THE BOXTROLLS

Det heter two wrongs don´t make a right men det vetefan faktiskt. Ibland kan ett fel plus ett fel faktiskt bli något riktigt bra.

Månadens filmspanarfilm valdes av Carl från Har du inte sett den och han hade en klurig nöt att knäcka. Den första film han valde (Innan frosten) fick premiärdatumet framflyttat en månad, den andra filmen (Borgman) försvann hux flux helt från SF:s sida och A most wanted man och The Salvation hade dom flesta av oss redan sett på Malmö Filmdagar. Det fanns helt enkelt inte så många filmer kvar att välja på.

För egen del blev jag glad åt Carls val. Boxtrolls är en film jag sett fram emot ända sen jag såg första lilla trailern. Den verkade söt, skönt konstig och behagligt höstmurrig i sina färgtoner och med facit i hand stämde trailern riktigt väl med filmen.

Troll som bor i kartonger som dyker upp på nätterna, förstör, skräpar ner, stjäl barn och ost. Det är i alla fall vad invånarna i Cheesebridge tror att boxtrollen är för nåt. Precis som så mycket annat skvaller finns det visserligen ett uns av sanning i snacket men precis som i annat skvaller är det upphöjt till hundra och knappast baserat på objektiv källkritik. Boxtrollen är inga monster och den stulna bebisen Ägg (Eggs) är inte så stulen som man först kan tro.

Ägg är en pojke som växer upp med boxtrollsfamiljen, han hänger med sin allra bästa vän (och ”pappa”)  Fisk (Fish) och dom verkar ha mysigt tillsammans. Jag tycker dom allra bästa scenerna i filmen är när Ägg och Fisk spelar alternativa instrument tillsammans. Blickarna, värmen, musiken, ljuden när dom håller takten genom att slå med sina små händer på kartongmagarna. Det är jättefint. Hjärtvärmande.

För att vara en animerad ”barnfilm” är den ibland väldigt mörk och härligt bisarr. Antagonisten tål inte ost – och det äts en heeeeel del ost i filmen – och han får en anafylaktisk chock som gör honom groteskare än Elefantmannen. Detta uppsvällda ansikte ska kureras med hjälp av blodiglar och det är faktiskt rätt äckligt. Slutet är rent makabert och påminner en hel del om Mr Creosotes öde, mannen i Monthy Python´s Meningen med livet, ja du vet. Det är dock aningens mindre grafiskt.

För att summera filmen: jag är lite förvånad att filmen Boxtrolls inte heter Lådtrollen på svenska, jag fick lite panik när jag såg vilka skådespelare som var originalrösterna i filmen och som jag nu missat (Ben Kingsley, Toni Collette, Nick Frost och Simon Pegg till exempel) men samtidigt var det ingen av dom svenska rösterna som direkt störde. Det var förresten synd att listan med dom svenska rösterna bara visades i 1,2 sekunder (och då överdriver jag uppåt), jag uppfattade bara Kim Sulocki och Zara Larsson. Och jag hade mer än gärna sett mer av den lilla scenen som man får se en bit in i eftertexterna.

 

 

Det var en idog samling filmspanare som trotsade både 3D-aversion, svenskdubbning och tidig-eftermiddagsvisning-vilket-innebär-väldans-många-små-barn-och-deras-föräldrar-i-publiken. Här är deras tankar om filmen:

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

The Velvet Café

Har du inte sett den (pod)

Har du inte sett den (blogg)

Fredagsfemman #136

5. Boxtrollen

Animerade troll som bor i papplådor, klart som korvspad att dom måste få en plats på veckans lista. Biopremiär idag för en film vars trailer jag skrev om redan i juli förra året. Filmen känns helt enkelt rätt…härlig…tycker jag.

.

.

.

4. Regissörer på R

Fram tills förra helgen hette 2014 största svenska snackisregissör Ruben. Nu heter han Roy. Andersson. För första gången har en svensk regissör fått Guldlejonet under Venedigs Filmfestival och det är naturligtvis jättekul. För Roy. Och stort är det, för svensk filmindustri. Jag säger självklart g r a t t i s och jag kommer självklart att se duvfilmen men jag är realistiskt skeptisk vad gäller filmen, jag håller mina förväntningar lågt om man så säger.

.

.

.

3. Sista chansen

Ikväll har A most wanted man premiär. Nu är det sista chansen att se Philip Seymour Hoffman i en huvudroll på stor duk. Ta den.

.

.

.

.

2. Är livet en schlager?

Ja, jag skulle nog kunna skriva under på det. Dansa i neon, Lyssna till ditt hjärta, Du är så yeah yeah wow wow, Just nu, 100%,  Mitt i ett äventyr, Fångad av en stormvind, Snälla snälla, Moving on, Hope & Glory, Ding-Dong, listan kan göras lång.  Men ikväll ställs frågan på sin spets när filmen Livet är en schlager förvandlas till musikal på Cirkus. Kommer jag tycka att musikalen är lika bra som filmen? Kommer Peter Jöback göra Candy Darling rättvisa, Björn Kjellman som var så bra som transa i filmen? Helena Bergströms filmroll Mona görs här av Helen Sjöholm och Monas man som i filmen var Thomas Hanzon är här Johan Glans. Det känns som det kommer bli en viss omställningsperiod i hjärnan med tanke på hur många gånger jag sett filmen (många!) men jag hoppas det blir bra. 720 spänn/biljett höjer liksom kraven en smula.

.

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är en annan dag och imorgon är det första filmspanarträffen efter sommaruppehållet. Flera av oss sågs under Malmö Filmdagar men nu finns det chans för hela gänget att umgås igen. Med film, med mat, med öl och med filmiska nörderidiskussioner. Vill du veta mer om vad Filmspanarna är för nåt? Klicka här och/eller mejla mig. Till dom redan invigda – vi ses imorgon!

Och på söndag är det val. Det finns ingen film som är så bra att det ursäktar att man är soffpotatis. GÅ OCH RÖSTA!