Bullet to the head

Revenge never gets old. Hämnd OCH Sylvester Stallone skulle jag vilja säga. Det känns som att tiden stått still när jag med blossande kinder tittar på den här filmens första minuter.

A film by Walter Hill. WALTER HILL! När såg man hans namn i schysst typsnitt sist? Var det The Warriors? 48 timmar? Red Heat? Hur som helst får jag riktigt sköna retrovibbar bara av att se namnet. Att Christian Slater är typ det sjunde namnet i förtexterna säger mer om Slater själv än om filmen.

Jag vet att vissa känner lycka av snabba bilar, dyra handväskor, blingade skor med höga klackar och smycken av rätt märke. För mig räcker det att höra Stallone prata. Så otroligt jävla simpel är jag. Jag behöver inte ens en bra film, för ingen vettig människa vid sina sinnens fulla bruk kan tycka att det här är en toppenrulle.

Stallone spelar mannen med filmvärldens lökigaste namn: Jimmy Bobo. Vem kom på det? Jimmy Bobo? Var är banjon Bobo? Nåja. Jimmy Bobo är i alla fall en yrkesmördare som på nåt knepigt sätt tvingas samarbeta med en tuff polis (Sung Kang) och målet med det hela är världens äldsta morot för att få nånting gjort – OCH för att skriva ihop ett actionfilmsmanus: hämnd.

Stämningen i filmen är skön, det är suggestiv munspelsmusik, Stallone är tatuerad och stencool och jag är helnöjd – även om filmen inte är nåt att bevara i en lufttät låda till barnbarnen. Och påminner inte en viss uppgörelse väldigt mycket om den i Cobra?

Fripps Filmrevyer-Henke har också sett filmen liksom Movies-Noir.

5. Den sista baksmällan

För visst är väl Hangover-trilogin fulländad i och med den tredje filmen som har premiär idag? Eller? Inte? Jo. Visst är det så. Det står ”The epic finale” på postern, jag litar på att det blir den sista även om jag inte kan låta bli att tycka det är liiite synd på så goda ärtor.

4. Sommarpratare både här och där

Nu är det officiellt vilka som är 2013-års sommarpratare i P1. Alltid lika spännande att läsa och alltid känns listan mer eller mindre som ett anti-klimax, sen blir det sällan så pjåkigt när det kommer till kritan. Men i sommar blir det fluffig vispgrädde på moset, i sommar kommer Värvet att gå ut stenhårt och komma ut med två poddar i veckan. Det är en kaxig uppställning han bjussar på, Kristoffer Triumf. En värdig motståndare till P1:s långkörare.

3. Peace & Love-besvikelsen

Jag brukar inte vara långsint men vissa saker går inte över (och kanske är det helt okej, det är trots allt bara tre dagar sedan). Härhemma är vi tre som alla är jätteledsna för att det inte blir nån festival i Borlänge. Bortkastade pengar, förväntningar som går i stöpet, något riktigt roligt att göra tillsammans efter en allt annat än lajbans vår. Men nejdå. Det blev inget av med den saken. Sen tänker jag på alla ungdomar som jobbat och sparat för att kunna köpa en biljett. Den här konkursen är så SUR för så MÅNGA.

2. Det här med att vissa filmer går direkt till DVD. Borde det inte ligga folkomröstningar bakom viktiga beslut som dessa?

Jag säger bara Bullet to the head. Bussarna i London var fullsmockade med reklam för filmen, den gick på bio där men inte här. Vem vill INTE se världens tuffaste snubbe på stor duk liksom?

1. O G F-dagen!

Idag har den premiär.

Igår såg jag den.

Imorgon kommer recensionen.

Only God Forgives. Och Ryan Gosling.

Etikett: Bullet to the head

Fredagsfemman # 69