Rörliga bilder och tryckta ord, The Velvet Café.

Publicerat

Filmfruntimmersveckan: Kristina

Det här är Bobbi Kristina Brown.

Om man läser tidningarna (och då både mellan och på raderna) är det lätt att känna att den här tjejen inte haft den enklaste av uppväxter. Med Bobby Brown som pappa och Whitney Huston som mamma och med allehanda sorters knark i närheten både till vardag och fest tycker jag att hon behöver en riktig hederlig jordgubbstårta och ett stort hurra på sin namnsdag.

Som inslagen present får hon Bodyguard, filmen från 1992 som gjorde  mamma Whitney (som redan innan var stor sångfågel) till den allra  STÖRSTA på sin tid och som även gjorde att hon kunde skriva till skådespelerska på  sitt CV fast hon egentligen mest spelade sig själv.

Frank Farmer (Kevin Costner) jobbade som livvakt åt president Reagan men när han misslyckades med att förhindra ett attentat mot presidenten sa han upp sig. Nu ska han istället agera livvakt till Rachel Marron (Whitney Huston), en av världens största sångerskor som blir hotad till livet av vad dom tror är ett galet fan. Det är ingen lätt match, speciellt inte när starka känslor blir inblandade.

Soundtracket blev snabbt en listetta och låtarna håller fortfarande även om dom känns en smula daterade. Dolly Partons låt I will always love you kommer för alltid att förknippas med Whitney, med Bodyguard och med mitt eget bröllop.

Grattis Bobbi Kristina! Hoppas du får både en bra namnsdag och ett bra liv.

Här kan du se trailern.