Etikett: Charlie Tahan

Publicerat

FRANKENWEENIE

Man kan tro att Tim Burton opererat bort både blindtarmen och hälsporren för WÄHÄÄÄÄÄJ, här kommer en ny film från honom utan vare sig Johnny Depp eller Helena Bonham Carter. Bara den grejen gör att jag liksom kan andas lite lättare, det känns fräscht och det känns fräscht på riktigt, inte som att spraya såndär antibajsluktsspray när man varit på muggen utan ordentligt rentvättat.

Jag känner mig glad och när jag googlar efter lämplig posterbild blir jag dessutom kär. Vilka härligt grafiskt snygga bilder! Han är så jäkla duktig, Tim Burton, han verkligen sin grej och han är så konsekvent vad gäller sin ”värld”.

Frankenweenie handlar alltså om en hund, Sparky, som blir överkörd och dör. Hans ägare, killen Victor, bestämmer sig för att använda sig av kunskaper han lärt sig på fysiken och tänker försöka återuppliva sin gamle vän.

Jag märker att jag tittar så mycket på filmen att jag nästan försvinner in i den. Det negativa med detta är att själva handlingen blir sekundär. Jag skiter helt enkelt i den, ytan är tillräckligt snygg för att hålla mitt intresse vid liv. Även om jag njuter under själva visningen så blir det en stor skillnad efteråt, jag glömmer nämligen filmen i ett huj. Jag tror inte den satt fast i mitt medvetande längre än det tog för mig att säga: ”JagtroddedetvarZooeyDechanelsomvarröstenmendetvardetinte, detvarWinonaRyder!”.

Publicerat

THE OTHER WOMAN

Natalie Portman, du är så himla bra och så jättefin och jag tycker om ditt sätt att skådespela så himla himla mycket men det här var en jättekonstig upplevelse för du pratade som om du praoat på Dramaaaaten under Ingmar Bergmans ledning men missat att det är ett sätt att prata som enbart funkar på fiiiina teaterscener och inte när man ska spela en vanlig tjej med normalborstat hår som ska försöka få vardagen att funka som bonusmamma till en bortskämd jävla skitunge, en unge som ger mig klåda och detta inte för att han är en dålig skådis utan snarare tvärtom och jag förstår dig, fy tusan vad jag förstår dig men du är inte så jävla trevlig själv heller faktiskt, om du hade varit min bonusmamma hade jag klappat till dig med en arg finsk duschborste rakt över näsroten för du känns som en riktig falskråtta, en lismare som gör vad som helst för att behaga mannen, advokaten, skitungens pappa och pappan till den nyfödda bebisen som dog tre dagar gammal – bara sådär – och du ska spela ledsen, förstörd, missförstådd men det enda du blir är dum, dum och elak och självisk och sa jag dum?

*andas*

The other woman handlar om att vara den andra kvinnan (nähäääää?) men frågan är vem som är den andra kvinnan, Natalie Portman som den som får snubben (Scott Cohen) att vara otrogen och som sedan skiljer sig från frugan (Lisa Kudrow) som sedan blir den som är den andra kvinnan, kvinnan i perfierin, mamman till skitungen och hon är inte trevlig hon heller, ordet vuxenego står stämplat i pannan och jag suckar, jag känner att det här tröttar ut mig och trots att jag filmen igenom känner att det här är banne mig inte bra så somnar jag inte, jag tittar, hänger med och står ut för historien är allmängiltig och som sådan rätt intressant för vi är många som varit både i Natalie Portmans och Lisa Kudrows kläder men jag undrar om deras beteende är så vanligt egentligen, det känns inte så och det är det som gör att filmen inte funkar för mig, för att skildra vanliga liv på ett vanligt sätt är oftast gott nog och det här är inte gott nog.

*nu är jag blå i ansiktet och ska andas igen*

Här finns filmen.