Etikett: Cast away

Publicerat

FILMÅRET 2000

Jag har typ kliat sönder hårbotten. Jag har sett ut som en förvånad uggla i timmar nu, alltså, listan över bästa filmerna från 2000 har varit den svåraste hittills att få ihop. Anledningen? Det finns ingen….topp. Jag har inga solklara favoritfilmer från året. Jag fick fram femton tämligen jämlika filmer och om jag inte hade varit rätt bra på beslutsfattande så hade listan lika gärna ha kunnat bli till med lottens hjälp.

Alla filmer som hamnade på topp-10 är filmer jag sett många många gånger och det är filmer jag tycker väldigt mycket om. På så sätt är dom alla värdiga en listplacering. Så nu kör vi. In i dimman.

.

.

10. Jalla! Jalla!

Josef Fares långfilmsdebut är ruskigt bra – fortfarande. Charmig som tusan!

.

.

.

9. The Cell

Tarsem Singh är en av mina favoritregissörer, i alla fall rent visuellt. Här lyckas han göra en riktigt spännande science fiction-thriller med Jennifer Lopez, Vince Vaughn och Vincent D´Onofrio. Se den om du inte redan gjort den!

.

.

.

8. Unbreakable

Man kan säga mycket om M Night Shyamalan, både bra och dåliga saker MEN när han får till det så får han till det. Unbreakable är kanske inte världens bästa film MEN stämningen är mums och den släpper inte taget. Den tål att ses om många gånger.

.

.

.

7. Mina jag & Irene

Bröderna Farrellys historia handlar om den genomsnälle polisen Charlie Baileygates (Jim Carrey) som har så många års känslor och aggressioner nedtryckta i själen att han blir totalt personligthetsförändrad när han väl blir arg. Han blir Hank. Hank med hakan. Hjärtskärande och galet jävla rolig film!

.

.

.

6. Den bästa sommaren

En av Ulf Malmros allra bästa filmer. En av Kjell Bergqvist allra bästa rollprestationer.

.

.

.

5. Almost Famous

En fullpoängare då och en fullpoängare nu. En lyckad film in i minsta mikroskopiska del av varje bildruta.

.

.

.

4. Best in show

När Christopher Guest regisserar en film han skrivit manus till tillsammans med Eugene Levy (Mr Levenstein i American Pie-filmerna), vet du vad jag gör då? Jag tittar på filmen, gör ett fyrfaldigt leve i huvudet och blir alldeles gladbubblig i magen för det här är en typ av humor som passar mig som handen i fucking handsken! Best in show handlar om….hundmänniskor, hundutställningar och hundar. Askul är det. Jag lovar!

.

.

.

3. Erin Brockovich

Julia Roberts spelar Erin Brockovich och Erin Brockovich spelar Julia, servitrisen. Aaron Eckhart är med, Albert Finney är med och Steven Soderbergh regisserade. En boats-film som håller, som inte är mesig, som bara är engagerande och bra. En värdig tvåa på listan!

.

.

.

2. Cast away

Ja vad ska jag säga? Tom Hanks och hans volleyboll Wilson blåste mig helt av banan när jag såg Cast Away första gången och nu såhär en tio gånger senare blåser det fortfarande. Hanks fick se sig slagen av en gladiator i Oscarsracet men för mig är han en tämligen ohotad skådespelaretta detta år. Vilken uppvisning!

.

.

1. Billy Elliot
Absolut sist på bollen, jag vet och det är själva fan att det skulle ta tjugo år att se denna film men det ÄR precis så lökigt som ordstävet säger: Bättre sent än aldrig! Det här är nämligen en helt felfri film. Det är 5/5 alla dagar i veckan och en film som hade mig i sitt grepp från dess absoluta början till eftertexternas slut. Jamie Bell ÄGER varenda scen!

 

 

.

Bubblare: Tillsammans, Battle Royale, Memento, Wonder Boys, Legenden om Bagger Vance och Maelström.

.

Idag listar flera av mina filmspanarvänner sina listor från detta år. Klicka vidare för att se deras favoriter.
Flmr
Filmitch
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies-Noir
Spel och film

Publicerat

Fredagsfemman # 33: Filmscener som förändrat min syn på mig själv

5. If I can change and you can change – everybody can change!

Att det inte går att lära gamla hundar att sitta är ren bullshit. Det gäller bara att hunden själv känner att den vill lära sig sitta. Slutscenen i Rocky IV bevisar mycket för mig, den bevisar att ingenting behöver vara skrivet i sten, att även om man är i underläge så kan man vinna, att ingenting är omöjligt och att kärleken – hur man än vrider och vänder på det – är störst av allt.

