I jämlikhetens namn tycker jag att alla som sett och reagerat positivt på Blå är den varmaste färgen skulle se Främling vid vatten.
Det skulle vara väldigt intressant att se hur många av alla som hyllar närgångna grafiska sexscener mellan två kvinnor som säger detsamma när det handlar om män. Det är bara en tanke och kanske en simpel fördom, men jag betvivlar att männens sexuella övningar i närbild ses med samma – blida – ögon. Jag har dock mer än gärna fel.
Hela filmen Främling vid vatten utspelar sig vid en enormt vacker strand, vid vatten som är alldeles turkostblått och ser lika varmt ut som det klorerade ditot i ett extra tempererat badhus. På dom vita stenarna ligger nakna män och solar, smala, tjocka, fula, snygga, unga, gamla, spanar på andra nakna män och inte sällan ligger dom på rygg med bresade ben och kameran är som ett öga mitt upp i hela ”härligheten”. Det behövs bara en blick, en nick männen emellan för att gemensamt ingå pakten som betyder ”halloj, ska vi gå upp i skogen och göra det skönt för varandra medans det står ett par tre fluktare och smårunkar bredvid i uttänjda badbyxor?” Det hela känns otroligt okomplicerat för alla inblandade, i alla fall precis där och då.
Franck (Pierre Deladonchamps) är en av dom unga, snygga, smala, solbrända killarna som upptäckt hur enastående enkelt det är att få ragg på stranden. Han går dit varje dag, simmar lite, pratar lite med en man som sitter en bit bort för sig själv – påklädd. Franck har kollat in en mustaschprydd man, en duktig simmare, som inte sällan smyger upp i skogen med inget annat på kroppen än sina vita gympaskor. Mustaschmannen, Michel (Christophe Paou), visar sig ha en svartsjuk pojkvän som lurar i busken.
En sen kväll när Franck haft dagens sista ”skogsdejt” tittar han ut över vattnet och i månljuset ser han Michel och pojkvännen simmandes, lekandes, busandes i vattnet. Men så händer nåt. Michel trycker ner den andre mannen under vattenytan och en stund senare simmar han mot land – ensam. Trots att Franck sett detta kan han inte låta bli att falla för Michel när denne dagen efter närmar sig Franck. Passion, ack denna passion.
Hela historien utspelar sig alltså på en enda plats, i princip alla skådespelare visar sig nakna i princip hela tiden och man skulle kunna benämna filmen som ett homoerotiskt krimdrama. Det är inte en typ av film jag ser varje dag men det är en film jag tycker bra om.
Det är otroligt fina miljöbilder, jag blir jättesugen på att simma (kanske för att det ser ut som att det existerar noll procent djurliv i den där sjön även om det pratas om malar) och jag förundras varför ingen går och säljer kondomer på stranden. Borde kunna vara ett lukrativt sommarjobb för vilken ung entreprenör som helst.
