Etikett: Brad Bird

Publicerat

TOMORROWLAND

Tänk dig att du är mätt. Alltså jättemätt. Typ alldeles nyäten och det du åt var både vällagat, näringsriktigt samt toppat med ost.

Sen sträcker någon fram en vit plastsked av matskedsstorlek. Du är tvungen att ta den. Oklart varför men du känner dig hotad på nåt sätt. Du håller i skeden och framför dig står en såndär gigantisk konservburk med billig ravioli. Kall är den också. Hela den tomatkladdiga pastauppenbarelsen är allt annat än aptitlig, du är som sagt inte ens hungrig men med en sked i taget, en tugga åt gången, kommer du äta upp hela burkens innanmäte. Maten växer i munnen mer och mer för varje tugga, du sväljer men kräkreflexerna vaknar, du hulkar men härdar ut. Hotet är överhängande. Du måste äta och du äter.

130 minuter senare är raviolin slut. Du är kladdig som en 7-månaders bebis runt munnen, en bebis som precis käkat morotspuré med händerna OCH du vill bara kräkas. Samtidigt, alla vet hur jävla äckligt det är med raviolispyor. Raviolispyror ser ut precis som ”oäten” ravioli vilket gör hela maträtten ännu mer – för att röra sig med ett engelskt ord – gross.

Vad har då denna matliknelse med Tomorrowland att göra? Jo. Tänk att den goda maten du åt i början av texten är bra film. Alla sorters film, film som gör dig nöjd, glad, mätt och belåten. Sen kommer en film som Tomorrowland och bara stinker overload av ravioli. Totalt meningslös film (föda) som inte är något annat än hundraprocent CGI (mättnadskänsla) utan mening (näring).

Jag är SÅ trött på den här typen av film. Jag är less på filmer som känns som dåliga TV-spel när den enda idén verkar vara att så lite som möjligt i filmen ska vara skådespeleri och ”vanlig film” och så mycket som möjligt ska fixas av efterbearbetningsfolk, animatörer och allehanda andra programmerare. Menlöst är vad det är och Tomorrowland är ett sömnpiller av guds nåde. (Och app-app-app, kom inte dragandes med liknelser i form av CGI-fester som Transformers, Godzilla, Pacific Rim och såna filmer, den typen av filmer har en baktanke som totalt saknas i Tomorrowland och det är att dom vill UNDERHÅLLA. Inte SÖVA.)

Jag tänkte ett tag att jag skulle ge filmen en tvåa på grund av dom två unga tjejerna i filmen som båda är riktigt bra, Britt Robinson som Casey och Raffey Cassidy som Athena men sen tänkte jag vafan då för? Filmen är ju pissdålig.

Rörliga bilder och tryckta ord-Sofia har också sett Tomorrowland och hennes text är betydligt mer nyanserad än min. Läs den gärna – här!

Flmr-Steffo har också sett filmen och är han inte alldeles…mysnöjd…minsann? Hans recension finns att läsa här.

Och nu har även Filmitch sett den. Ravioli eller popcorn? Kolla här.

Publicerat

MISSION: IMPOSSIBLE – GHOST PROTOCOL

Mission: Impossible – Ghost Protocol fick mig att:

…tänka på marängswiss.

När man gör en redig laddning med massor av maränger, vispad grädde, vaniljglass, bananpengar, nötter och hemmagjord chokladsås och sen häller på lite sås som man tror är en lagom mängd men sen ser sig själv hälla och hälla och hälla och till slut är swissen alldeles brun.

Maränggswiss med för mycket chokladsås är en marängswiss som inte existerar. Det kan inte bli för mycket precis som det inte kan bli för mycket action i en actionfilm.

…fundera på det här med James Bond-filmer.

Mission: Impossible – Ghost Protocol är precis en sån film som jag inbillar mig att Bondfilmer borde vara men väldigt sällan är. Det är fullt ös medvetslös, det händer grejer oavbrutet, det är lösa trådar som jag struntar en hel hög i, det är häftiga blinkande makapärer som utstöter sköna ljud, det är snyggt, flådigt, fränt, ballt, snygga tjejer, kostymklädda pojkar, dyra bilar, krasch och pang-olyckor hela hela tiden och jag bara njuuuuter.

…minnas Staffan Westerberg.

Att Michael Nyqvist är med i en sånhär jätteproduktion är hur häftigt som helst men hans skådespelarinsats hade till och med Storpotäten klarat av.

Det är konstigt det där, Nyqvist spelar en svensk skurk med ett tyskt namn som pratar oklanderlig brittisk accent. Han pratar bättre engelska än engelsmännen i The girl with the dragon tattoo och det jag frågar mig är: VARFÖR? Han hade varit betydligt trovärdigare om han väst sina oneliners på svengelska.

…vilja bryta mot trafikregler på vägen hem.

Att blåsa ur motorn, att se varvräknaren komma in i turbo-mode, att köra över en refug, braka in i en buss, volta nedför en slänt och ner i Magelungen, kapa bilbältet med en nagelsax och simma hem i fyragradigt vatten, öppna dörren hemma, säga ”Mamma är hemma nu” och sen börja förhöra dottern på engelskaglosor utan så mycket som en flåsning, en huttring eller tillstymmelse till ökad puls – DET är sånt jag får lust till efter en sån här filmisk urladdning.

….le.

Det var länge sedan jag såg en actionrökare av denna kaliber. I den här genren är filmen nästintill perfekt. Jag är inte riktigt lika svettig som efter Die Hard, inte riktigt lika exalterad som efter T2, inte riktigt lika speedad som efter Speed (häpp!) men det är banne mig inte långt ifrån. Jag är helt enkelt bara skönt överraskad av teamet Tom Cruise, Paula Patton, Simon Pegg och Jeremy Renner och jag hoppas att det kommer en till film med dessa fyra – och det snart.