 

4. Dom finns, dom finns på riktigt! Jag har sett dinosaurier på riktigt!

Jag har alltid haft en väl utvecklad fantasi, ibland kanske till och med lite för bra. Jag kan se snömän och järnjättar och gigantiska bläckfiskar och sabeltandade anacondas lite överallt, ibland är det jobbigt och ibland ganska härligt. När den allra första dinosauriescenen dök upp i Jurassic Park trodde jag att jag skulle bajja i byxan. Jag behövde inte fantasin, jag behövde bara titta med stora ögon och hänga med på äventyret. Dinosaurier! Bara sådär! Jag har sett dom alldeles i verkligheten och jag var spattig ett långt tag efteråt. Det vete tusan om det gått över än förresten.

 

3. Keep going!

Slutscenen i Thelma & Louise har allt. Trots att det inte på nåt sätt är ett lyckligt slut så kändes det så för mig. Den där scenen gav mig ett jävlaranamma i magen som jag saknat innan, jag fick en tro på mig själv och en storjävla spark i arslet att göra nåt bra av mitt liv och den känslan har suttit kvar i tjugo år.

 

 

2. I´m sorry Winston!

I Cast away visar Tom Hanks med all önskvärd tydlighet hur twistad i skallen man kan bli av ensamhet. Volleybollen Winston blir hans bästa vän på den öde ön och denna scen lärde mig att hur icke social jag än inbillar mig att jag är och hur skönt jag än tycker att det är att gå på bio ensam så är det väldans viktigt och mental medicin att ha levande, sköna, snälla, vettiga människor runt omkring mig.

 

1. Liten blir stor

Jag har alltid sett på mig själv som en rätt igenom ickenostalgisk människa. Jag tittar bakåt men med krassa ögon, jag kan tycka att mycket jag gjort har varit konstigt och dumt men jag ångrar inget och jag tycker aldrig det är jobbigt med förändringar. Det är inte sant, inte på en endaste fläck och det blev jag – och mina barn – fruktansvärt medvetna om när vi gick och såg Mamma Mia och jag började fulgråta alldeles hysteriskt när Meryl Streep sjöng Slipping through my fingers. Den här scenen har lärt mig massor om mig själv, på många plan och den lärde mina barn att vuxna visst kan gråta på bio och att dom kanske inte vill vara med när det händer nästa gång.

 

Sen vill jag passa på att skicka ett fyrfaldigt leve och en stor virtuell cheesetoast till min bloggkollega Sofia som fyller 40 år idag. GRATTIS! Hoppas du får en jättefin dag!

Publicerat

Filmkrönika: När film blir verklighet

Om jag aldrig hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag inte fattat att jag borde vara rädd när jag duschar bakom ett vitt duschdraperi.

Jag hade heller inte anat oråd när jag sitter i bilen och det ösregnar och jag befinner mig i mobiltäckningslöst land eller om en rostig gammal pick-up kör upp bakom mig så hade inte min första tanke varit att det är 1. en blodtörstig mutant 2. en massmördare vilken-som-helst med smutsiga snickarbyxor som vill krocka med flit, sätta en krok genom bålen och dra mig till sin bondgård långt utanför stan.

Om jag aldrig hade sett en endaste film i hela mitt liv så hade jag kunnat bada i en insjö utan att höra John Williams Hajen-tema susa i öronen och jag hade kunnat spela volleyboll utan att tänka att det jag slår på kunde vara någons bästa vän vid namn Winston.

Om jag aldrig sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat sitta i en hotellobby och lyssnat på en pianist utan att mentalt hamna vare sig i Casablanca eller i Tokyo. Jag hade kunnat se ett gult skinnställ utan att tänka på Uma Thurman och jag hade kunnat se snö falla sakta till marken utan att mentalt förflytta mig till nån scen ur Edward Scissorhands.

Om jag inte hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat åka bil längs småvägarna på Kauai, tittat på vattenfallen och gett fan i att vara så rädd för att en T-Rex skulle hoppa ut genom bladverket. Jag hade kunnat sitta i bilen någonstans i Sverige och tittat ut över barrskogsvyer utan att se Järnjätten torna upp sig i horisonten och jag hade kunnat se en liten kille med runda glasögon utan att undra om det är han eller hans mamma som gillar Harry Potter.

Om jag inte hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat sitta på en sandstrand och tittat på solnedgången utan att se en jättevåg rulla in framför mig, jag hade kunnat se ett lunchande gäng kostymnissar utan att tänka på hur mycket coolare dom hade sett ut gåendes i slowmotion, jag hade kunnat se en liten knatte i trampbil utan att bokstäverna REDRUM uppenbarade sig och jag hade kunnat gå i en labyrint utan att känna mig jagad av en haltande Jack Nicholson.

Om jag inte hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat titta upp mot stjärnorna och inte funderat på vare sig Nostromo, ewoker eller om E.T kom hem nångång.

Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade sett en endaste film.
Undrar hur jag hade tänkt då.